barnkläder

Det är mycket diskussion om könsuppdelade leksaker och barnkläder. Bara rosa fjoll och militärkläder, sägs det. En del föräldrar vägrar, döper barnet till saker i stil med "Trudelutt" och vägrar avslöja kön, vilket måtte kräva en hel del uthållighet med tanke på hur många som frågar.
Två veckor gammal har min dotter redan förärats en omfattande garderob som spänner från könsneutral brunvit retro till rosa drömmar, så faktum är att bådadera finns i handeln. Och att det blir ett sjå att hinna ha allt innan det är urvuxet...
När jag växte upp på sjuttiotalet var det unisex och pottfrisyr à la Mireille Mathieu för båda sorterna. Äldre människor tog mig ofta för pojke, och så liten jag var uppfattade jag nån sorts besvikelse i deras ansikten när mina föräldrar rättade dem. Kanske var de bara besvikna för att de gissat fel, men jag fick en känsla av att det var något vagt sämre med att vara flicka. Idag tror många att man gör barn – särskilt flickorna - en tjänst med könsneutrala kläder. Då har man inte räknat med gissande tanter. Det trista med den tidens unisex var väl annars att alla såg ut som nån slags lite mjukare pojkar. Inga av oss fick frossa i de prinsesserier jag tror alla barn gillar, tjejer som killar.
Hursomhelst gav det där upphov till en av de mardrömmar jag minns tydligast. Eller gjorde det det? Jag drömde i alla fall att jag fått en ny lekkamrat, en kille, och att jag var ute med den killen och hans pappa. Kompisen visste ju att jag var tjej, men hans pappa trodde att jag var kille. När det gick upp för honom att han haft fel, visade han mig genast till en apbur och kommenderade mig att gå in i den. Buren var inredd med lite halm på golvet. Den var för låg för att man skulle kunna stå rak ens som femåring och där skulle jag tillbringa resten av mitt liv. För att jag var flicka! Jag minns fortfarande ångesten.
Drömmen slutade där. Varför hade jag såna talibandrömmar som femåring?
Nyligen fick jag tag i en av böckerna om barna Hedenhös, bläddrade lite slött och fick syn på en bild som fick det att liksom hugga till.
Hedenhösbarnen Sten och Flisa satt instängda i en trång bur med hö på golvet. Flisa grät. Egyptier på besök i Norden hade fångat de svenska stenåldersbarnen i sina pälskläder i tron att de var nån sorts apor.
Missförståndet rätades ut och Hedenhösarna fick sig en imponerande turistresa till faraonernas Egypten. Och jag fick en del av ursprunget till min hemska dröm.
Mammor klagar ofta på hur jobbigt det är att barn inte får vara barn, att det ska vara så sexualiserat. Samtidigt är de ofta själva feminint klädda. De skulle inte vilja byta klädstil med sina män eller sambor, och besöker med förtjusning fester och maskerader där man kan få slampa till sig ordentligt. Ändå tycker de att barnen ska vara könsneutrala, som om kön och sexualitet är något som plötsligt uppstår när man börjar högstadiet. Det är lite intressant. Jag tror att barnen blir lika och jämlika i kläder och annat när vi är det själva, inte en dag innan dess.