Porr och andra devalverade ord

Något jag har lagt märke till på senare år är att snart sagt allting kallas för porr. Min före detta ätstörda väninna pratar om matporr. Vännen som söker lägenhet refererar på ett självklart sätt till annonsbilagan med homestageade objekt som bostadsporr. Själv tyckte jag under min värsta tid som ofrivilligt barnlös att det skamlösa användandet av gravida kvinnor och näpna bäbisar i var och varannan reklam gav uttrycket barnporr en helt ny och annorlunda betydelse. Alla fördelaktigt framställda bilder av saker vi kan tänkas åtrå kan tydligen kallas för porr. Om det fortsätter så här, vad ska man i fortsättningen kalla de där publikationerna med bilder på nakna människor som håller på med varandra? Sexporr?

Samma med ordet bög. En hängiven konsument av nya elektroniska grunkor kallas numera inte sällan för prylbög och jag har hört en och annan känd manlig proffstyckare refereras till som åsiktsbög. Vad blir det av de gamla vanliga bögarna då? Blir de homofilibögar? Samma sak med ordet knarka. Jag påstår själv att jag knarkar kaffe (liksom större delen av den vuxna befolkningen) men jag vet de som även påstår sig knarka TV-serier och kalla saker som cashewnötter och dajmglass för värsta knarket. Det är det inte, det finns många sorters knark som är värre.

Tydligen har vi ett behov av att dra ned starka och tabubelagda saker till vårt bleka vardagsliv för att hotta upp det lite, även om det innebär att en del ord devalveras en aning. En klädhistoriker jag en gång hörde berättade att de två grupper som drivit modet framåt, som vanligt folk efterhärmat i alla tider, var - prostituerade och militärer. (Och gangstrar, skulle man kunna tillägga, på senare tid) Vad de än tar på sig ska alla andra anamma det. I min ungdom fick jag mig en känga av en österrikisk-judisk pälshandlare i Göteborg. Jag skulle absolut ha just en svart läderjacka (vilka han sålt slut på för tillfället) och vägrade att ens prova en grå eller röd. ”Alla zka ha zvart! Zom den SS!” Då blev jag lite stött, men idag inser jag att han hade en poäng. Trend och ballfaktor har aldrig varit politiskt korrekt. Klart jag skulle ha svart, zom den SS. Och som Hells Angels och en rad andra hårdingar jag egentligen inte alls sympatiserade med. Klart att jag också skulle ha nätstrumpor, fast jag sen sprang hela vägen hem från discot i vild panik för att någon karl nappat och föreslagit en kvällspromenad.

I våra kamouflagebrallor och stringtrosor, cowboyboots och svarta läderjackor flirtar vi laglydiga småhandlare med spänning och fara, död och farlig lusta. Vi knarkar ostbågar och bläddrar i bostadsporr. Vid minsta solstråle åker de kolsvarta solglasögonen på. De var från början en uppfinning av filmskådespelare som höll på att bli halvblinda av studiobelysningen, och defintivt inget man behöver i juni i Eskilstuna. Ja, jag vet att jag har ett par. Jag är inte bättre än nån annan.