föräldraledig åt två håll?

En miljard kronor för mycket i statskassan är uppenbarligen ett problem, i alla fall när det handlar om icke uttagna föräldradagar. Oppositionen och KD vill nu förlänga tiden under vilken man kan ta ut sin föräldrapenning. Man ska kunna vara föräldraledig med tonåringar. En debattör hävdade i måndagens DN att tonåringar behöver sina föräldrar minst lika mycket som ettåringar! Vilket absurt påstående. Det har sagts mycket dumt om vad barn behöver, vanligtvis behöver de mammor när det är lågkonjunktur och dagis när produktionen behöver folk. Men det här tar väl ändå priset. Det finns ingen anledning att infantilisera eller idiotförklara tonåringar. Men det hör väl också ihop med konjunkturen. Det finns inga jobb till dem, så man bestämmer sig helt sonika för att de är småbarn.

Hursomhelst. Jag har som vanligt en mycket bättre idé. Eller rättare sagt två.
Men först lite info om föräldraförsäkringen för er som inte är i branschen: man har 290 dagar med 80% av sin inkomst samt 90 dagar med bara 180 kr per dag, men- med bibehållen sjukpenninggrundande inkomst. Med detta menas att man får lov att suga på ramarna eller sätta sprätt på sina besparingar frivilligt i tre månader utan att för den skull få lägre sjukpenning eller a-kassa. Och detta gäller ju företrädesvis de som inte redan suger på ramarna i utgångsläget, samt har besparingar och är villig att satsa dem.

Sen är det en hel vetenskap hur man gör med dessa dagar. Man kan ta ut hela, halva och fjärdedelsdagar. En del tar 180-kronorsdagarna på helgerna, och de feta dagarna på veckodagarna. En del tunnar ut sina föräldradagar för att de ska räcka länge. En del nöjer sig med det knappa året mot att de kan leva ungefär som de är vana utan att skjuta till något. De vill definitivt inte ha de där 180 dagarna. Kort sagt, man får göra i stort sett vadsomhelst utom ta ledigt samtidigt för samma barn.

Mitt första motförslag är att släppa lite på förbudet mot att båda nån gång är hemma med samma barn samtidigt. De där småpotatisdagarna kanske man kunde låta föräldrarna ha för att, om de så önskar, gå parallellt. Då skulle de nog bli av med de där svårsålda dagarna ganska så kvickt. Jag tror också att trevnaden skulle öka i familjerna. Man slipper avlösa varandra ungefär som om man redan var separerade. Risken med detta är förstås att föräldrarna drar iväg med sina barn och gör nåt kul ihop tillsammans, tar en liten extra semester eller så. Och då är frågan: Får man ha så kul när man är småbarnsförälder? Går det an?

Det andra motförslaget är en gammal goding från i fjol som jag nu recyklar. Låt oss få lite betald ledighet för att se till gamla föräldrar! En del gamla mammor och pappor har mer gemensamt med bäbisar än de där tonåringarna som anses behöva ha sina föräldrar i hasorna ”minst lika mycket som ettåringar”. De nyttjar kanske blöjor, äter mosad mat och säger saker som bara deras närmaste kan begripa. Satsa den där ratade miljarden på dem istället. Fortsätt kalla det föräldrapenning. Det är ju det det är.