Styrfart

Ok.
Jag har jobbat i tre dagar. Plötsligt hinner jag hur mycket som helst. Som att uppdatera bloggen, och läsa andras. När jag var "helledig" dvs bar runt min lilla guldklimp mest hela tiden blev det inte så mycket gjort. Jag hade det kanon, men ändå, det säger något om fenomenet styrfart. Och om fenomenet "barn som tillbringar tid ensam med far tenderar acceptera denne mer och yla mindre efter mor".
Mitt nya jobb tog emot mig som en prinsessa. Orkidé på bordet, presenterad för alla i hela huset, hjälpsamhet till tusen. Det känns verkligen som att de vill ha mig där, vilket förstås känns extra bra med tanke på att de inte hade så mycket till val. Och jag ska ha den där lämna tillbaka grejer och få nån slags present-grejen med mitt gamla jobb. Där togs jag emot genom att jag fick ett rum. Punkt. Och ändå var jag helt övertygad om att de gillade mig. Det är jag faktiskt fortfarande. Åtminstone de flesta av dem...