Nalin Pekgul

Jag läser i tidningen att Socialdemokratiska kvinnoförbundet genom ordförande Nalin Pekgul föreslagit fem kvinnor till partitoppen och partiledarposten, alla utom en är okända namn för mig. Det brukar för övrigt de personer vara som dyker upp i spekulationerna om ny partiledare. Fler och fler dyker upp som man aldrig hört talas om. Det behöver inte vara något fel på dem för det. Men det får mig ändå att fundera över en sak. Varför föreslår ingen Nalin Pekgul själv? Eller har någon gjort det? Och har hon i så fall skulle sagt nej? I så fall är det nog ett riktigt nej. Hon vill nämligen få ett slut på det obligatoriska falskblyga nejsägandet bland kandidaterna vilket är bra och dessutom får mig att hoppas att hon själv faktiskt skulle säga ja. Jag tar mig därför härmed friheten som icke-partimedlem och intresserad allmänhet att föreslå Nalin Pekgul som nästa partiledare för Socialdemokraterna om nu ingen annan gjort det innan.

Hon är känd för fler ur den breda allmänheten än många av de andra kandidaterna. Hon ger ett seriöst intryck, och utstrålar en inre trygghet.

Hon retar gallfeber på extremister från alla tänkbara håll och verkar stryktålig. Hon bryr sig inte överdrivet mycket om hur hon ser ut vilket jag tycker är positivt, en kvinnlig politiker borde inte låta det knycka mer av hennes värdefulla tid än det gör för en manlig dito. Nalin skulle förmodligen ge blanka fan i de stylister man skulle skicka på henne om hon kom på fråga. (Det borde Mona Sahlin också ha gjort, de mesade bara bort henne totalt. Hon har aldrig varit så intetsägande.)

Nalin är säkert också nånstans en ganska så iskall taktiker, vilket också är bra. En del tycker att hon är en bitch, det är utmärkt. Hon har bestämda åsikter och en del av dem är inte helt förutsägbara för en socialdemokrat, till exempel har hon berättat att hon är monarkist. Vilket faktiskt kan vara en poäng när vi nu har kvar en (konstitutionell) monarki trots att Socialdemokraterna av nostalgiska skäl har haft dess avskaffande på dagordningen sen starten. If you can´t beat’em, join’em. Hon är dessutom livs levande integration på två ben.

Men framför allt har hon personlighet, hon sticker ut. Hon vågar ha känslor.

Hon har modet att ifrågasätta både det ena och det andra. Hon är den starka och originella kvinnliga partiledare det där partiet behöver. Hade hon varit svenne hade hon varit på listan för tänkbara partiledare för länge sen, särskilt med tanke på hur många som verkar stå på den. Det är vad jag tror.

De borde inte vara så rädda. Ingen trodde USA skulle vara redo för en svart president heller.

De kan släppa det där nu. Den del av väljarkåren de är rädda att förlora har redan gått över till nåt parti som lovar femtiotalet tillbaka.

Skulle det till äventyrs finnas några som dröjer sig kvar, låt dem gå, då.

S skulle i gengäld kunna vinna över många kvinnor, såna som röstade på V så länge Gudrun Schyman var partiledare, och sen drog vidare till MP och Maria Wetterstrand.

De är faktiskt fler.