måndag 4 februari 2008

Pimp my dump eller vore det inte trevligt med lite gladare soptippar?

Det är mycket klimathot nu och mycket jul, samtidigt. Budskap som inte är helt kompatibla. Kör mindre bil. Årets julklapp är en GPS-navigatör. Det finns väl nån logik i det, kanske. Tänk vad man släpper ut när man kör runt och irrar för att man saknar GPS?

Vårt system bygger på konsumtion vilket samtidigt är en synd. På det sättet får du dåligt samvete oavsett om du konsumerar mycket eller lite. Både Spara och Slösa är usla. Slutsatsen blir att du ska konsumera hejvilt, men rätt saker. Du ska veta allt om varje sak så att du konsumerar rätt. En del går så långt som till att påstå att vi av rena miljöskäl ska konsumera mer och resa mer för att producenterna ska få råd att utveckla miljövänligare produkter. Visst, ha! Vi kanske ska röka som borstbindare alltihop också, så att tobaksbolagen får råd att utveckla hälsosamma cigaretter. Det är säkert deras högsta prioritet.

Alla någotsånär medvetna människor vet att vi egentligen borde konsumera mindre. Samtidigt blir du aldrig bättre behandlad än när du konsumerar. Försäljare, de lyckas verkligen titta på mig som om jag vore deras första stora kärlek. Jag blir nästan svartsjuk när jag upptäcker att de har andra kunder också. Annat är det när man ska göra sig av med avfallet från konsumtionen, det får man göra utan glada tillrop och tindrande ögon. Om man sorterar sina sopor blir man straffad genom att man tvingas släpa dem själv till en (i många fall) avlägsen, ödslig och stinkande obemannad sopstation. Om man däremot slänger allt i en och samma påse och bär ut densamma till sin soptunna, då blir skiten behändigt hämtad vid dörren.

Vi i Sverige som har en sån toalettkultur jämfört med många andra länder, vi borde väl kunna utveckla en sopkultur också? Vi som sitter fint i pyntade små rum med foton på kungar och små böcker med toavisdom. Vi som frimodigt talar om för alla vart vi ska och vad vi tänker göra där medan folk i andra länder diskret går undan till ett hål i golvet nånstans. En gång i världen sålde jag knappar med olika texter och knappen ”lycka är att bajsa ute” med en bild på ett utedass visade sig vara en riktigt storsäljare, den slog till och med fredsduvorna.

Vi skulle behöva utveckla en sån där nationell kultur kring slängandet, förlåt, sorterandet också. Sopstationen borde vara prydd med julgirlanger och blinkande lampor också den, och man borde tas emot av engagerade sopproffs som ler lyckligt när man kommer med sina kassar, som gått på kurs och lärt sig låtsas att de tycker det är skitkul när folk langar över en pappkasse med nödtorftigt ursköljda mjölkpaket. Nybystationen är bra, den är i alla fall bemannad fast de behöver öva lite på de förälskade leendena. Inte för att de på något sätt är sura, men de är inte som försäljare. Man morsar på bekanta medan man springer mellan containrarna, precis som i gallerian. Det är en bra början. Men bara ett steg på vägen. En tomte vid varje återvinningsstation! Eller ännu hellre, hämting av sorterade sopor. Det vore årets julklapp för mig.

Inga kommentarer: