Envar sin egen veckotidning

Jag var mycket nära att bli nånting jag verkligen hatat, nämligen en person som framträder som ”mamma” i en veckotidning med sitt barn och lägger ut texten om att vara ”mamma”, något som jag, innan jag blev mamma, närapå lovat mig själv att INTE förfalla till om jag mot alla odds ändå skulle bli en mamma, vilket jag som bekant blev.

Hursomhelst föll jag förstås för min egen fåfänga och publicitetshunger och trotsade min sambos avundsjuka ”varför vill de inte ha papporna med?” och beredde mig på att åka till Stockholm, bli stajlad (jag visste det, sådär fräscha är inte mammor egentligen) fotad och frågad ett antal frågor som mejlades i förväg.

Min dotters första magnifika kaskadkräkningar satte stopp för det hela. Men för att inte världen ska gå miste om mina noga uttänkta svar på veckotidningens brännande frågor, publicerar jag dem här istället.

• Fråga: Beskriv med tre ord vilken typ av mamma du är!

Svar: Slapp, hållningslös och inkonsekvent! Eller förresten: Hönsig, nervös och panikslagen? Min sambo säger, glad, omtänksam och orolig. Det var ju snällt.

• Fråga: Vem/vilka personer inspirerar dig i din mammaroll?

Svar: Man kommer ju inte undan sin egen. Jag vet faktiskt ingen annan.

• Fråga: Vad skiljer dig från din egen mamma?

Svar: Jag har en betydligt bättre deal med både pappan och staten än vad hon hade.

• Fråga: Hur har du förändrats sedan du blev mamma?

Svar: Jag blev smalare, märkligt nog. Men det håller på att rätta till sig.

• Fråga: Vad är svårt med att vara mamma i Sverige idag?

Svar: Det svåraste var faktiskt att bli det. Jämfört med det är inget svårt. Jag kan faktiskt inte komma på nåt som varit svårt. Det skulle möjligen vara att få kicken som höggravid. Men, men. Jag fick ju ett annat kneg.

• Fråga: Vad lägger du helst pengar på?

Svar: Hög. Och opraktiska kläder.

• Fråga: Vilken är den viktigaste samhällsfrågan enligt dig?

Svar: Miljön.

• Fråga: Vad drömmer du om?

Svar: Fast jobb igen.

• Fråga: Vad prioriterar du främst när du har egentid, tid för dig själv?

Svar: Läsa. Jag har köpt en novellsamling. Längre saker tappar jag bara tråden i numera. Jag har hunnit med två noveller. På ett halvår. Minns vagt vad de handlade om.

• Fråga: Hur länge var/planerar du att vara föräldraledig?

Svar: På deltid så länge det går. Men säg inget till min chef, hon tror att jag överväger heltid.

• Fråga: Hur fördelar ni ansvar för hem och barn?

Svar: Eftersom jag jobbar lite mer än jag egentligen tänkt blir jag lite känguru när jag är hemma för att kompensera. Min sambo stöttar mig i detta småsjuka beteende genom att göra typ allt hushållsarbete.

• Fråga: Vem vabbar?

Svar: Inte aktuellt än. Vi får väl slåss om saken. Varannan gång menar jag.

Jahapp. Det var det, det. Då fattas bara den naturligt stajlade bilden på mig och min avkomma. Det finns fotografer i stan. Men huvudsaken är i alla fall att hon blev frisk och kry igen, det tog en vecka.

Detaljerna tänker jag bespara er. Men jag har lagt till en fråga...

• Fråga: Pratar du sådär onödigt mycket om barnets blöjinnehåll?

Svar: Ja.

teknisk frustration 3 p

Har så många kanonfina bilder på Vendela i min jobbmobil (som verkar ha jättebra kamera). Problemet är att jag inte får ut dem därifrån. Den där mobilen/datorn är lika användarvänlig som en avhandling på ett främmande språk. Får ta mig en ny dust med manualen, men när?...

Nytt liv mitt i livet

Fick igår Karin Högströms doktorsavhandling i etnologi på posten, läste snabbt igenom den, ovanligt välskriven och lätt att ta till sig för att vara en avhandling. Läste de bitar som handlade om mig högt för Anders i soffan. Karin beskrev mig som en person som sysslade med ett halvdussin konstnärliga yrken samtidigt. Kände mig lite som de lätt patetiska killar jag kunde stöta på som ungt objekt i Sthlms kultursväng, med både journalist, fotograf, författare och filmregissör präglat på sina visitkort, i bästa fall rättstavat. Men faktum är att jag höll på med rätt mycket, och det jag gjorde mest (museiutställningar) var väl ofta en kombination av allihopa. Nu är jag lite glad att jag passade på när jag hade all denna ograverade tid!!! Det känns rätt OK att prioritera bort det mesta av det där några år. Jobba och ha småbarn räcker, man har liksom inte rum i hjärnan för så värst mycket kreativitet. Krysta ur sig en krönika varannan vecka räcker och är ibland ganska svårt bara det. Min kompis Kjerstin lade om bana i livet vid 42, vilket alltid imponerat på mig. Kanske gör jag en liknade tvärvändning och tillbringar kommande år med brottsförebyggande arbete istället.Om jag har tur. Jag jobbar i alla fall hårt på att läsa in mig, går en kurs på KTH och läser omväxlande sociologi, kriminologi och alltihop på engelska. Ömsom stenhård statistik och ömsom(tror jag)riktigt ordbajseri i den högre skolan. Man läser och läser om, och vad fanken står det egentligen?!? Alla akademiker skriver verkligen inte särskilt tillgängligt. Och min engelska är, som bekant, kvar på 12 års ålder. Behöver ett lexikon.