Påsken behöver profileras

En dag som denna är det svårt att komma undan med att skriva om något annat än påsk. Samtidigt, som alla barn vet, förhåller sig påsk till jul som fars dag till mors dag - det är inte lika lätt att komma på något. Så får man lite dåligt samvete. Alla konfirmanders kuggfråga är:Vilken är kristendomens främsta högtid? Det är lätt hänt att man gissar på jul, eller hur? Rätt svar är påsk.Vi firar att Kristus uppstått från de döda, det är det vår religion går ut på. Det är därför vi får evigt liv och inte de andra, pilutta dem. När han föddes är egentligen ganska oväsentligt ur religiös synpunkt, vårt energiska julfirande är en eftergift till blotvana nordbor och till vårt allmänna behov att liva upp en mörk årstid.

Jag rotar i en låda påskpynt och får upp en hednisk sörja av söta häxor, söta hönor, söta harar och söta möss(?). Samt påskägg. Och ett lamm. I alla fall en grej med självklar koppling till varför vi firar påsk. Se Guds lamm. Om det nu är därför vi firar påsk. Kanske är vår påsk liksom julen en tunn hinna kristen polityr över nån gammal hednisk vårfest. Häxorna som gav sig av till Blåkulla för att bola med djävulen kanske utövade någon gammal kult i lönndom. Över huvud taget verkar påsken lite idémässigt kaotisk, den har ett drag av galenskap över sig. Julen räknar vi in sakta men säkert, fler och fler ljus tänds, mer och mer glögg dricks, fler pepparkakor knapras, vi går upp i vikt och blir samtidigt allt pankare. Men den tuffar i alla fall framåt på sitt förutsägbara sätt och når sin kulmen för att sedan avklinga. Men påsk?

Eftersom få bryr sig om fastan numera, anfaller påsken lite oväntat - först en dag då man ska vara väldigt ledsen och sen en då man plötsligt ska vara glad, fast man inte fått tillnärmelsevis så mycket grejer som vid jul. I bästa fall ett påskägg. Man kastas mellan tortyrskildringar, vare sig man väljer Mel Gibsons, Martin Scorseses eller Monty Python-gängets version av passionshistorien - och en massa fjädjar, psykedeliska bilder av hönsfamiljer som drar runt varandra i skottkärror och häxor på kvastar. Semlor, piskning, chokladtuppar, blod, slem, elaka romare, skuttande harar, graven är tom, häxor med kaffepannor, var är Jesus? – Där är Jesus! Shit, överlevde han så mycket stryk? Och en massa höns, halleluja, och kycklingar, och ägg. Jämfört med jul och föralldel alla högtider ger påsken ett förvirrat intryck med drag av schizofreni och sadomasochism.

Kristendomens främsta högtid verkar vara lite i behov av profilering. Finns det nån fördel med det hela är det att få människor frågar vad man ska göra i påsk, eller vad man gjort, efteråt. Påsken är betydligt mer prestigelös än både jul, nyår och midsommar, det verkar som man lugnt kan slöa sig genom den utan att behöva känna sig misslyckad. Inga separerade föräldrar verkar slåss om att ha barnen hos sig på påsk, och undra på. Hur kul kan det vara att sysselsätta lediga barn på en långfredag. Hur kul kan det vara att försöka förklara för dem hur påsken hänger ihop?