Moderna myter

Världen är full med påståenden som låter bra men inte är sanna. De liksom bevisar sig själva genom upprepning. De går under namnet moderna myter. En modern myt är att par ofta skiljer sig när barnen är små. Det är osant. Skilsmässor är alldeles jämnt spridda vad gäller inblandade barns åldrar.

Lite konstigt har jag alltid tyckt att det var ... En annan myt är att våldtäkter ökar på sommaren för att kvinnor har lite kläder på sig. Det har inget stöd i statistiken.

Ytterligare en myt är att det skulle finnas lika många råttor som människor i en stad. Även det är fel. Lite pinsamt för mig, som stått i två års tid och sagt detta till ett stort antal högstadie – och gymnasieelever. Jag får ta tillfället i akt och ursäkta mig och dementera.

Hej alla Eskilstunas ungdomar! Glöm det där med råttorna! (Men det jag sade om klimatförändring gäller fortfarande, ok?)

När jag var lärarvikarie hittade jag en del tvivelaktiga fakta i skolböckerna. Tankar som forskarna övergett för länge sen men som dröjt sig kvar i läromedlen för grundskolan. Jag talade om det för eleverna.

Några tyckte då att det inte var någon idé att gå i skolan alls, om nu det som stod i böckerna inte var sant. Jag rekommenderade dem en bibelskola, eller koranskola, efter smak och håg. Där lär man sig sanningen och inget annat. I övrigt har sanningar ett bäst-före-datum.

Särskilt gäller det sanningar som börjar med att hänvisa till en obestämd undersökning av något slag.

Vad gäller småbarn haglar myterna. Jag vet inte hur många som hävdat att små barn liknar sina pappor för att ”naturen” försöker skydda dem från att bli ihjälslagna. Pappor har nämligen en naturlig drift att slå ihjäl allt som inte liknar dem. Biologismen i veckotidningsform har verkligen borrat sig in i folks medvetande, till den grad att många tror sig kommit på tokerierna själva. Och inte nog med det:

Jag har nyss fått veta att en person med många bollar i luften inte får mer gjort än andra. Tvärtom. Simultankapacitet är en modern myt.

Sann effektivitet uppnås genom att ta en sak i taget. Det viktigaste först. Om man ska spinna vidare på det där är kvinnors överlägsenhet som simultankapacitörer en till leda ältad modern myt. En man på mitt förra jobb påstod bestämt att han som man inte kunde göra mer än en sak i taget. Samtidigt som han sa det gjorde han ungefär 15 saker samtidigt, 16 om man räknar in upprepandet av just denna moderna myt.

Det kinesiska tecknet för kris är samma som tecknet för utveckling, brukar det sägas, men enligt andra är det en sanning med modifikation.

Jag är i detta fall helt utlämnad åt de som faktiskt förstår kinesiska, men det upprepas tillräckligt ofta för att kunna vara helt fel.

Jag skulle aldrig våga tatuera in några tecken för ”lycka och välgång” nånstans på kroppen. Det kan ju räcka med att nåt enda litet streck hamnar tokigt, så står det istället ”sparka mig i baken”.

Faktum är att jag inte litar på någonting längre. Det borde ni inte heller göra. Inte ens på mig.