Revolution har alltid gjorts av de priviligierade?

Jag träffade en grupp ungdomar som kämpar för en bättre ungdomskultur i Eskilstuna. Det finns ingenstans att ta vägen för unga, sa de. Det köper jag direkt. Det ser man på Hemköp kvällstid. Gruppens mål var att få öppna ett café för ungdomar. Jag funderade ett tag.- Men, har inte kommunen nyligen öppnat ett ungdomscafé som blivit väldigt populärt? Har ni varit där?Njae, sa de tveksamt. Det är ju lite nischat.- Hurså?Killen förklarade då för mig att det i Eskilstuna fanns tre sorters ungdom. Invandrare var en. Den andra sorten kallade han utan att blinka för "white trash". Den tredje sorten, som han själv tillhörde, kallade han "vi som är lite intresserade av kultur och så". Felet med kommunens ungdomscafé visade sig vara att det var "nischat" mot De Andra två grupperna. Han använde alltså uttrycket nischat för något som riktar sig mot vad som rimligtvis borde utgöra en majoritet. Problemet var alltså inte att stället var överfullt, vilket jag i och för sig kan tänka mig att det är, utan att fel ungdomar hängde där. Så vad de kämpade för var kanske snarast ett café för sin egen sort, ett lite finare och kulturellare.Jag fick en flashback. För över tjugo år sen ockuperades ett antal hus i Haga i Göteborg av ett gäng som kallade sig "husnallarna". De blev snart stans älsklingar på grund av hyllandet av arbetarstadsdelen Haga som Göteborgs identitet, sin egen marknadsföring samt polisens mjuka taktik (ja, ja, de tröttnar väl...) Nallarna fick behålla el och gas. Tanter kom med filtar och kakor. Nallarna tog strid för de bostadslösa! Eftersom en av dem var en skolkamrat från en av stans statusskolor, kom jag dit på besök. Det visade sig att de flesta hade kvar pojk/flickrummet i götets bättre delar - reträtten ordnad. En tjej hade en lägenhet på Östermalm i Stockholm, men tyckte det var kul att hänga i Haga ett tag. Det var de bostadslösa, det.Nu var heller inte bostadsbristen total på den tiden. Det fanns lägenheter. I förorten. Men det är klart, vem vill bo där och betala om man kan bo gratis i gammal paradvåning med stuckatur mitt i city och tillpåköpet bli utnämnd till hjälte. Uttrycket White Trash hade inte riktigt slagit igenom i Sverige på den tiden. Vi sa "betongbarn" men andemeningen var samma. Aktivisterna var vana vid bättre. Det blev som polisen hoppats. Den ultimata trashen, knarkarna, ville in och då var det inte roligt längre.Min punkiga ockupantkompis är numera sobert blond VD, bebor en numer egenhändigt betald paradvåning på Avenyn och bär en tjock bunt VIP-kort till stans inneställen. Hon har i alla fall bekänt färg. Eller som Feven sa på sin tid: Spela inte ghetto när du har det gott ställt...Det slår mig att de där ungdomarna säkert trivts på hennes forna stamhak cafe Tea-Rex i Haga- billigt och kulturellt. Vad hände? Alla skinheads tyckte också att det var trevligt och gick dit. Ursprungsklientelet flydde, ägarna försökte starta privat klubb för att hålla de oönskade borta, men fick till sist lägga ned. Så kan det gå.