Byssan Lull

Det finns en gammal tecknad film från tiden då tecknad film verkligen var tecknad och spann i oändlighet runt enkla teman, som katt jagar mus.
Filmen handlar om en isbjörn och en bulldog. Isbjörnen smyger sig in på en polarstation och blir upptäckt av en bulldog. Om jag är korrekt informerad så låser bulldogar käkarna när de bitit, och så har man dem hängande. Det är i alla fall vad som händer i filmen. Isbjörnen snor runt med bulldogen hängande och försöker på alla sätt att komma loss. Till slut börjar han vagga den i famnen och sjunga en vaggvisa: Rockabye baby. Och se! Bulldogen somnar tvärt och snusar sött.
Sen följer en mängd varianter på hur isbjörnen försöker få bulldogen att fortsätta sova så att han ska hinna ut. Isbjörnen tillverkar diverse konstruktioner som ska vagga bulldoggen tillräckligt länge för att hinna fly – men icke. Filmen slutar med att isbjörnen får sitta, tufsig och utsjasad, på ett isberg som flyter runt, vagga bulldogen och sjunga ”rockabye baby”. Igen och igen, i alla sina dar.
Sjömän kan ibland höra den kusliga sången då de åker förbi i sina fartyg, säger berättarrösten med darr på stämman.
Filmen hade inte alls varit lika bra om den verkligen visade en förälders försök att få sitt spädbarn att sova. Eftersom det handlar om en isbjörn och en bulldog är det OK för isbjörnen att vilja smita iväg. Det är det inte riktigt för en förälder. Även om man gör det för att hinna med i sitt eget tycke relevanta saker.
Som nybliven förälder får man samma råd av alla människor och alla broschyrer. Ta vara på tiden. Det går så fort. Slarva inte bort den på att göra nånting annat än att njuta av babyn. Jobba inte, städa inte, umgås inte, håll helt enkelt inte på! Om jag fick en krona för varje gång folk sagt det där till mig skulle jag kunna ta pengarna och köpa ett maxiblöjpaket. Eller två. Jag fick till och med ett brev från en äldre släkting jag mig veterligen aldrig träffat. Gissa vad hon skrev? Just det. Det verkar som att alla tycker sig på något sätt ha missat sina barns småbarnstid, och vill varna mig för att göra samma misstag. Det är nog ingen större risk. Jag trodde aldrig jag skulle få barn, det var det isberget jag väntade mig att få sitta på för evigt. Det är kärt besvär att ha en liten bulldog hemma, men faktum är att vi båda/alla tre blir lite uttråkade av att bara sitta och titta på varandra dagarna i ända. Och lite skönt är det att kunna städa lite, man ser ju all skit så förfärande tydligt nu när man plötsligt är hemma på dagtid.
Lösningen heter Minimundus bärsjal, en prima uppfinning bestående av sex meter ekologisk bommull som man lindar runt sig och stoppar ned sin baby/bulldog i. Det känns nog lite som moderlivet, hon somnar blixtsnabbt. Jag märker direkt när hon tänker vakna och behöver inte springa och kolla ideligen. Och framför allt – jag har händerna fria och kan göra nästan allt jag gjorde förut till och med skriva krönikor om detta för den breda allmänheten så tveklöst angelägna ämne.