Varför ska de ha samma man allihopa?

En av mina näraste och käraste har bjudit in till fest för att fira sin frihet, det vill säga sin skilsmässa, tillsammans med alla sina väninnor. Som en möhippa med andra ord, fast baklänges. Vad man nu kallar en sån. Appihöm? Hagghippa? Vad vi nu än kallar det uppstod genast samma problem hon haft på alla sina tillställningar genom åren, nämligen att flera av hennes väninnor inte kan vara i samma rum, och, i vissa fall, inte vet om varandra. Eller snarare, de vet om varandra, de hatar varandra, men de vet inte att hon är väninna med båda. På något sätt verkar hon allltid befinna sig, vilt dubbelspelande, i de feminina konflikternas epicentrum. Hon hävdar att jag är den enda som hon kan ha ihop med vem som helst. Om nu det beror på att jag är ett färglöst mäha, eller att på jag flyttade från vår hemstad så fort jag fick chansen, medan de andra stannat kvar och råkat i luven på varandra.Hur som helst verkar alla dessa motviljor handla om en och samma sak- de vill åt samma karlar.Av nån anledning vill alla kvinnor åt samma karlar, medan män verkar mer benägna att gilla det de får. Vem känner en man som sitter i åratal och suktar efter nån "snygg" lyckad modelltyp som aldrig varit ett dugg seriöst intresserad av dem? Jag kanske har fel, de kanske finns, bara att de inte anförtror sig åt just mig. Men min bild av det hela är ändå att ett litet antal välskapta och manipulativa män uppehåller intresset - med vilje eller ej - var och en hos en hel hög kvinnor. Detta leder naturligtvis till en snedfördelning i befolkningen, och en massa män blir utan partner utan att det egentligen är något större fel på dem. I alla fall inte från början.Problemet är givetvis att situationen cementeras med åren. De få män som får tag på kvinnor får hur mycket övning som helst och blir därför bara bättre och bättre på sin grej, medan de andra, som sällan får chansen att öva sig, blir fumligare, klantigare och plumpare för varje år som går. Fram på slutet blir de, av ohejdat ensidigt umgänge med porr och andra bittra män, till de provokativa, kvinnohatande drullar man hittar vid bardisken på vissa av stans krogar som jag av allmän hänsyn avstår från att namnge.Den där skillnaden märks tydligt när en kvinna kommer in på en fest med bara män. De konkurrerar skamlöst om hennes intresse tills hon riktar sin uppmärksamhet mot en som då anses ha "vunnit". Då blir de andra sura en stund, kanske fem minuter, max, men drar sen vidare på jakt efter - just det - en annan kvinna.Om däremot en ensam man kommer in på en fest med bara kvinnor, händer något annat. Kvinnorna börjar vakta varandra. Luften stelnar och i den heliga kvinnosolidaritetens namn slutar det hela med att han går hem ensam. Eller att den kvinna som bryter kodex och sätter in en stöt blir utfryst på obestämd tid av alla de andra. Vi har en del att lära av männen där, kanske. För jag tror jag vet vad det handlar om. Om vi trodde att vi själva dög, bara sådär, då skulle det inte vara så viktigt att ha en statusman...