Irène Karlboms blogg

Drömmar my ass

2011-11-01T03:47:00.001-07:00

När ska vi börja fråga så kallade entreprenörer samma sak som poeterna: ” Jaha, men vad gör du egentligen, på riktigt, lever på liksom?”... En enrading på facebook, signerad Oskar Hanska, estradpoet.

Få saker retar mig så som klämkäcka reportage om entreprenörer. Särskilt om de är kvinnliga och passat på tillfället att förverkliga en dröm när jobbet försvann/de gick i väggen/valfri annan katastrof. Vare sig de sysslar med att ge folk olika behandlingar, sälja konsthantverk, coacha eller något ännu mer abstrakt undviker man alltför ofta frågan. Vad drar du in på det där då, i reda pengar, jämfört med en ordinär anställning? Vad lever du på, liksom?

• Jag vet inte om det är journalisten eller intervjuoffret som låtsas som det regnar. Jag misstänker att svaret på frågan alltför ofta är något i stil med: snäll sambo med fast anställning, ”förskott på arvet” eller i vissa landsändar: ”projekt”. De få jag känner som lyckats som entreprenörer har gjort det med ganska rejäla uppoffringar. Som att kvarta i en skrubb bakom restaurangen, barnen får bo hos exet = hyra noll. Det ska också till, tror jag, en särskild sorts ganska enveten personlighet samt gärna en nypa ren och skär fanatism. Inget man lär sig på en workshop i första taget.

Missförstå mig inte, jag respekterar egenföretagare enormt. Jag vet att de jobbar ihjäl sig. Jag är bara trött på att man marknadsför jättelåg inkomst och obefintlig pension till kvinnor som om det var en uppfriskande ansiktsmask. Ofta i det vällovliga syftet att göra reklam för dessa ofta lätt esoteriska verksamheter. Alla är inte av det rätta virket. Ett exempel:

• En väninna drev under några år ett antikvariat, efter att ha varit hemmafru.

Hon köpte det av en bekant. Det gick inte så bra. Hon sålde det vidare. Hon sammanfattade det hela så här: Visserligen tjänade jag inget på det, men det finns det å andra sidan andra som gjorde. Så det var ju inte meningslöst!

Vilka då, undrade jag nyfiket. Jaa... fortsatte hon: Han som jag köpte av. Han som jag sålde till. De som jag köpte böcker av (hon hade en hel del osäljbart, faktiskt...) De jag sålde till. Men! protesterade jag upprört. Det är ju du som ska tjäna på ditt företag! Det är ju det som är poängen! Njae, svarade hon på sitt sävliga sätt. Jag tycker inte man behöver se det hela så snävt... Huvudsaken att någon tjänar på det. Det behöver ju inte vara just jag... Det där var ingen affärskvinna, men en bra person. Hennes efterträdare driver i alla fall det hela vidare sen över tio år och verkar till och med ha expanderat. Jag brukar fråga hur det går. Han säger lite modest att det rullar på. Å andra sidan vet jag att han har en sambo med fast jobb...

• Värst av allt: jag vet varför jag retar mig så. För att jag själv är en av de medelålders kvinnorna som försöker bita ihop och tänka positivt. Jag är också entreprenör, i en bransch som säkert verkar lika flummig för många andra som diverse kroppsbehandlingar gör för mig.

Jag har definitivt inte ”förverkligat en dröm”. Min dröm är ett jobb jag går runt på.

"The machine that goes pling!-my favourite!”

2011-11-01T03:46:00.001-07:00

En av Monthy Python-filmerna börjar med en förlossningsscen. Den födande kvinnan körs över totalt av en energisk förlossningsläkare. Han är helt såld på sina fina apparater ”Aaaah! The machine that goes pling!-my favourite!” Maskinen som säger pling. Underbart. Hur mycket mer vet vi om de flesta av våra maskiner?

Min pappa bor på ett kanonfint äldreboende i Göteborg. Jag är jätteglad att han är där. De har fin miljö och prisbelönt mat (inte oväsentligt när maten är dagens höjdpunkt). På sistone har han även fått en Ippi. En Ippi är en finfin grej, typ en mobiltelefon som är kopplad till en tv (vi fick skaffa en ny för hans medförda pjäs saknade rätt uttag). Ippin gör att jag kan skicka meddelanden och foton på barnbarnet direkt från min mobil. Då ska hans apparat säga pling och lilla Vendlan dyka upp i tv-rutan. Vilket gör morfar jätteglad. Problemet är att det så sällan funkar.

Apparaten säger inte pling, eller om den gör det så hör han det inte. Och om han uppmärksammar den blinkande lampan så vet han inte vad han ska göra med plastgrunkan på tv:n. Tacka fan för det. Jag har heller inte lyckats lura ut det. Och ingen av personalen heller. ”Vi har inte fått utbildning på den” säger de. Nån enstaka gång har nån (kanske nån helgjobbande ungdom?) sett att han har meddelanden och kunnat hjälpa honom. Då kommer genast svar.

”Tack för korten! Skicka gärna fler!” Men större delen av bilderna skickas tillbaka osedda.

Vilket är synd, för det finns en massa kanonfin dokumentation av min dotter, som för övrigt går på ett utmärkt dagis. Även hon får gourmetkäk, personalen är jättetrevlig och hon har tjatat om dem under sommaren. De har berättat att de har en hel radda roliga filmer på hur hon leker med sina kompisar, bilder man kan få om man tar med ett USB-minne.

Fast varje gång jag kommit med min lilla pinne har ju alla fullt upp med barnen. Och det är ju det de ska prioritera, så klart.

En dag lyckades jag ändå fånga en dagisfröken i vad som tycktes vara ett lugnt ögonblick. Det visade sig då att de inte visste om de fick lämna ifrån sig bilder och filmer hursomhelst. Och det är klart, det blir ju ett integritetsproblem, det är ju alltid andra barn med, vem vill att bilder på ens barn ska spridas för vinden i dessa tider? Bilder man kanske inte själv hunnit se?

Så det blev inga små filmer på Vendlan in action på dagis som jag kunnat skicka till min pappas Ippi som ingen fått utbildning för att hantera och som han därför inte kan se. Jag vet att detta är ett I-landsproblem av rang.

Hade vi bott på en del andra håll i världen hade jag själv fått vårda både min pappa och mitt barn och inte skrivit så mycket krönikor. Eller så hade ingen av oss levt.

Men vi har i alla fall gott om fina apparater som säger pling.

Vad vi nu behöver är en it-tekniker på varje vårdinrättning. Där kan man kanske bli av med en del av de där arbetslösa ungdomarna, de verkar ju alltid veta vad man gör med grunkorna?

Nästa vecka drar jag till Götet och placerar barnet live framför morfar.

Godbitar från tonårsdagboken

2011-11-01T03:44:00.000-07:00

Jag trodde att jag aldrig varit nån riktig tonåring. Men vid ett besök i Götet hittade jag min dagbok från det år jag fyllde tretton och insåg att jag var en arketypisk tonåring. Här kommer några godbitar:

”Idag hämtade vi katten. Hon är svart med vit panna och ansikte. Magen är vit och fötterna också. Jag är rädd att den ska vara orolig och längtar hem... Jag hoppas att alla som har katt har varit lite så här oroliga i början. Jag vet inte om jag är kär i Xxxx, annars måste det vara att jag är allergisk mot honom på något sätt... När Charlotte och jag satt i korridoren kom han förbi. Efter en kvart hade jag hämtat mig och viskade ’Såg du vem det var?’ Men jag gillar honom INTE så det måste vara en allergi av något slag. Katten ska heta Isabella. Jag ska fråga A (biologiläraren) om det kan hända att man är allergisk mot vissa människor.” (Jag blev sedermera allergisk mot katten istället)

”Ibland känns allt så hopplöst och förfärligt. Jag är tjock och klumpig. Jag kanske ska bli lactumvegetarian.(sic!) På lördag ska jag kanske till Liseberg med Deborah. Hon har en massa fribiljetter.”

(Kommentar överflödig).

”Nu har jag inte skrivit på länge och jag måste komma ihåg att skriva bättre och inte fylla texten med en massa slangord som jag inte kan använda i alla fall. Jag börjar tycka att jag är alldeles för barnslig och det kanske jag är också men det finns andra som tror att de kan bli vuxna genom att sminka sig och locka håret och jag tycker att de är precis lika barnsliga.”

(Det var i starten av det pudliga 80-talet)

”Sally och jag brevväxlar och jag tycker hon är så god. Hon älskar alla djur... och vill bara rädda världen. Undrar om hon helgonförklaras. Det enda som jag kan komma på som hon gör mot världen är att hon sprayar sig mot svett.”

(Vid denna tid hade deodoranter drivgaser som skadade ozonlagret).

”Carl är svartsjuk på Xxxx. Dumt av honom. Iran mobiliserar upp för att kriga mot Irak. En kärnstridsspets kom på villovägar i USA och det var en j-a tur att den inte sprack! Hur står det till med världen egentligen?

Kommer det verkligen att bli ett tredje världskrig som gör slut på alltihopa som en del säger, eller kommer det att gå över?”

(Det var slutet av Kalla kriget. Växthuseffekten var redan då känd av ett par tre miljövänner som ingen brydde sig om.)

”...Jag måste sluta upp med att vara galen i Xxxx! Han är inte alls som jag inbillar mig. Jag kan glömma honom! Jag måste! Och jag måste sluta upp med att – nu har jag glömt allt idiotiskt jag måste sluta upp med. Jag måste plugga mer, hävda mig mer. Och framförallt sluta upp med att göra allting fel. Allting!”

(Tyvärr minns jag fortfarande vem Xxxx var, och prestationsångesten hänger med den också.)

Högt och lågt, som i livet. Det lär anordnas kvällar vid namn Skambyrån där folk läser högt ur sina tonårsdagböcker. Om ett sådant evenemang dyker upp här står jag redo, den saken är klar. Nu undrar jag bara HUR min pappa fick tag i dagboken. Det var nämligen i ett av hans skåp den återfanns...

Björnen sover

2011-07-19T08:33:00.000-07:00

Jag hade använt allt utom våld i mina försök att få min genomtrötta tvååriga dotter att sova.

Ögonen gick i kors på henne, men ur sängen skulle hon kravla, lik förbannat.

Till slut började jag sjunga ”Björnen sover”. Det är en lek hon lärt sig på dagis. Så snart man börjar sjunga ”Björnen sover” rullar hon ihop sig till en boll på golvet och väntar in ”... honom aldrig tro!” På ”tro!” ska björnen/barnet hoppa upp med ramarna/armarna i vädret, tjoande. Men istället för att gå in på den raden sjöng jag bara de två första, om och om igen. Han är inte farlig, bara man är varlig, björnen sover, björnen sover ... Dottern låg på helspänn som en aktör i kulissen och väntade på sin ”cue” som aldrig kom.

Därmed var etapp ett avklarad, nämligen att få henne att sluta fara runt i sängen, bädda ned sina nallar, slita upp dem igen, bädda ned dem i ett annat hörn och så vidare i all oändlighet.

Nu gällde det att få henne att ligga kvar och slockna. Jag sjöng på och började efter hand utveckla texten för att inte själv somna in, det blev nya verser. Mamma sover, mamma sover, hon är väldigt trött ... pappa sover i sin soffa, TV:n den står på ... Dottern vände över på rygg och betraktade mig med alltmer simmiga ögon. Jag sjöng oförtrutet vidare som Scheherezade när hon berättade sina berömda Tusen och en Natt-sagor under hot om avrättning. Jag vågade definitivt inte sluta eller ens pausa. Mormor sover ... Farmor sover ... Bekantskapskretsen tog slut. Jag betade mig genom djurriket och alla sagoboksfigurer. Katten sover, lammet sover, Pippi sover ... Jag var nu redo att ta till regeringen, Reinfeldt sover ... Det behövdes dock inte. Nånstans efter ”Bamse sover” seglade hon iväg, ansiktet slätades ut. Jag smög ut ur rummet, sjukt nöjd med mig själv och undrade samtidigt vad jag skulle ta till nästa gång. Hur de gör på dagis för att få en hel hög ungar knoppa samtidigt är mig en gåta. Kanske hjälper grupptrycket till på något sätt.

Hursomhelst, man har ett visst mått av kreativitet, tror man. När ens påhittighet går åt till saker som nya sova middags-taktiker måste man ändå på något sätt skrapa fram mer ur botten på bunken, något som gärna ska ske under den dryga timmens middagssömn. Eller sent på kvällen. Eller toktidigt på morgonen. Eller nån annan konstig tidpunkt.

Det där påminde mig om en historia jag fick höra, om en klassisk musiker i den högre skolan. Jag minns inte vilket instrument han trakterade, violin, kanske, eller piano. Men det var i alla fall något högst avancerat. Han hade en massa ritualer för sig inför ett framträdande, ritualer som var nödvändiga för att han skulle kunna spela rätt och bra. Typ, en halvtimmes meditation, en viss skjorta, rätt kalsonger och rätt sorts mat i rätt tid före konserten.

Sen fick han barn. Allt raserades. Det blev till att snubbla i fracken, rycka åt sig stradivariusen och kasta sig iväg okammad för att hinna dra i sig en korv på väg till konserthuset. Det skumma var att det visade sig att han spelade precis lika bra när han väl satt där ...

Nej som komplimang

2011-05-05T11:52:00.000-07:00

Hur många gånger har du sökt ett jobb och fått ett ingenting till svar?

Eller gjort någon annan förfrågan och fått, inte ett nej - utan en besvärad tystnad? Hur många gånger har någon som borde svarat nej inte svarat alls på när du snällt och vänligt undrar vad som hände? Och sen kanske varit lite omotiverat vänlig i något helt annat sammanhang, som ett försök till ursäkt.

Hur många gånger har en sådan person fått syn på dig först och glidit över till andra sidan trottoaren för att slippa undan. ”Man kan inte få mer än ett nej!”, har folk ibland sagt lite klämkäckt när jag försiktigt sonderat terrängen för att fråga om något. Det där låter ju bra, men det är tyvärr inte sant. Ett nej är snudd på en komplimang nuförtiden, tycker jag.

Alldeles för många klarar inte att leverera ett nej oavsett vad det gäller.

Det verkar bli mer och mer accepterat att säga nej genom att ignorera folk.

Så att man slipper känna sig taskig. Så att de istället får skämmas över att de alls frågade!

Och hur många gånger har du gjort det där själv, förresten? Ätit skit och sen nickat glatt när kyparen kommit förbi och frågat om det smakade bra?

Avspisat någon genom att inte svara (hen borde verkligen förstått att man inte frågar!). Förträngt det där jobbiga nej, tyvärr - svaret du borde skickat? Skjutit upp det och låtsats glömma det tills det kan passera för inaktuellt och förhoppningsvis preskriberat?

Svaren för min egen del är, som ni säkert vid det här laget räknat ut: Hela jävla tiden. Hela tiden obesvarade mail och oreturnerade telefonmeddelanden bakom vilka det kanske i bästa fall döljer sig någon som är stressad och glömsk men betydligt mer sannolikt någon som bara tycker det är jobbigt att säga nej. Eller svar som dröjer absurt länge och kommer indroppande lite skuldmedvetet precis innan vederbörande är tvungen att träffa mig i något annat sammanhang.

Och svaret på den andra frågekaskaden: Ja, eländes elände, jag gör det själv också. Fast jag blir så arg på andra när de gör det där, fast jag vet att folk respekterar en rak nejsägare mer än en mjäkande huvudet-i-sanden-icke-svarare, så gör jag det där själv också alldeles för ofta! Varför? För att det tar emot så förfärligt att säga nej. För att någon inbyggd osäkerhet inom mig gör att en enkel förfrågan känns som ett krav och inte det en faktiskt är: en fråga, som man kan och bör besvara. Och - den som inte kan säga nej kan heller inte säga ja som det gamla djungelordspråket lyder.

Jag utmanar härmed alla som är skyldiga mig ett nej eller liknande att leverera det inom en vecka. Erbjudandet gäller upp till fem år gamla undanfuskade nej. Det är som allmän vapenamnesti. Jag vet av egen erfarenhet att en vecka är ungefär den tid det tar att ladda upp för att våga svara nej på nånting. Man kan behöva nån sorts mildare drog för att ta sig samman, dubbel espresso eller så. Första inkommande nej vinner en fin present jag själv fått, inte gillat men tagit emot för att vara artig. Vem vet, kanske du gillar den bättre?

Historia

2011-04-13T10:53:00.003-07:00

Jag läser historia och det är sjukt intressant. Alla lösa pusselbitar i form av filmer, tecknade serier, böcker, citat och uttryck jag fått mig till livs klistras sakta men säkert ihop till ett sammanhang. Problemet är att jag inte hinner mer än skumma på ytan. Jag skummar och skummar och det är långt till botten.

Tentamensfrågorna är bråddjupa. ”Diskutera hur synen på omvärlden (det vill säga världen utanför Europa) utvecklas i Europa med avseende på renässansen, reformationen, de europeiska ländernas geografiska expansion (upptäcktsresorna) och upplysningen.” Shit, man. Det var mycket på en gång.

Jag som trodde de skulle fråga saker som ”När dog Karl den tolfte?”. Vilket jag inte heller minns, det mest framträdande jag minns av honom var att han slog sina strumpor mot en sten och tog på dem igen istället för att tvätta dem vilket jag alltid har sett som den ultimata manligheten. Den sortens kunskaper ger mig nog inga poäng på högskolan, misstänker jag. Här är det hårdvara som gäller och inget Herman Lindqvist-trams, så det så. Pengar styr, befolkningsutveckling styr, teknikutveckling styr, handel styr och människors plötsliga behov av olika mystiska varor de aldrig tidigare behövt, styr. Och faktiskt även enstaka individer. De som råkar hamna på rätt plats vid rätt tillfälle och bli de som puttar igång en process, eller tvärtom, missar ett gyllene tillfälle och får vänta ett par hundra år på nästa. Jag har definitivt blivit klokare av det här. Det gör mig också lite oväntad, rädd. För samtidigt som man ser hur förändringar tar enormt lång tid, ser man också hur de kan gå fruktansvärt fort. Rätt vad det är svänger pendeln över och någonting nytt dyker upp som vi inte kan hantera.

Nyheterna blir en rysare när man inser vilka följder små saker kan få. Jag häpnar över hur snabbt Japan försvann från förstasidorna för att ersättas av för mig ganska ointressanta saker. Å andra sidan, vem vet vad som är ointressant? Ett par killar uppfinner en ”skolkatalog” på nätet, där man kan kolla in snygga klasskamrater, stalka sina före detta pojk- och flickvänner anonymt och ta del av skvaller utan att resa sig ur stolen. En trivial syssla, ett nöje, som slår igenom stort eftersom vi alla är triviala lite till mans. Skolkatalogen i fråga visar sig vara ett oslagbart sätt att snabbt sprida information, plötsligt kan en mängd människor befinna sig på ett torg, för att föreställa statyer eller kanske kräva ett nytt statsskick om det är något man behöver mer just då.

Och hela arabvärlden tycks resa sig som en idrottspublik som gör vågen. Vad händer? Och vad händer sen? Hur länge kan vi egentligen gå här och lulla runt och grunna på saker som vår personliga stil, heminredning och trender medan man på annat håll jagar osmittad mat och vatten åt barnen och försöker lura ut vilken väg hem man ska välja för att mest sannolikt komma fram levande. Samtidigt är det kanske just den sortens harmlösa sysselsättningar som håller oss från att bli galna av oro över framtiden.

pappa heter mamma

2011-04-13T10:53:00.001-07:00

Jag väntade länge på barn. Drömmen om en liten ljushårig flicka, lik mig, ersattes av drömmar om små kinesflickor, om något större svarta pojkar och till sist efter viss tvekan av drömmen om halvstora handikappade små indier, allteftersom adoptionsprognoserna ändrades i negativ riktning. Jag gick på kurs efter annan och lärde hur de små skulle läkas från sina separationer (kånka dem oavbrutet ett par år bara) och hur man kompenserade för att man inte kunde amma (eller kunde man faktiskt?) Jag lärde mig hur man hanterade frågor om den andra, biologiska mamman. Jag lärde mig att förälder blir man med hårt arbete. Och plötsligt, i elfte timmen hade jag en hemsnickrad och ljus liten dotter. Jobbet med att bli förälder kvarstod dock.

Jag har alltid gjort mycket saker, farit runt, hållit på. Och som min vän C. säger, man kan ju inte plötsligt bli en helt annan sorts människa. Jag far väsentligt mindre än förr men ändå en del, geografiskt och i mitt huvud.

Jag orkar heller inte koncentrera mig på två timmars tittutlek med spelad förvåning, knappt ens en kvart. Samtidigt är barn överlevare. Försvinner en mamma, kanske bara in i sig själv för att tänka ut en krönika, då sträcker hon sig efter nästa. Och kandidaterna står i kö. Alla vill barnvakta henne, men dagis verkar vara de enda som frivilligt släpper taget när det är färdigvaktat. (Och mormor, men det beror troligtvis mer på ålder och ren fysisk utmattning)

Följaktligen och ironiskt nog: Istället för att läka henne från separationer utsätter jag henne för dem. Istället för att rädda henne från kollektiv fostran lämnar jag henne på en sådan (väldigt bra sådan för övrigt). Jag som väntat så länge borde väl vara hemma? Men jag är som jag är och hon är eller har blivit som jag, hon gillar folk och action, upprepar glatt namnen på alla sina vänner och extramammor och när jag ger henne den mysdag med mig jag tycker hon borde vilja ha, då kommer hon bärande på sin overall och vill ut, skanderande på sitt stridsrop ”Lina-Saja-Bjosan-Mommi-Chammo!” ( I svensk översättning: Lina , Sara, Brorsan, Mormor, Farmor) Vem blir det idag?

Nästa ironi: Jag ammar hur mycket som helst. Det är det enda jag har att komma med i konkurrensen. Amningen behövde inte kompenseras, den kompenserar istället - för allt. Bristen på den ständiga närvaro som ingår i min egen och många andras idealbild av en mamma, glömmandet av vantar en kall dag. Det är något bara jag kan ge henne, kanske det enda. För min del får hon gärna tutta fram till skolstarten eller så.

Sista ironin: jag kommer på mig själv med att identifiera mig mer och mer med de biologiska mammorna, som tvingas lämna bort ungarna så där helt och hållet till bättre lottade barnsugna i-landsbor. Jag var helt upptagen med min svidande saknad, nu förstår jag deras också.

Så en tröst om än klen till alla er som längtar att bli mamma. Riktigt ända upp i toppen av sitt upplåsta modersideal kommer man inte ens när barnet faktiskt kommit. Till råga på allt kallar hon även sin pappa för ”mamma”.

Nalin Pekgul

2011-04-13T10:51:00.000-07:00

Jag läser i tidningen att Socialdemokratiska kvinnoförbundet genom ordförande Nalin Pekgul föreslagit fem kvinnor till partitoppen och partiledarposten, alla utom en är okända namn för mig. Det brukar för övrigt de personer vara som dyker upp i spekulationerna om ny partiledare. Fler och fler dyker upp som man aldrig hört talas om. Det behöver inte vara något fel på dem för det. Men det får mig ändå att fundera över en sak. Varför föreslår ingen Nalin Pekgul själv? Eller har någon gjort det? Och har hon i så fall skulle sagt nej? I så fall är det nog ett riktigt nej. Hon vill nämligen få ett slut på det obligatoriska falskblyga nejsägandet bland kandidaterna vilket är bra och dessutom får mig att hoppas att hon själv faktiskt skulle säga ja. Jag tar mig därför härmed friheten som icke-partimedlem och intresserad allmänhet att föreslå Nalin Pekgul som nästa partiledare för Socialdemokraterna om nu ingen annan gjort det innan.

Hon är känd för fler ur den breda allmänheten än många av de andra kandidaterna. Hon ger ett seriöst intryck, och utstrålar en inre trygghet.

Hon retar gallfeber på extremister från alla tänkbara håll och verkar stryktålig. Hon bryr sig inte överdrivet mycket om hur hon ser ut vilket jag tycker är positivt, en kvinnlig politiker borde inte låta det knycka mer av hennes värdefulla tid än det gör för en manlig dito. Nalin skulle förmodligen ge blanka fan i de stylister man skulle skicka på henne om hon kom på fråga. (Det borde Mona Sahlin också ha gjort, de mesade bara bort henne totalt. Hon har aldrig varit så intetsägande.)

Nalin är säkert också nånstans en ganska så iskall taktiker, vilket också är bra. En del tycker att hon är en bitch, det är utmärkt. Hon har bestämda åsikter och en del av dem är inte helt förutsägbara för en socialdemokrat, till exempel har hon berättat att hon är monarkist. Vilket faktiskt kan vara en poäng när vi nu har kvar en (konstitutionell) monarki trots att Socialdemokraterna av nostalgiska skäl har haft dess avskaffande på dagordningen sen starten. If you can´t beat’em, join’em. Hon är dessutom livs levande integration på två ben.

Men framför allt har hon personlighet, hon sticker ut. Hon vågar ha känslor.

Hon har modet att ifrågasätta både det ena och det andra. Hon är den starka och originella kvinnliga partiledare det där partiet behöver. Hade hon varit svenne hade hon varit på listan för tänkbara partiledare för länge sen, särskilt med tanke på hur många som verkar stå på den. Det är vad jag tror.

De borde inte vara så rädda. Ingen trodde USA skulle vara redo för en svart president heller.

De kan släppa det där nu. Den del av väljarkåren de är rädda att förlora har redan gått över till nåt parti som lovar femtiotalet tillbaka.

Skulle det till äventyrs finnas några som dröjer sig kvar, låt dem gå, då.

S skulle i gengäld kunna vinna över många kvinnor, såna som röstade på V så länge Gudrun Schyman var partiledare, och sen drog vidare till MP och Maria Wetterstrand.

De är faktiskt fler.

vad väcker svensken?

2011-04-13T10:50:00.000-07:00

Jag har grunnat på en sak sista tiden. Vad skulle kunna få svenskar att gå ut på gator och torg och skrika: Nu är det nog!

I Italien var det en sjuttonårig gogodansös, i Tunisien en desperat grönsakshandlare, i Egypten faktum att tunisierna vågade. I Polen för trettio år sen var det en sparkad varvsarbeterska. Nånting blir gnistan, droppen, halmstråt. Och imperier krackelerar.

Om man nu antar att vi skulle ha ett pyrande missnöje och ökande desperation i breda lager i Sverige (som en del påstår att vi har, de har jag redan slaktat i en tidigare krönika) Vad skulle bli vår utlösande gnista, vår sista förödmjukelse som får oss att gå man ur huse?

En sak som verkligen får svenskar att ruttna är ekonomisk oredlighet. Lite sexuella utsvävningar är intet jämfört med att till exempel fuska med kvitton eller fumla med kontokort. Men vi verkar ha blivit lite avtrubbade på den fronten under de senaste åren.

När avslöjandena om Ikeas skatteplanering kom för några veckor sen tänkte jag: Jaha, där sprack en nationalikon. Folk förlåter en hel del, men när det kommer till skattesmitning i den storleksordningen trodde jag ändå ett tag att det skulle få lite större konsekvenser än den sedvanliga axelryckningen. Men icke. När det visade sig att fler gjorde likadant var det plötsligt ok. Det var inte så att man blev lika arg på dem också. Tvärtom, det många gör kan inte vara så farligt. Lustigt nog så resonerar vi så. Det måste vara nån sorts flockinstinkt. ”Ja ja, i hans ställe hade man säkert gjort nåt liknande själv. Ikea är fortfarande det billigaste sättet att inreda sitt hem.”

Ungefär så låter det, antar jag, hos oss och andra. Observera, även hos oss, vilket säger en del om den plats Ikea intar i min familjs liv, från det första gemensamma soffinköpet till de smarta omgörningarna av Ikeamöbler till designprodukter (det är rackarimejbilligare än att köpa ohyvlat virke…) Alltid toppat av en hoper skitbilliga småsaker som ibland visar sig ganska så dysfunktionella när man väl ska använda dem. Vi skojar lite om nazister och barnarbete och lastar in ett bäddset till när vi ändå är där... Vår väl ingrodda vana att fara dit kan säkert förmå oss att skoja bort även detta. En krona till Lichtenstein, varsågod…hä hä. För hur skulle våra liv se ut om vi helt enkelt fick nog och bojkottade Ikea? Om vi köpte allt från säng till småpryttlar någon annanstans? Det skulle gå jättebra. Vi är nämligen ganska så klara med heminredningen. Det är ju inte som att man slänger ut grejerna när man redan har dem, eller hur? Hade detta inträffat för ett par år sen hade det blivit värre…

Nej, jag vet inte vilken moralisk indignation som skulle kunna driva ut oss svenskar på gator och torg. För det första har vi det fortfarande ganska så bra, trots att allt fler får suga på ramarna. Vi har fortfarande nån sorts upplevelse av rättssäkerhet och trygghet. Sen är ju verkligen frågan om gatuprotester någonsin kan bli aktuellt i ett land där det är så här förbannat kallt utomhus halva året.

Kairo

2011-04-13T10:49:00.000-07:00

Kairo var stan där jag chockartat blev vuxen för över tjugo år sen. Jag åkte dit med hyfsat hög svansföring, fast besluten att på tre veckor uppleva en rad saker jag på förhand bestämt. Djup gemenskap med mellanösterns kvinnor stod högt på listan, minns jag. Det visade sig vara lite lurigt. Det var inte så många av dem ute. Istället mötte jag ett överväldigande antal män i olika åldrar, fast beslutna att ta sig därifrån med en utländsk kvinna som utresebiljett. Hej, är du gift, var bor du, jag vill gärna till Schweiz eller vad det var du sa du kom ifrån? Detta trots att det var strängeligen förbjudet för gemene man att tilltala turister. De tog risken. Jag minns en mycket gammal farbror med käpp på just Tahrirtorget som bad att bli hjälpt över gatan. Jag ställde förstås upp som en god scout. Till min förvåning började han genast skryta om vilken fantastisk älskare han var. Gå var det lite si och så med, men sex, det funkade prima!

Jag fick en kulturchock och en välbehövlig lektion i tålamod och hakuna matata. Inget blev som jag hade tänkt ut. Alla behandlade mig som ett barn och en idiot, vilket jag ju också var, där. Men när jag släppte greppet och bara flöt med, då hände det plötsligt – då träffade jag normala människor och – javisst – kvinnor också. På väg hem försvann mitt bagage. Jag stod kolugn på Kastrup iförd sommarkläder i januari och log mot den nervöse flygplatskillen. Jag minns hans häpna min. Lite bagage, vad är det att balla ur för? Jag hade fått perspektiv. Väskan stod för övrigt på trappen nån vecka senare, när jag nästan glömt av den.

Kairo är Afrikas största stad. Det tänker man inte på. Man tänker knappt på att den ligger i Afrika. Som någon sa (obekräftat) en tredjedel av alla araber bor i Egypten och en tredjedel av dem bor i Kairo. Överdrivet eller ej, det är en fet hög med människor. Samtidigt en stad med lite gatukriminalitet jämfört med andra stora städer. Det var ganska tryggt att vara ute, då. Jag bodde mitt i city i ett av många billiga hotell i sekelskifteshusen runt Egyptiska museet. En gång riktiga krokaner, vars krusiduller nu täcktes av ett lager brunt avgasdamm. En natt kom jag hem och porten var låst. En buckla i gatan reste sig och visade sig vara en ovanligt lång man i traditionell galabiya (typ nattskjorta) och turban. Han gick rakt mot mitt håll. Jag frös till is och trodde min sista stund var kommen. Han gick lugnt förbi mig, ryckte upp den något tröga porten åt mig och återgick till sin plats på trottoaren.

Kairo var så proppfullt av människor som slet hund för sjukt lite pengar och verkligen, verkligen ansträngde sig för att hålla stilen och ta sig upp en aldrig så liten bit. Upp och ut. Allt gnissel i mitt liv kändes som fjantiga småproblem. Känslan höll i sig ett tag, sen glömde man och blev en gnällspik igen. Jag for aldrig dit igen men minnena kommer tillbaka med tv-bilderna.

När nu Kairos innevånare verkat fått nog och väller ut på gatorna, då är det ingenting att leka med. De är, som sagt, en hög.

Saliga äro tidigarelärarna

2011-04-13T10:48:00.000-07:00

Min lördagskollega Lasse Stenbäck hävdade vid något tillfälle att kvinnor dras till mäktiga män. Ja, men även till vanmäktiga. Har man inte makt och pengar kan man pröva psykiska problem, brott och missbruk, det verkar gå hem. Det är väl modersinstinkterna som spelar oss/dem ett spratt.

Män är enklare, har jag kommit fram till. De dras till tidigarelärare. Makt och vanmakt är inget som går hem, kvinnliga vd:ar och galna knarkerskor göre sig ej besvär. Tidigarelärare ska det vara, i nödfall sjuksköterskor.

Om det beror på att männen är barnsliga och/eller sjuka och söker en kvinna med kompetens att hantera detta återstår att bevisa vetenskapligt. Men att så är fallet och att dessa kvinnor ligger snuskigt bra till när män söker partner är att betrakta som bevisat.

Det var i alla fall vad jag och min väninna Greta kom fram till efter en hel del rödvin en kväll för några år sen. Själva var vi frilansande kulturarbetare med varierande framgång och blev omedelbart typecastade som ”pikant äventyr man kan roa sig med i väntan på den rätta tidigareläraren”. Detta oavsett typ av man. Alla lätt neurotiska men intressanta kvinnor (som vi) brädades alltid av dessa sunda, fräscha och kompetenta tidigarelärare. Och inte nog med det, har jag fått veta nyligen: De har strålande jobbutsikter också. The winner takes it all.

Pensionsavgångar är förklaringen på varför tidigarelärare, sjuksköterskor och tydligen även socionomer ska få gott om jobberbjudanden framöver.

Fyrtiotalisterna går i pension, och detta ska tydligen rädda oss alla från arbetslöshet, vare sig vi är unga, invandrade eller bättre begagnade kulturmuppar beredda till omskolning.

Det var emellertid inte så väldigt länge sen man sa samma sak om bibliotekarier och senarelärare, yrken som nu verkar rätt stekta.

Det hjälper inte så mycket med pensionsavgångar om samhället rustar ned, de där tjänsterna sparas kanske in istället. Flera av mina lydigare vänner utbildade sig inom ADB (allmän databehandling) i mitten av åttiotalet enkom för att få jobb (vi växte upp i sjuttiotalets arbetslöshet och många av oss hajade inte att det blivit åttiotal och högkonjunktur förrän den var över). De där ADB-jobben gick fett bort ganska omgående, även de som lärde sig olika programmeringsspråk med konstiga namn fick snart se sina kunskaper bli daterade. Och tvärtom: när jag började utbilda mig till flum- och drömyrket inredningsarkitekt i början av 90-talet verkade det helt hopplöst.

En avgångselev av sexton fick jobb, och han fick ingen lön.

Likt förbannat verkar idag alla nästan alla mina forna klasskamrater jobba inom yrket, inget vi trodde då precis. Att det inte riktigt var det de drömde om är en annan historia.

Jag är som synes lite skeptisk till arbetsmarknadsprognoser. Man kan välja precis som de säger åt en och ändå få bita i gräset. Men om det man då utbildat sig till är just tidigarelärare, kan jag i alla fall lämna ett ord till tröst. Om ni inte får jobb blir ni i alla fall garanterat gifta. I alla fall om ni är av kvinnokön.

2011-04-13T10:46:00.000-07:00

Ibland är det konstigt. Jag hade precis skrivit en krönika om fenomenet att vara lojal med sin arbetsgivare, det vill säga inte tala illa om firman. Inte ens genom att i sin Facebook-uppdatering skriva saker som ”usch, vad segt att gå till jobbet i morgon, hade gärna varit ledig”.

Något hindrade mig att skicka in. Trots att jag inte längre har någon fast arbetsgivare och alltså teoretiskt sett skulle kunna skriva vad jag ville på denna plats (och Facebook). Jag var helt enkelt rädd, rädd att inte bli anställd igen. Min förra arbetsgivare, Eskilstuna kommun, är en stor sådan och dessutom en av de få som anställer folk i min bransch. Jag fegade ur och började knåpa på något annat. Så öppnade jag tidningen, och vad såg jag? En nyhetsartikel om just detta. Då kunde jag inte låta bli.

För er som missat debatten: Två anställda har blivit sparkade från Volvo i Skövde för att de skrivit av sig lite vardagsirritation på Facebook. Det handlade alltså om ett privat företag. Men även av kommunanställda krävs alltså lojalitet. Faktum är att jag knappt trodde mina öron när jag hörde det för bara några månader sen. Då hade jag redan hunnit vara anställd i närmare sex år helt ovetandes om denna regel, och även hunnit bli sparkad av (förhoppningsvis) helt andra skäl. Jag funderade frenetiskt på vad jag skrivit på sistone? Det kändes plötsligt lite som att jobba åt Tony Soprano.

Man har ju sett illojala personer bli levande begravda på tv. Lojal blir man väl automatiskt om man har det bra, tänker jag. Får man inte klaga alls, inte på någonting? Det är ju halva den svenska folksjälen, vårt främsta sätt att uppleva gemenskap med varandra? Ja, jag vet att jag tidigare spytt galla över gnällspikar på denna plats, men hur irriterande de än är skulle jag inte vilja förbjuda dem. Munkavlar känns inte helt dynamiskt. Lite kan jag förstå det i ett privat företag som konkurrerar med andra företag och måste klå dem för sin överlevnad, men en kommun?

Finns det en till kommunal förvaltning som konkurrerar och som man skulle kunna gynna om man illojalt låter mun gå på Facebook? Jag var och är uppriktigt förvånad att en kommun håller på med sånt där över huvud taget.

Missförhållanden måste först tas upp inom jobbets fyra väggar, var ett argument som framfördes i fallet med de sparkade i Skövde. Och det låter ju bra, snacka med dem det berör i stället för att gå och blaja bakom ryggen, typ. Som i alla mänskliga relationer. Men då bortser man från vilken utomordentligt ojämlik relation det handlar om, särskilt när det är dåliga tider. Ärligt talat, hur stor chans är det att man vädrar missnöje öppet på ett jobb som kräver lojalitet och förbjuder de anställda att klaga? Dessutom måste det ju bli en väldigt godtycklig bedömning. Vad menade hon som tyckte det var segt att gå till jobbet?

Trött efter helgen kan man väl vara utan att hata sitt jobb. Ironi, självironi och humor går också bort. Man vågar helt enkelt inte chansa.

Favorit i repris

2011-01-10T03:22:00.000-08:00

Ovanstående betyder:Jag ska bli en bättre bloggare.Försöka! Jag började idag med att fylla på med inte alla de senaste krönikorna utan bara de jag tyckte var riktigt vassa. En del har varit lite slöare, tyvärr. Det har varit ett stressigt år. Någon fick för sig att jag skulle passa som brottsförebyggare, och jag nappade på betet. Nu är det över, och fast jag har fullt upp med annat är det den sortens saker jag alltid gjort, och då blir man lite mindre stressad... Jag ser fram emot mer lugn tid med min yngsta anhöriga.Och en och annan text skriven direkt för denna sida, utan deadline och bestämt antal tecken. Jag ska också verkligen försöka fatta hur man länkar till andras bloggar. Det finns några jag följer, de skulle kunna glädja fler...

Carl Bildt

2011-01-10T03:18:00.000-08:00

Jag har en och annan märklig blotta i min annars så fläckfria rödgröna yta. En av dem är att jag gillar Carl Bildt. Det är dessutom en av de få gånger jag ändrat åsikt totalt vad gäller en offentlig person.

Jag minns hur jag som artonåring konstaterade att Carl Bildt nog hörde till det jag ogillade allra mest, tätt följd av min gymnastiklärare. Calle Bildt var liksom kontentan av allt irriterande, och jag riktigt fräste när jag hörde honom snacka U-båtar på radion och konstaterade nöjt att han sa ”karakteristiska” i stället för ”karakteristika” som det ju minsann hette. ”Carl Bildt säger mer än tusen ord” tänkte jag och tillverkade även en ett rockmärke med den devisen. Carl Bildt-knappen lär sen Ulf Adelsson ha köpt en hel grabbnäve av på bokmässan i Göteborg. Carl själv nöjde sig med en, enligt legenden.

När Carl Bildt blev statsminister i början av 90-talet var det det värsta som kunde hända landet, tyckte jag. På den tiden var han ”ung” och folk tyckte att det var en stor grej att han just fått en bebis.

Själv konstaterade han på sitt typiska lite torra sätt att åldern var det enda av hans fel som definitivt skulle gå över med tiden. Redan där började jag svaja. Karln hade humor. Sen kom lasermannen-epoken, det blåste snålt när man gick hem i natten till studenthemmet, förbi den plats där ett av offren för hans framfart hade blivit skjuten. Det var en förfärlig tid. Då annonserade Carl Bildt oväntat att han, på amerikanskt manér, skulle hålla tal till nationen. Det hade inte en svensk stadsminister gjort på år och dag, inte så där rakt in i kameran. Jag bänkade mig med skräckblandad förväntan. Och tänka sig.

Det var det bästa jävla tal jag hört på år och dag. Han bangade inte för brösttoner och drog upp ett av lasermansoffrens barn och sin egen, då jämnåriga dotters lika rätt till det land där de båda var födda.

Men höll sig ändå märkligt nog på rätt sida om gränsen till spekulativ sentimentalitet. Han kändes fullständigt äkta i det han sa. Det är något med Carl Bildts absoluta knastertorrhet som gör att man tar honom på allvar. Jag hyser samma förtroende för honom som jag gör för kärva butiksbiträden som inte smörar för mycket, de får mig att tro att varan säljer sig själv på ren kvalitet.

Jag lade med tiden också märke till Bildts mycket uppmärksamma sätt att lyssna på frågor som ställdes och faktiskt helt enkelt besvara dem, utan att bekymra sig särskilt mycket om hur reaktionen skulle bli. I en tid då alltför många tycks tro att det är politikers jobb att slicka så många arslen som möjligt, är han en klippa. Jag delar inte många av hans politiska åsikter och hans engagemang i oljebranschen ska vi inte tala om, men han är i sanning en värdig fiende. Han svajar inte runt, när man siktar på honom står han kvar. Han har mig veterligen aldrig kallat sig grön eller feminist.

Carl Bildt! Jag kommer aldrig någonsin att rösta på dig och ditt nya gamla parti men det är alltid lika kul att se dig! Sluta aldrig vara en mellanstor hund med en stor hunds attityd! Sverige har nog med pudlar.

Svenska på fyra år?

2011-01-10T03:16:00.000-08:00

Har surfat runt lite på Folkets kommentarsidor. Det ska ta fem år för en invandrare att bli integrerad, sägs det. I fem år kan vi ta hand om dem. På den tiden ska alla hinna lära sig språket hyggligt, få jobb och bli självförsörjande. Inspirationen kommer från det amerikanska systemet, som anses få folk att skärpa sig, medan vårt bara gör att de segar ihop och tappar sugen. Och det stämmer säkert. Hets hjälper många. Och stjälper några.

Jag undrar ändå hur många av skribenterna själva som på fem år skulle lära sig ett – ibland totalt annorlunda - språk och därtill ett yrke de kanske inte trodde fanns. Säkert en del, där med. De någotsånär unga, de smarta, de som kan stänga av distraherande moment som försvunna familjemedlemmar och nödanrop hemifrån. De som klarar att se framåt, tänka på sig själva och skaka av sig det vi kallar tidstjuvar. De skulle greja det och det är den gruppen som grejar det redan idag. Men resten? Det finns en poäng i att de som inte klarar skivan på fem år kanske inte heller klarar det på tio. Man stelnar med åren, och alla är inte flexibla. Men innebär det verkligen att de för den skull inte är till någon nytta alls? Trots rabblandet av frasen ”språket är ingången” vimlar det av folk som försörjer sig själva och ibland ett antal andra utan att kunna många ord svenska.

När det gäller det här pratar man väldigt mycket om saker som motivation och hur undervisningen läggs upp och väldigt lite om det där jobbigt orättvisa som kallas talanger. Folk som själva har det lätt för sig har en tendens att tro att andra bara är slöa. Jag hör själv till de som har lätt för språk. Men om jag flyttade eller flydde utomlands och fick veta att matematiken var ingången till samhället skulle jag förmodligen lägga mig ned för att dö. Lägg därtill faktum att det är sorgligt ont om svenskar som vågar rätta. Vi är ofta så rädda för att irritera att vi hellre låtsas fatta en obegriplig mening. Man kan absolut rätta språkfel utan att för den skull sätta sig på folk eller såra dem, tycker jag. Men det är klart, när nästan ingen gör det kan ju de få som törs verka lite dryga. Tänk på att de som lärt fel lär ut vidare. Alltmedan de som kan tiger. En svensk tiger, nämligen. Det räcker inte att ställa krav. Vi måste konversera också. PS: Obs! Att mellan tänderna fräsa ”prata svenska!” är inte konversation.

Förresten. Kanske man borde skippa svenskan helt och gå rakt på engelskan. Klart att folk hellre lär sig ett världsspråk. Och vi svenskar är ju ena hejare på engelska, eller hur? Om inte annat älskar vi att öva oss på det. En kategori invandrare som alla gärna konverserar är de engelsktalande invandrarna. De är hur omsvärmade som helst. När man kommer till högre studier vilket tydligen är framtidens melodi även för gemene man är för övrigt ändå engelska ett krav. Så ersätt SFI med EFI och varför inte även för de av oss infödda som eventuellt känner sig lite osäkra. Sen är vi allihop integrerade med hela världen. Om vi grejar det på fem år? Självklart?

Lojalitet på facebook

2011-01-10T03:15:00.000-08:00

Åk och vet hut

2010-10-26T12:25:00.000-07:00

Visserligen är flygresor ett gissel för klimatet, men det finns ändå gott om människor man bra gärna skulle vilja sätta på ett flygplan och skicka på en resa till valfritt U-land så de lär sig veta hut.

Alla som gnäller över att de är ”motarbetade” så fort allt de säger och gör inte möter stående ovationer av hela omgivningen är en grupp jag skulle kunna rekommendera några veckor på landet i någon avkrok av Indien. Jag skriver avkrok eftersom Indien i stort inte riktigt längre är liktydigt med fattigdom på samma sätt som förr. Men den finns ändå på ett helt annat sätt än här.

Alla som säger att de inte har en trasa att ta på sig kan följa med till samma ställe. Där har de flesta bara just en trasa att ta på sig och den är otroligt snygg.

Alla som lider av diverse nervösa krämpor och utan att blinka skyller desammas uppkomst på sina medmänniskor, elaka chefer, onda lärare och illvilliga handläggare på någon myndighet. De kan få en tripp till något av de länder där folk fortfarande får sina sjukdomar av bakterier och småkryp, sjukdomar de får tillfriskna från eller avlida av bäst de kan. Och ändå på något sätt är friska i själen. Som möjligen misstänker onda andar och testar en exorcism. Men inte förläst sig på inkännande tidningsartiklar om stressrelaterade problem. Och sedan skyller stressen på andra utan att någon gång fundera över sitt eget ansvar i saken.

De som lider av dåligt arbetsklimat och brister i organisationsstrukturen och framför allt - framför allt - arbetsledningen (här viftar de lite med ögonbrynen över kaffekoppen) de kan få en resa de också och praoa som daglönare, eller varför inte på någon av de fabriker där de syr de där små otroligt detaljerade kramdjuren som ligger i stora sjok på Ikea, kostar en tia och heter saker i stil med SÖT.

Folk som klagar på standarden på sina bostäder och menar att köket måste bytas ut eftersom det är hopplöst oergonomiskt, faktiskt snudd på en sanitär olägenhet och såååå åttiotal, de kan få en matlagningskurs med helpension på ett ställe där maten tillagas huksittande under bar himmel över en liten eld, äts från en ståltallrik med hjälp av en brödbit och smakar kanon. Sen får de uppsöka den avskilda dunge med vassruggar där hela byn har sin toalett, medförande en mugg vatten istället för toapapper, en mugg vatten de inte riktigt vet hur de ska hantera.

Alla kvinnor som klagar på att de inte känner sig sedda kan få knalla runt ett par dar i ett av de där länderna där kvinnor nästan aldrig går ut, där blir de sedda så att de klarar sig ett par år, lita på mig.

Allt det där kan ordnas av en utmärkt resebyrå som heter Läs och Res.

Men man skulle kunna starta en variant som är lite mer hard-core och mer koldioxidneutral. Man kan skicka folk i containrar, de där utrymmena som de smugglar hit folk i är väl tomma på hemvägen? Jag ska öppna resebyrå. Den ska heta Åk och Vet Hut.

Några ord till min k dotter

2010-08-04T07:35:00.000-07:00

På gymnasiet fick jag som många andra läsa ”Några ord till min kära dotter ifall jag hade någon”, en dikt av Anna-Maria Lenngren, en tant som levde i slutet av 1700- och början av 1800-talet. De lärde har tvistat om ifall hon menar allvar i den eller ej, för fast hon själv var en väldigt självständig, intellektuell kvinna skickar hon i dikten sin tänkta dotter direkt till spisen. De flesta tror att hon menar allvar, att hon såg sig själv som ett undantag. Jag lutar också åt att hon menar allvar, dikten är liksom inte tillräckligt skruvad för att vara ironisk. Det tycker man i alla fall som läsare idag – men det är å andra sidan svårt att veta hur humorn tedde sig på den tiden. Hon kanske skojar hejvilt.

Den inspirerade mig i alla fall till en egen, om än orimmad variant, som jag tänkte att min dotter kan få om en femton, sjutton år sådär.

Här kommer den:

Några ord till min kära dotter som jag till min glada förvåning har.

• Lita aldrig på män (eller folk överhuvudtaget, men det brukar vara män) som säger ”lita på mig”. Särskilt inte om de blir ledsna annars. Pålitliga människor ställer inte såna krav.

• Ha inte sex med dina ex och bli inte ihop med dina kompisar. Ex är ex, vänner är vänner.

• Besök åtminstone någon gång i livet ett annat land, helst ett som är ganska olikt ditt eget, och gärna lite längre än en vecka på en strand. Jag vill inte att du ska bli ännu en Eskilstunabo som aldrig lämnat Eskilstuna och sitter och tycker till om världsläget.

• Nu när du är ung och klarögd kommer du att träffa en massa jättetrevliga människor som verkligen verkar gilla dig och som dessutom har svar på allt du någonsin funderat över. De tillhör ofta nån slags religiös eller annan rörelse, men det är en detalj som oftast liksom råkar komma fram på vägen. Hur tråkigt det är låter, så låtsas de bara bry sig om dig. De har press på sig att dra in fler. Och om några år slutar de försöka. De vet att det är lättast att lura ungdomar.

• Du kommer även att bli antastad då och då. Även detta går över om några år. Slebbon vågar sig inte på kvinnor över 25.

• Sluta inte gå till tandläkaren en gång om året. Det är värt varenda spänn.

• Leta inte efter den rätte eller den rätta. Bli den rätta istället, ordna ditt liv som du själv vill ha det. Då brukar hen komma av sig själv. Om det fortfarande behövs.

• Låna gärna ut pengar och saker till dina vänner om du kan, men tro inte att de nödvändigtvis kommer att göra detsamma för dig. Jag vet inte riktigt varför, men det är nästan alltid samma människor som har problem och samma människor som hjälper till. Däremot kan du få hjälp helt plötsligt av någon helt annan. Det här är alltså inget skäl för att låta bli. Men se realistiskt på människor. Och skriv inte på några papper.

• Om du själv lånar av någon, betala tillbaks så fort du har pengar igen. Gå inte ut först, köp inga fina grejer först, res inte bort först. Betala igen först. Det är din bästa försäkring.

• Rösta!. Varför? Ja, öh…det får inte plats här. Men gör det ändå. Annars blir mamma ledsen!

Enda svennen i lokalen

2010-08-04T07:34:00.000-07:00

I mitt nya jobb ingår att bidra till trygghet i Eskilstuna. Eftersom jag flyttade hit från ett av Stockholms mest brottsdrabbade kvarter känns det lite som att exportera bananer till Jamaica. Jag känner mig snuskigt trygg i Eskilstuna. Å andra sidan kände jag mig trygg i Stockholm också, så det kan ju för all del bero på att jag inte begriper bättre. Jag fick i alla fall ett stalltips om att somalier var en av de saker som fick folk att känna sig otrygga, och bestämde mig för att studera dem närmare.

Jag besökte därför ”Delaktighet för integration”, ett seminarium arrangerat av Somalisk-Svenska Ungdomsriksförbundet. När jag kom var jag en av en handfull svenskar, närmare bestämt fyra-fem politiska representanter, lite folk från värdarna ABF och tre journalister som omedelbart utgick från att jag var en av dem. Resten av salen var full med finklädda somalier. Icke desto mindre var hela första föredraget på svenska. Det andra var på somaliska (Heter det så?) och simultantolkat till svenska. Det tredje var åter på svenska. Efter den väl tilltagna kaffepausen i mitten droppade de andra svenskarna av och jag var, förutom ABF:s representant, den enda kvarvarande svennebananen i lokalen. Resterande fyrtio var somalier från hela länet. Efter att ha hållit ett jättebra föredrag på lätt svenska om studiecirklarnas betydelse för demokratin gick även herr ABF och jag var ensam kvar. Nu kanske vi kan prata vårt språk, undrade nästa föredragshållare lite försynt. Nej! Svenska! hojtade ett antal somaliska kvinnor bestämt.

Sagt och gjort. Det blev ännu ett föredrag på svenska. Det är vad jag kallar artighet. Jag smög generat ut. Säkert kunde en del också svenska, men man hörde ändå skillnaden under det föredrag som tolkades, det blev en lättsammare stämning i lokalen, det skämtades och kom skratt. Det tar lång tid innan man kan skämta på ett nytt språk.

Jag missade delen som handlade om föreningarna i Sörmland, men jag fattade så mycket som att de kommer från ett land som fullständigt kollapsat efter inbördeskrig och där en del av befolkningen helt enkelt svalt ihjäl i början av nittiotalet. Icke helt överraskande har många av dem flytt därifrån och hamnat lite varstans i världen. De har kvar en massa anhöriga i hemlandet och periodvis vet de inte om dessa lever eller ej. Samtidigt förväntas de fort som fan lära sig nytt språk, nya seder och bruk och anpassa sin klädkod, utöva korrekt tvättstugebeteende, prata lagom högt, fylla i blanketter och få jobb, helst välbetalda jobb så de kan skicka hem en hacka. Det där går inte så fort som svenska grannar och kvarvarande släktingar förväntar sig.

De är annorlundast och från Längstbortistan. De är också alla invandrarfientliga organisationers alldeles särskilda favoriter, det märks när man googlar. Icke desto mindre klär de tydligen upp sig till tänderna och kommer en masse till ett seminarium om delaktighet och integration, avhållet på svenska för att det sitter summa summarum en svenne i publiken. Det är värt en fundering.

Förortsminnen

2010-08-04T07:33:00.000-07:00

För tio år sedan hade jag en intensiv kärlekshistoria med Rinkeby centrum. Jag hade blivit förtjust i en kille som bodde där och som trots en uttalad ambition att ta sig därifrån ogärna satte sig på tunnelbanan. Alltså blev det jag som oftast hängde där. Det var trevligt, en av de få områden som faktiskt såg ut som arkitektskisserna, med folk sittande lite överallt. Många hus var ganska låga, trevåningstyp, och det var påfallande lite klotter. Visst, jag var en av ytterst få kvinnor i centrum som varken hade barnvagn eller slöja, men jag kände mig aldrig utpekad för den sakens skull, och jag blev alltmer irriterad när folk pratade om Rinkeby som om det var nån sorts slum. Det finns länder som har slumområden. Sverige är inte ett av dem.

Under mina promenader på Järvafältet kunde jag ibland göra en tankelek, jag tittade på de sandgula husen med sina små grönskande gårdar och tänkte, att där ligger ett område för de priviligierade. Där sitter de, de rika knösarna. En äldre man i kostym passerade. En skeppsredare, tänkte jag. En pensionerad shejk.

Här drar de sig tillbaka, med sina miljoner. Leken funkade, för större var inte skillnaden på ytan. Det fanns kvarter i utkanten av min hemstads finare delar som såg likadana ut. Jag mindes hur jag ytterligare tio år tidigare som ung konstskoleelev hade åkt Hela Vägen till Rinkeby med bultande hjärta och nöjt fotograferat ett av de få klotter jag lyckades hitta, någon som skrivit ”hora och din familj” med kulspets på ett staket. Ibland är man väldigt styrd av det man redan vet eller tror sig veta. Min pojkvän berättade gärna om hur han hittat en känd fotograf hukande bakom en sandlåda i tålmodig väntan på att någon ordentligt inburkad kvinna skulle passera framför HM:s underklädesreklam så han fick den där Bilden.

En dag när jag kom upp ur tunnelbanan, kände jag inte igen mig. Borta var det välbekanta torget, tobaksaffären där de vant sig vid mitt DN-köpande på lördagsmorgnarna, den abstrakta fontänen. Borta var dagsljuset. Det var evig natt, husen var av tjugovåningsmodell, sjok av tidningspapper blåste runt och överallt gick killar med neddragna luvor som mumlade orden ”respekt, kompis” och spanade efter någon att utöva oprovocerat våld emot. Jag undrade förvirrat hur jag skulle hitta, allt var obekant. Jag vaknade ur min dröm och låg sedan kvar och funderade ett tag, och kom fram till att platsen jag varit inte liknade vare sig Rinkeby eller någon annan förort jag någonsin besökt. Jag hade i drömmen besökt Medierinkeby- platsen där Bilderna tas och De Skakande Reportagen skrivs.

Hur påverkas man av att ideligen beskrivas utifrån på ett sätt man inte känner igen? Att se folk snörpa lite ofrivilligt när man berättar var man bor och höra den plats man vuxit upp användas som ett begrepp av folk som aldrig satt sin fot där? Många blir lokalpatrioter och stannar på pin kiv, andra flyttar så fort de kan. Medan åter andra tänder snett. Och tänker, jag ska ge er vad ni vill ha. Jag ska ge er brinnande slum.

Knäskakiga minnen

2010-06-04T13:51:00.000-07:00

Som ett resultat av mitt nya jobb ligger det plötsligt böcker om brott och trygghet överallt hemma. En heter Stora Trygghetsboken.

Författaren/redaktören inleder med att beskriva hur han själv blev svårt misshandlad, en händelse som ledde till att han bildade Stiftelsen Tryggare Sverige. Någonting i hans berättelse gör att jag kastas tillbaka i tiden, när jag som tonårig tågluffare gick närsynt på skakiga ben i ett gassande Rom och ryckte till för varje röd bil som passerade. De var många.

Det hade börjat med att jag blev avvisad från bussen med min ryggsäck.

Trött, hungrig och varm blev jag hejdad av en bilist som frågade efter vägen till vandrarhemmet. Sicken tur, det var ju dit jag skulle! Vilket ju inte varit så svårt att räkna ut för killen i bilen. Hungrig och trött = pucko. Jag hoppade in. Ganska snart började han bete sig konstigt, körde iväg åt fel håll, upp i ett rikt område, idel murar och grindar. Då fattade jag.

Jag hade läst en del feministiska tidningar och bestämde mig för att slåss to the bitter end, vilket jag också fick tillfälle att göra. Jag vet inte hur länge vi slogs, tiden liksom försvann, men jag minns att det var på liv och död och att det slutade med att jag fick in hans hand i munnen och bet av all kraft.

Jag minns också att jag plötsligt stod, med ryggsäck men utan glasögon, med en italiensk svordom ekande i öronen och såg den röda bilen snabbt försvinna i väg.

Vägen var en återvändsgränd, och jag fick plötsligt för mig att han kanske skulle vända och komma tillbaka. Jag ringde förtvivlat på alla porttelefoner och bad dem släppa in mig. Nobben överallt. Jag gav upp och hoppade rakt ut i ett taggbuskage.

När jag slutligen kom fram till vandrarhemmet var jag både trasig och blodig. Icke desto mindre blev jag brutalt avsnäst av varje person jag vände mig till. Eller så kändes det. Snäs. Fräs. Ingen visste ju vad som just hänt, fast med tanke på revorna och blodfläckarna kunde de ju ha frågat? Jag var definitivt ensammast i världen. Det slog mig inte då att jag faktiskt var ett brottsoffer.

Dessa tankar fick mig att testa att ringa BOJ, brottsofferjouren. Inte för att tala ut om ett 25 år gammalt brott, utan för att kolla att det funkade. Man är ju trygghetsutvecklare, möhö. På deras telefonsvarare uppmanades jag lämna namn och nummer.

Ett eller annat knäskakigt brottsoffer kanske lagt på där. Men jag gjorde det och de ringde faktiskt tillbaka riktigt snabbt. Unga BOJ:s hemsida var fantastisk.

Dit skulle jag rekommendera alla att gå in, oavsett ålder. Filmen ”En vanlig dag” var bra och hemsk. Mycket av det ungdomar drabbas av i sin skolmiljö är olagligt. Filmen fick mig en sekund att inte vilja låta min dotter börja skolan alls. Tills jag kom på att även det är olagligt.

Som sagt, jag läser och läser. Hade min morfar levt kanske jag kunnat fråga honom lite.

Han var polis, inom sedlighetsroteln, som det hette då. Sedlighetspolis, låter som något de skulle ha i Iran. Han var rätt rolig, faktiskt. Jag tror jag berättar mer om honom i någon annan krönika?

SM i Poetry Slam.

2010-05-16T06:50:00.000-07:00

Den här krönikan var tänkt för Folket, men nånting tekniskt sket sig, med mail och mobil samtidigt. Det lustiga var att jag åkte till SM i Poetry Slam, kom fram i sista minuten bärande en ganska trött baby. Precis som jag förutspått stod Solja där på sina klackar, och vad läste hon när hon blev ombedd om inte nedan nämnda all time high.

"Det började lite oskyldigt med diskbänken…Så börjar en dikt av Solja Krapu, som säkert kommer att stå och glassa som konfrencier på SM i Poetry Slam även i år. Det är fjortonde året och man hålls i Uppsala. Så känner ni er akut kulturella är det bara att åka.

I tretton år har jag följt verksamheten, som kulminerar varje år vid Kristi Himmelfärd. Från en angelägenhet för ett litet antal nördar till ett hypat jättearrangemang, och tillbaka till relativ anonymitet. Första året var vi i en boxningsring, ett påhitt av Erkki Lappalainen, den strikte man som tog denna idrottsgren till Sverige. Jag fick stryk av Solja, som också vann det året. Andra året var vi på en dansbana i Halmstad, där jag åter fick på nöten. Tredje året minns jag som en rusig dimma. Vårt lag vann som lag, jag vann den individuella tävlingen och mötte flera människor som kom att betyda mycket på gott och ont.

Fjärde året fick jag lämna priset till Rainer Elillä i en soffprogramsliknande tillställning där vi utslagna poeter tvangs sitta kvar på scenen och lida. Året efter vann stjärnskottet Daniel Boyacioglou, dock tillsammans med Niklas Åkesson. Konfrencieren hade inte hjärta att köra en omläsning när det blev oavgjort, vilket man ska enligt regelboken. Daniel släpade sig året efter till Umeå, besatt av att få vinna själv vilket han också gjorde. Han blev stilbildande, i några år befolkades slammen av kopior. Det var nog hans förtjänst att Slam blev upphaussat. Stora tävlingar, massor av ungdomar modell radikal och en rad vinnare som strax blev kända: Emil Jensen, Kung Henry och Kalle Haglund.

Solja och jag förde vid det laget en ojämn kamp om att åtminstone få vara konfrencier och stappla runt i högklackat, medelålders kvinnor hade i övrigt inte en suck längre. Tvåor som hette Naima, Marie eller Ingela förlorade med nån decimal och blev aldrig intervjuade. Även på det kaotiska Sala-SM 2005 vann en ung man som reagerade med att genast byta namn i ett försök att slippa bli känd, vilket lyckades delvis. Själv försökte jag göra en Carola - comeback. Jag låg etta första kvällen och blev så full att jag knappt hittade hem. När alla återigen samlades på Dunkers Kulturhus i Helsingborg året efter var tiden mer än mogen för en kvinnlig vinnare. Det blev Olivia Bergdahl, också hon stilbildande, och året efter Laura Wihlborg. I fjol satt jag höggravid i Norrköping för att se Sveriges mest envisa och seriösa slampoet Oskar Hanska äntligen vinna. Han hade svurit en ed att då klippa av sig sina knäveckslånga dreadlocks när han vann. Han blev riktigt prydlig och fick –att döma av Facebook -ganska snart jobb på en reklambyrå i Göteborg.

Det började som sagt lite oskyldigt med diskbänken… sen drog det iväg. Jobb, krypande barn… Jag tog på mig allt mer och började glömma saker på ett läskigt sätt. Det var dags att bromsa, rensa. Jag vet inte om jag åker i år. Man kan inte göra saker bara för att man alltid gjort dem. Vi får se om jag kan hålla mig. Slam är en upplevelse utöver det vanliga."

Ja, det är ju det. Och det som gör att det dallrar sådär lite extra i rummet är ju kanske att man varit där, tävlat eller MC-at och sett tävlingen framåtskrida. Jag kunde inte hålla mig borta från detta fjortonde Slam-SM trots att jag blev den där irriterande kvinnan som sprang ut och in ur lokalen med ett hojtande spädbarn. Samt satt tuggande och matande på MAX med familjen under större delen av finalen, dit jag fick biljett genom att gråta en skvätt i entrén "Jag har varit med i TRETTON år, buhu.". Men jag såg i alla fall början och slutet. När jag såg Niklas insåg jag att han nog var vinnaren. Inte för att jag har en aning om vad hans dikter handlade om, efteråt. Mattis Sillins och Malin Jakobsson var egentligen båda bättre vad gäller både innehåll och framförande. Men det är en sån jädra fördel att segla upp och vara ny. Även om juryarna kanske var nya hade alltför många som var där hört de där dikterna för många gånger.
Det är få som klarar att "äntligen" vinna när man varit så nära så länge, och de som gör det, t ex Oskar Hanska, gör de om de klarar av att verkligen förnya sig och plötsligt göra något annat, byta tema, byta stil. Annars är det som förgjort. Men på ett sätt var det lika bra att Niklas vann, för jag hade verkligen inte kunnat avgöra vem som varit mest förtjänt av förstapriset, Malin eller Mattis. De är båda såna drivna, begåvade och envetna poeter.
Och själv, då? Jo tack, lite sug kunde jag känna efter att stå där igen. Men det kan gott få ta några år. En annan har ju gått och skaffat sig et liv, typ.

manliga feminister

2010-05-06T23:07:00.001-07:00

Jag har alltid varit misstänksam mot manliga feminister. På samma sätt som jag antar att HBT-personer är skeptiska mot alla till vardags heteronormativa hangarounds som gärna vill vara lite vågade en stund, kanske under Prideveckan. På samma sätt som jag misstänker att alla förfördelade grupper ser på skenheligt solidariska element ur majoritetens led. I bästa fall med överseende. Det finns alltid människor som har dåligt samvete för sina privilegier och vill ta sig ner lite. Det brukar inte gå så bra.

Jag minns en scen ur filmen om den svarte ledaren Malcolm X. En blond studentska får plötsligt tillfälle att stoppa Malcolm X på gatan. Det är i slutet av sextiotalet, studentskan svänger lite med sitt enligt tidens radikala mode långa utsläppta hår, beklagar vad de svarta i USA utsatts för i historien, presenterar sig som en ”liberal” vit person och frågar vad en sån som hon kan göra för att stödja de svartas kamp. ”Ingenting” säger Malcolm kort och går vidare. Han hade en poäng. När man hör till dem som faktiskt förlorar privilegier är det mest klädsamma beteendet att förhålla sig passiv. Man kan tycka att det faktiskt är rättvist att det blir rättvist, man kan välja att inte protestera, man kan bita i det sura äpplet, till och med i all stillhet rösta för reformer som försämrar för en själv. Men man ska nog inte försöka ställa sig i främsta ledet och vifta med ett plakat. Det blir lite fel. Men en del människor kan bara inte låta bli, av någon outgrundlig anledning. De måste vara på den goda sidan hela tiden, annars förgås de.

Men nu var det just de manliga feministerna vi pratade om. Suck. Ett argument för att de överhuvudtaget ska finnas är påståendet att ”alla” vinner på ett mer jämställt samhälle. Detta är helt i linje med den svenska (o)vanan att förneka alla intressekonflikter. På vilket sätt skulle männen vinna på att kvinnorna intar arbetsmarknaden, till exempel? Det blir fler för dem att konkurrera med. Och så bra som vi är, är det ju ingen konkurrens att leka med heller. He he. När jag var fjortis satt far fortfarande och läste tidningen efter maten medan mor plockade undan och diskade. En självklarhet både hos mig och kompisarna. Idag turas man kanske om. Finns det någon vettig människa som tycker att det verkar roligare att plocka undan och diska än att läsa sin tidning i en bekväm fåtölj? Visst, det finns vinster med jämställdhet även för männen. Precis som det finns fördelar med att vara fattig - inget att förlora. Men nackdelarna överväger faktiskt. Männen förlorar lite gratisluncher. Men vi ska ha jämställdhet ändå- helt enkelt för att det är rättvist.

Jag gillar förstås inte gamla tiders manschauvinister, dåliga förlorare som grumsar runt. Men jag gillar heller inte de som kallar sig feminister och låtsas veta hur det är att vara kvinna. De är söndagsseglare, amatörer och allmänt pinsamma desertörer från fiendens led. Var som ni är istället, det där med jämställdheten fixar vi som behöver den.

Envar sin egen veckotidning

2010-04-20T13:49:00.001-07:00

Jag var mycket nära att bli nånting jag verkligen hatat, nämligen en person som framträder som ”mamma” i en veckotidning med sitt barn och lägger ut texten om att vara ”mamma”, något som jag, innan jag blev mamma, närapå lovat mig själv att INTE förfalla till om jag mot alla odds ändå skulle bli en mamma, vilket jag som bekant blev.

Hursomhelst föll jag förstås för min egen fåfänga och publicitetshunger och trotsade min sambos avundsjuka ”varför vill de inte ha papporna med?” och beredde mig på att åka till Stockholm, bli stajlad (jag visste det, sådär fräscha är inte mammor egentligen) fotad och frågad ett antal frågor som mejlades i förväg.

Min dotters första magnifika kaskadkräkningar satte stopp för det hela. Men för att inte världen ska gå miste om mina noga uttänkta svar på veckotidningens brännande frågor, publicerar jag dem här istället.

• Fråga: Beskriv med tre ord vilken typ av mamma du är!

Svar: Slapp, hållningslös och inkonsekvent! Eller förresten: Hönsig, nervös och panikslagen? Min sambo säger, glad, omtänksam och orolig. Det var ju snällt.

• Fråga: Vem/vilka personer inspirerar dig i din mammaroll?

Svar: Man kommer ju inte undan sin egen. Jag vet faktiskt ingen annan.

• Fråga: Vad skiljer dig från din egen mamma?

Svar: Jag har en betydligt bättre deal med både pappan och staten än vad hon hade.

• Fråga: Hur har du förändrats sedan du blev mamma?

Svar: Jag blev smalare, märkligt nog. Men det håller på att rätta till sig.

• Fråga: Vad är svårt med att vara mamma i Sverige idag?

Svar: Det svåraste var faktiskt att bli det. Jämfört med det är inget svårt. Jag kan faktiskt inte komma på nåt som varit svårt. Det skulle möjligen vara att få kicken som höggravid. Men, men. Jag fick ju ett annat kneg.

• Fråga: Vad lägger du helst pengar på?

Svar: Hög. Och opraktiska kläder.

• Fråga: Vilken är den viktigaste samhällsfrågan enligt dig?

Svar: Miljön.

• Fråga: Vad drömmer du om?

Svar: Fast jobb igen.

• Fråga: Vad prioriterar du främst när du har egentid, tid för dig själv?

Svar: Läsa. Jag har köpt en novellsamling. Längre saker tappar jag bara tråden i numera. Jag har hunnit med två noveller. På ett halvår. Minns vagt vad de handlade om.

• Fråga: Hur länge var/planerar du att vara föräldraledig?

Svar: På deltid så länge det går. Men säg inget till min chef, hon tror att jag överväger heltid.

• Fråga: Hur fördelar ni ansvar för hem och barn?

Svar: Eftersom jag jobbar lite mer än jag egentligen tänkt blir jag lite känguru när jag är hemma för att kompensera. Min sambo stöttar mig i detta småsjuka beteende genom att göra typ allt hushållsarbete.

• Fråga: Vem vabbar?

Svar: Inte aktuellt än. Vi får väl slåss om saken. Varannan gång menar jag.

Jahapp. Det var det, det. Då fattas bara den naturligt stajlade bilden på mig och min avkomma. Det finns fotografer i stan. Men huvudsaken är i alla fall att hon blev frisk och kry igen, det tog en vecka.

Detaljerna tänker jag bespara er. Men jag har lagt till en fråga...

• Fråga: Pratar du sådär onödigt mycket om barnets blöjinnehåll?

Svar: Ja.

teknisk frustration 3 p

2010-04-11T01:16:00.001-07:00

Har så många kanonfina bilder på Vendela i min jobbmobil (som verkar ha jättebra kamera). Problemet är att jag inte får ut dem därifrån. Den där mobilen/datorn är lika användarvänlig som en avhandling på ett främmande språk. Får ta mig en ny dust med manualen, men när?...

Nytt liv mitt i livet

2010-04-11T01:00:00.000-07:00

Fick igår Karin Högströms doktorsavhandling i etnologi på posten, läste snabbt igenom den, ovanligt välskriven och lätt att ta till sig för att vara en avhandling. Läste de bitar som handlade om mig högt för Anders i soffan. Karin beskrev mig som en person som sysslade med ett halvdussin konstnärliga yrken samtidigt. Kände mig lite som de lätt patetiska killar jag kunde stöta på som ungt objekt i Sthlms kultursväng, med både journalist, fotograf, författare och filmregissör präglat på sina visitkort, i bästa fall rättstavat. Men faktum är att jag höll på med rätt mycket, och det jag gjorde mest (museiutställningar) var väl ofta en kombination av allihopa. Nu är jag lite glad att jag passade på när jag hade all denna ograverade tid!!! Det känns rätt OK att prioritera bort det mesta av det där några år. Jobba och ha småbarn räcker, man har liksom inte rum i hjärnan för så värst mycket kreativitet. Krysta ur sig en krönika varannan vecka räcker och är ibland ganska svårt bara det. Min kompis Kjerstin lade om bana i livet vid 42, vilket alltid imponerat på mig. Kanske gör jag en liknade tvärvändning och tillbringar kommande år med brottsförebyggande arbete istället.Om jag har tur. Jag jobbar i alla fall hårt på att läsa in mig, går en kurs på KTH och läser omväxlande sociologi, kriminologi och alltihop på engelska. Ömsom stenhård statistik och ömsom(tror jag)riktigt ordbajseri i den högre skolan. Man läser och läser om, och vad fanken står det egentligen?!? Alla akademiker skriver verkligen inte särskilt tillgängligt. Och min engelska är, som bekant, kvar på 12 års ålder. Behöver ett lexikon.

Bajsa?

2010-03-23T13:26:00.000-07:00

Hm, jag får kommentarer på Folkets hemsida ungefär en gång i halvåret. Men nu hände det. Någon sa åt mig att gå och bajsa. Ulf Lundells retorik för att besvara raljerande skribenter verkar ha slagit igenom i de breda folklagren...

I övrigt börjar jag komma in i min nya identitet som brottsförebyggare. Fake it till you make it eller vad de säger...Det är antagligen ett viktigare jobb för samhället än att sitta på ett museum och utforma historiska utställningar. Om inte annat, på vilket jobb får man fika med brandmän stup i kvarten?

Moderna myter

2010-03-23T13:13:00.000-07:00

Världen är full med påståenden som låter bra men inte är sanna. De liksom bevisar sig själva genom upprepning. De går under namnet moderna myter. En modern myt är att par ofta skiljer sig när barnen är små. Det är osant. Skilsmässor är alldeles jämnt spridda vad gäller inblandade barns åldrar.

Lite konstigt har jag alltid tyckt att det var ... En annan myt är att våldtäkter ökar på sommaren för att kvinnor har lite kläder på sig. Det har inget stöd i statistiken.

Ytterligare en myt är att det skulle finnas lika många råttor som människor i en stad. Även det är fel. Lite pinsamt för mig, som stått i två års tid och sagt detta till ett stort antal högstadie – och gymnasieelever. Jag får ta tillfället i akt och ursäkta mig och dementera.

Hej alla Eskilstunas ungdomar! Glöm det där med råttorna! (Men det jag sade om klimatförändring gäller fortfarande, ok?)

När jag var lärarvikarie hittade jag en del tvivelaktiga fakta i skolböckerna. Tankar som forskarna övergett för länge sen men som dröjt sig kvar i läromedlen för grundskolan. Jag talade om det för eleverna.

Några tyckte då att det inte var någon idé att gå i skolan alls, om nu det som stod i böckerna inte var sant. Jag rekommenderade dem en bibelskola, eller koranskola, efter smak och håg. Där lär man sig sanningen och inget annat. I övrigt har sanningar ett bäst-före-datum.

Särskilt gäller det sanningar som börjar med att hänvisa till en obestämd undersökning av något slag.

Vad gäller småbarn haglar myterna. Jag vet inte hur många som hävdat att små barn liknar sina pappor för att ”naturen” försöker skydda dem från att bli ihjälslagna. Pappor har nämligen en naturlig drift att slå ihjäl allt som inte liknar dem. Biologismen i veckotidningsform har verkligen borrat sig in i folks medvetande, till den grad att många tror sig kommit på tokerierna själva. Och inte nog med det:

Jag har nyss fått veta att en person med många bollar i luften inte får mer gjort än andra. Tvärtom. Simultankapacitet är en modern myt.

Sann effektivitet uppnås genom att ta en sak i taget. Det viktigaste först. Om man ska spinna vidare på det där är kvinnors överlägsenhet som simultankapacitörer en till leda ältad modern myt. En man på mitt förra jobb påstod bestämt att han som man inte kunde göra mer än en sak i taget. Samtidigt som han sa det gjorde han ungefär 15 saker samtidigt, 16 om man räknar in upprepandet av just denna moderna myt.

Det kinesiska tecknet för kris är samma som tecknet för utveckling, brukar det sägas, men enligt andra är det en sanning med modifikation.

Jag är i detta fall helt utlämnad åt de som faktiskt förstår kinesiska, men det upprepas tillräckligt ofta för att kunna vara helt fel.

Jag skulle aldrig våga tatuera in några tecken för ”lycka och välgång” nånstans på kroppen. Det kan ju räcka med att nåt enda litet streck hamnar tokigt, så står det istället ”sparka mig i baken”.

Faktum är att jag inte litar på någonting längre. Det borde ni inte heller göra. Inte ens på mig.

Dagisval

2010-03-23T13:11:00.001-07:00

Jag är en varm vän av framförhållning. Jag vill ha koll. Alltså är jag redan och tittar på olika dagis till min dotter. När jag hittar det ultimata dagiset kan jag ställa henne i den långa kö som säkert hör därtill och lugnt vänta. Nu senast besökte jag ett riktigt kanondagis.

Genusarbete, barnkonventionen, miljöflagg och medbestämmande. Allt var som honung för mina rättrådiga små öron.

Här skulle min dotter få sunda värderingar, sockerfri ekologisk mat och leka med barn med olika etnisk bakgrund. (Jag vill visserligen inte att hon ska vara den alldeles enda lilla svennen på dagiset, men heller inte en av tjugo likadana. Jag vill att hon ska växa upp som jag gjorde, blandat.)

Detta dagis var i alla fall allt en kulturmuppmamma kunde önska sig. Det var bara en sak som oroade. Det var att den glada nyutexaminerade dagisfröken hela tiden sa att ”inget var skrivet i sten”. Hon sa det om och om igen.

Allt var i förändring, här har vi ett mysrum, men i morgon kanske det är något annat. Här sorterar barnen sopor, men inget är skrivet i sten. Hon lät verkligen som att detta var det bästa med alltihop. Att inget var skrivet i sten.

Men de här sakerna vill jag ju ha skrivna i sten?

Barnkonventionen, är inte den skriven i sten? Tänk om jag nu ställer min Vendela i den säkerligen ringlande kön till detta utmärkta dagis och när hon sen ska börja är allt förändrat?

Där står plötsligt en kryptonazistisk dagisfröken som inte alls gått genuskursen och istället glatt hänvisar min dotter till stillsam docklek i den rosa flickavdelningen?

Allt medan pojkarna lär sig marschera för fosterlandet och alla sjunger Kungssången och Nationalsången och flaggar för ett etniskt rensat dagis på kristen grund.

Ett dagis för verklighetens folk som tröttnat på tramset från homolobbyn och vill tillbaka till trettiotalet – nu! Dit min gamla mamma kommer för att kolla Luciatåget och får en traumachock av att hastigt konfronteras med sin egen barndom.

Där jag varje gång jag lämnar eller hämtar får en reprimand ehuru skämtsamt formulerad, för att jag alls jobbar och inte är hemma och tar hand om min lilla familj. Har inte maken ett jobb, kanske? Och jag säger, vad hände med genuseriet och sopsorteringen, och de säger att inget är skrivet i sten. Vi sa ju det.

Ja, där hade vi väl allt som jag är rädd för, i kort sammandrag.

Men jag antar att det är demokratins avigsida, man kan inte bara kasta sig bakåt i soffan och ta den för given. När folk får bestämma själva finns ju alltid risken att de bestämmer åt helvete. Ett ögonblicks slöhet och lite enkla lösningar på svåra problem, så sitter vi där.

I höst ämnar ett tokparti ta sig in i riksdagen med hjälp av ett antal inte så genomtänkta människor som tycker det var bättre förr och tror att man kan backa historien. Känner ni nån av dem, snacka med dem ett varv till. Tänk inte att nån annan gör det.

PS. På nästa dagis var det mindre programsnack och mer: Här pysslar vi, här äter vi mat. Det verkade också himla trevligt. Likt mitt eget gamla.

Teori och praktik my ass

2010-03-23T13:10:00.001-07:00

Jag minns en sommarkväll på landet. Jag var fem år. Trädgården blommade, ett reslutat av förre ägarens talanger, och mina föräldrar ordnade midsommar. Det fanns en bod med verktyg och min pappa bestämde sig för att tillverka en stång. Han lade en kortare plankbit ovanpå en längre så att de bildade ett kors och slog i en spik. När han reste korset visade det sig att han inte riktigt träffat mitten. Tvärslån åkte nedåt ena sidan och ville inte ligga rakt. Min mamma å sin sida tänkte fläta kransar. Hon plockade blommor, flätade ihop dem som man flätar en hårfläta och knöt sedan ihop till ringar, som inte blev så runda. Hon hängde de slokande blomöglorna på vardera sidan stången. Som av en händelse var den ena något tyngre. Detta gjorde att obalansen i någon mån kompenserades så att tvärslån trots allt hängde vågrätt om än lite ostadigt. Pappa tryckte ned skapelsen i rabatten. Voilà!

Jag gick bort till grannarna och tittade på deras stång. Den var hög och rak med runda ringar och var täckt av grönska. Det hela var genant och obegripligt. Långt senare upptäckte jag trixen. Man slår i två spikar intill varandra. Kransarna byggs på ringar, grönskan surras med ståltråd. Ingen konst, bara man kan. Så där var det med allt. Saker andra lärde sig genom sina händiga föräldrar var för mig mysterier. I filmen Timmarna med Rita möter man en hårfrisörska som sakta men säkert erövrar den mystiska akademiska världen och känner sig allt mindre korkad och utanför. Jag har rest åt andra hållet. Det har tagit mig många år att erövra vardagen och att känna mig mindre tafatt.

Jag får numera blommor att överleva, kan till och med odla dem från scratch. Jag kan framföra ett motorfordon och tillaga mat, också från scratch. Jag kan sy och snickra till husbehov och försöker inte som min far laga trasiga möbler med material som kontorstejp, bomull och modellera. Jag kan vika ihop flyttkartonger i stället för att som mor låta dem stå i åratal i ett hörn eftersom det ”inte går”. Så sent som i somras lärde jag mig golvmoppningens hemlighet: Häll i regöringsmedlet före vattnet, som ska vara ljummet. Hoppla, vad rent det blev plötsligt.

När jag väl förvärvat alla dessa livsförbättrande praktiska kunskaper upptäckte jag till min förvåning att de inte stod så högt i kurs i världen. Och att folk som faktiskt får till det där med midsommarstänger ändå riskerar betraktas som mindre vetande – just därför! Jag upptäckte att de akademiska betyg mina föräldrar hade i lådorna visserligen inte hjälpte långt i midsommarstångsbygget, men gav dem både respekt och pengar. Och att de femstaviga ord de slängde sig med fick andra vuxna att känna sig dumma. Jag tyckte det var märkligt, och det gör jag faktiskt än i dag. Uppdelningen i praktiker och teoretiker är passé. Dessutom får vi alla, så kallade praktiska som så kallade teoretiska se oss hjälplösa och hopplöst beroende av en ny sorts kunniga: IT-supportmänniskorna. Vad är det de gör? Man vet inte om de är fågel eller fisk, men de äger oss allihopa.

Hen

2010-03-23T13:09:00.001-07:00

Jag tänkte slå ett slag för pronomenet hen – som kan användas för båda könen i stället för han eller hon. Världen förändras och vi får fler och fler sammanhang där det skulle behövas ett könsneutralt pronomen.

Arbetsmarknaden, till exempel är lite mer utjämnad och planeras bli ännu mer så. Förr var doktorn alltid han och sjuksystern alltid hon.

(Min gamla morfar var fullt och fast övertygad om att det var en utbildad läkare som kom och rakade honom om mornarna på sjukhuset, vilket säkert kändes lite lyxigt.) Nu måste man kolla vem som är vad för att säga rätt, samtidigt som det inte ska spela någon roll. Det är ju lite knöligt.

Förslagsvis, tänker jag, passar hen i abstrakta sammanhang där man menar just ”nån” och där könet är oväsentligt och där ”den” inte passar. Ibland används i dag ”vederbörande” i brist på ”hen”, det kan ju låta lite väl byråkratiskt. Hen kan också vara användbart då man omtalar ofödda barn, små barn eller husdjur. Kelgrisarna är ju ofta svåra att könsbestämma, men ändå så kära för sina ägare att de är svåra att omnämna som ”den”. ”Den” kan möjligtvis funka på lagårdskatter.

Tvångsmässigt politiskt korrekt som jag är vill jag inte slentrianmässigt skriva ”han” om till exempel en polis och därmed bidra till vidmakthållandet av förlegade könsroller, så det så. Det skulle emellertid vara skönt att inte hela tiden behöva skriva ut ”han eller hon”. Det får mig att känna mig lite som de lika politiskt korrekta och ständigt tjafsande ”Peoples front of Judea” i Life of Brian. Hen är mera ”one pronomen fits all”, inte så beskäftigt.

Hen är inte så nytt som man kan tro. Med inspiration från finskans pronomen hän, med samma betydelse, bildades pronomenet hen i svenskan redan på sjuttiotalet men har legat i träda under en period av biologistisk fixering. Hen har nu åter fått ett litet uppsving i våra nya queera tider. Men när man ska böja det hela blir det lite svårare.

Henom är tydligen den rätta böjningen, som motsvarar honom/henne, och den känns inte helt bekväm – än. Henom fenom fallerallera, typ. Genetiv vet jag inte riktigt hur man skriver. Hens? Men jag litar på att vi alla vänjer oss. Jag tänker till exempel på det relativt nya påfundet att kalla flickors ni vet vad för ”snippa”. De flesta föräldrar jag känner – och jag lär känna allt fler i dessa dagar, tro mig – använder det fullständigt naturligt till sina barn. Du-reformen infördes lite över en natt, låt vara att den så sakteliga börjar tappa sitt grepp om nationen. Jag tror hen har en framtid utanför de allra mest progressiva leden.

Jag ska ge några exempel. Statsminstern har ett viktigt jobb, därför är det viktigt att hen håller sig nykter. Om vi hittar rätt person för jobbet, kan hen börja redan imorgon. Hänger ni med? Bra.

Så - redigerare på Folket (och mitt stavningsprogram) – nu är det hen som gäller. Jag har inte sluntit på tangentbordet. Om det står hen så menar jag hen. Snopp eller snippa, helt enkelt.

Det blir ju aldrig av om ingen börjar med det, eller hur?

Välgörenhetsångest

2010-03-23T13:07:00.000-07:00

Jag tyckte alltid det var larvigt när folk med barn påpekade hur extra ont det gjorde i dem att se barn som led på tv. Som om inte vi utan barn skulle ha medkänsla, tänkte jag. Som om de som fått turen att få avkomma genast skulle bli snäl-lare på något sätt. Jag får backa lite på det där, när jag sitter med min halvåring i knät och ser andra små halvåringar grävas fram ur bråten och tas om hand. Man är så extra bekant med de där små fäktande mjuka kropparna, den hungriga attacken på nappflaskan, det är liksom kontentan av vad det är att vara människa. Det är vad vi är innan vi lagt oss till med beräkning och polityr, innan vi börjat säga ”inget besvär för min skull” och samtidigt lägga på hög av rädsla att bli utan. De glupar i sig tills de är mätta, rapar och är glada.

Man vet inpå skinnet hur mycket de behöver en, hur ett ögonblicks frånvaro kan vara kritisk. Det är svårare att slå ifrån sig tv-bilder på barn. Det känns i kroppen på nåt sätt. Därmed inte sagt att detta gör någon bättre på att skrida till handling och ge en slant till någon av de många insamlingar som pågår. Det finns krafter som håller emot också. Som tanken att pengarna riskerar hamna i fickan på fel personer på vägen. Som i ett aktuellt fall. (Jag vill inte ge den stackars organisationen ännu mer dålig pr?) Eller att vad man än gör, så är det för lite. Eller att jag ska göra det i morgon, för nu måste jag diska.

Eller att jag är en sån som hjälper långsiktigt i stället, har jag inte till exempel ett fadderbarn på andra sidan världen? Eller att jag inte kan bestämma mig för hur mycket. Det där sista tror jag är en ganska stor bov. Allt verkar ju futtigt, som sagt. Därför är det kanske en bra modell att be folk skicka sms vilket innebär att summan är satt, 50 kronor verkar vara vanligast, eller 200. Själv tog jag kvittot på mitt senaste impulsköp på en finare Köpmangatsbutiks januarirea och satte in motsvarande summa till Plansverige, en organisation som hittills inte verkar gjort bort sig. Och lik förbannat känner man sig patetisk.

Jag minns första gången jag traskade iväg och skänkte pengar till en insamling till Bangladesh, för att jag hade sett på översvämningarna på tv. Det var sjuttiotal och välgörenhet hade ett löjets skimmer över sig, det var lite snorkvarning på Rädda Barnen och sånt – man skulle göra revolution i stället. Postkassörskan fnös ljudligt åt min avi och jag gick stukad bort till mamma och frågade om hon tyckte att det var löjligt av mig. Hon sa att det fanns barn som skickade presenter till (då nyfödda och ännu inte kron-), prinsessan Viktoria och att det var bra mycket löjligare i så fall. I dag är det andra tider. Men det är klart, varje välgörenhetshandling påminner om ett grundläggande systemfel. Men att inse det ska ju inte leda till att man inte gör nånting alls. Det värsta var ändå när jag fick det snirkliga och påkostade tack-kortet på posten efteråt. Då skämdes jag verkligen. Som en hund.

Styrfart

2010-02-03T13:20:00.000-08:00

Ok.
Jag har jobbat i tre dagar. Plötsligt hinner jag hur mycket som helst. Som att uppdatera bloggen, och läsa andras. När jag var "helledig" dvs bar runt min lilla guldklimp mest hela tiden blev det inte så mycket gjort. Jag hade det kanon, men ändå, det säger något om fenomenet styrfart. Och om fenomenet "barn som tillbringar tid ensam med far tenderar acceptera denne mer och yla mindre efter mor".
Mitt nya jobb tog emot mig som en prinsessa. Orkidé på bordet, presenterad för alla i hela huset, hjälpsamhet till tusen. Det känns verkligen som att de vill ha mig där, vilket förstås känns extra bra med tanke på att de inte hade så mycket till val. Och jag ska ha den där lämna tillbaka grejer och få nån slags present-grejen med mitt gamla jobb. Där togs jag emot genom att jag fick ett rum. Punkt. Och ändå var jag helt övertygad om att de gillade mig. Det är jag faktiskt fortfarande. Åtminstone de flesta av dem...

Puh! Äntligen omplacerad!

2010-02-03T13:18:00.000-08:00

Det senaste dryga halvåret sedan jag varslades från mitt jobb har jag upplevt arbetsrätt i praktiken. Inte så uppmuntrande. Det verkade som att alla regler för att skydda mig som anställd bara ledde till en massa extra förnedring.

Först fick jag lämna in alla mina betyg i syfte att putta ut någon kollega som jobbat kortare tid. Det gick förstås inte alls. Har man rekryterat och valt ut en person så har man. Att sätta nån man gillar på gatan bara för att nån annan jobbat längre är idioti. Det får man emellertid inte säga. Däremot får man säga att den andra saknat kompetens. Det gjorde de. De satte upp krav som ingen annan behövt uppfylla och konstaterade att jag inte platsade. Och där stod jag med skammen.

När det var färdigt med att spela ut mig mot mina kolleger, var det dags för dem som inte ännu fått sina jobb. Jag blev ombedd att titta igenom en lång lista med ”lediga” jobb som mestadels var allt annat än lediga. Återigen var deras enda acceptabla skäl för att inte ta emot mig att säga att jag saknade kompetens. Så inkompetent som jag varit de sista månaderna är det en gåta att jag någonsin haft jobb.

Sen var det dags för de få och otacksamma jobb som var lediga även i verkligheten. Då och då kom ett ultimatum - svara inom utsatt tid, annars!…” Jag hann aldrig svara, för strax efter kom ett meddelande om att sammanträdet var uppskjutet och att jag skulle avvakta på obestämd tid. Tre gånger, samma sak. Månaderna gick. Folk tröttnade på att tycka synd om mig. Till och med jag tröttnade på att tycka synd om mig, något jag knappt trodde var möjligt. Jag började känna mig som liket i Ingmar Bergmans film ”viskningar och rop”, hon som bara låg och ropade och luktade och inte hade vett till att dö ordentligt.

Till slut fick jag i alla fall ett vikariat som verkar kul och som jag tydligen var kompetent för. Jag har alltså förflyttats från de tillsvidareanställdas trygga liv till de projektanställdas något mer hetsade, men ännu inte till de ännu mer hetsade arbetslösa. En del släpps aldrig in, andra ska vara trygga till döds. Jag har funderat, även förr i världen, över det där med fasta och lösa arbeten. En del kan luta sig tillbaka och stagnera och andra får aldrig en chans. Tänk om alla, precis alla, fick jobb på samma sätt som en stadsminister, fyra år åt gången? Fyra år är en fantastisk lång tid för en vikariatsharvare. Man hinner våga bilda familj, man har tid att visa vad man kan. Men man hinner inte bli en betonghäck. Efter fyra år blir det frågan om fortsatt förtroende. En kompromiss mellan en helt fri arbetsmarknad och den vi har nu, där en anställning är ett stort åtagande och där man hellre låter de som redan är inne slita ut sig än tar in förstärkning.

Hursomhelst. Jag börjar i februari, på trekvartstid. Priset jag betalar för min återfådda framtidstro är att jag får lämna min dotter i hennes pappas ömma vård lite mer och snabbare än jag tänkt. Lite läskigt är det, men han hävdar bestämt att han har kompetensen.

Första snuvan....

2010-01-29T08:31:00.000-08:00

...kom i förrgår. Liksom första vaknatten för oss. Det är rätt bra jobbat, Vendela är dock 7 månader. Inköp av snorsug (som hon hatar), Alvedon och babynäsdroppar. Regression, flitigt ammande och bära runt. Lagom till jobbstarten...Och barnbaciller är onda. Vi är båda på väg in i dimman.

applådera mera

2010-01-17T11:52:00.000-08:00

Vendela har lärt sig applådera och göra pruttljud. Jag har lärt mig att uttagen visdomstand kan leda till en stank av död och grav ur ens mun. Fy för den lede. Men jag har inget att klaga på överhuvudtaget. För jag är inte på Haiti. Där kan man snacka om död och grav. Det är svårt att ta in. Hundratusen döda. Det är ungefärligen hela Eskilstuna, det. Och det är bara de döda. Inte de sörjande, skadade eller snart döda. Det är för mycket.

Född pk...

2010-01-11T06:54:00.000-08:00

För övrigt kan jag meddela att min dotter helt dissade Nestles välling, som jag fått i brevlådan tillsammans med all annan barnreklam. Hon knep igen sin lilla mun och tittade förebrående på mig. Sex månader och redan politiskt korrekt. Då blir mamma stolt. Sempers motsvarighet urklar hon glatt i sig. Båda sorterna luktar skit när de svalnat. Men lär vara nyttiga för barn.

Människosmugglare

2010-01-11T06:50:00.000-08:00

Den här fick jag lite pisk för på nätet, det var på tiden. Jag kände mig kanske en aning hetsad, då min krönikörskollega Lasse S lyckats reta upp folk genom att föreslå statliga bordeller, till den grad att tidningen fick gå in och kommentera... Själv blev jag bara kallad sinnessvag, alltid nåt. Om fler klagar kanske jag svarar. Men inte om det bara är en...here goes:

Ett gäng afghanska pojkar hittades traskande i en snöig skog runt jul. Givetvis var det samvetslösa människosmugglare som dumpat dem i kylan. Vem annars? Någon dag och några tolkar senare visade det sig att de fem körts av tåget av en principfast konduktör, eftersom de saknade färdbevis. Upprört tal om SJ:s girighet och omänsklighet uteblev. Jag är inte ute efter konduktören. Han eller hon såg ett gäng mörka tonårskillar som försökte planka. Äsch, de låtsas alltid att de inte kan språket, kanske han/hon tänkte. Vad vet jag.

Däremot har jag en fråga- Är verkligen de där människosmugglarna alltid så onda? Så fort de kommer på tapeten står det någon upprörd samhällsföreträdare i rutan och påpekar ivrigt att det BARA handlar om pengar och att de inte bryr sig om flyktingarna ALLS. Så det så. Sanningen är kanske lite mer komplicerad. För det första: Jag tror inte att de som väljer att låta sig smugglas hit är så dumma att de betalar en smärre förmögenhet och riskerar livet för att få lite luftombyte. En del av dem har kanske smugglarna att tacka för sina liv. Dels för att de levde under hot eller i alla fall utan framtidstro där de befann sig, dels för att de överlevde själva smugglingen. Om jag själv hamnade i läget att jag måste betala mer eller mindre allt jag äger för att rädda mig själv eller någon i min familj skulle jag nog satsa kulorna på ett proffs som lyckats få igenom andra före mig, hellre än en glad amatör som jobbar ideellt. Man kanske spar en slant, men vad ska man med den om man dör?

De tjänar pengar. Ja. Det gör kirurgerna som räddar liv på operationsborden också. Det gjorde Oscar Schindler också. Eftersom världen är sådan att ett liv med framtidstro och ett utan ligger några timmar från varandra finns ett behov. Några tjänar pengar på det. En del är troligen bättre på det än andra, en del mer seriösa och andra mindre. En del skor sig i överkant, en del kan inte låta bli att hjälpa, en del gillar spänning. Som flykting har jag mer nytta av en enda bra smugglare med blandade motiv än tio som sitter hemma och tycker rätt.

Men den här verksamheten är ju illegal! Ja, enligt de lagar vi har satt upp just här just nu. För den som sitter i skiten gäller andra regler. Raoul Wallenberg kanske inte heller gick helt efter regelboken för vad en diplomat skulle syssla med när han utfärdade sina skyddspass. Och ja, jag vet att världen är full med elände, att många vill hit och att man kanske inte bara kan öppna dörrarna på vid gavel imorgon dag. I alla fall inte om vi ska ha kvar samma trygga och förutsägbara samhälle vi vant oss vid. Jag vet. Men nog är det fler än jag som tycker att det är lite skumt vad vi hyllar alla som hjälpte folk under andra världskriget medan en smugglare idag alltid är enbart profitör. Vi vet att det är många som vill hit, och lite rädda är vi att tappa kontrollen. Och lite skäms vi för det. Och då är det bekvämt att ha en syndabock, en som varit dum mot både oss och dem. Typ en människosmugglare. Stygga stygga dom.

jag har börjat följa bloggar

2010-01-05T00:51:00.000-08:00

Det är kul, och har inspirerat mig till att kanske använda den här sidan till lite mer än arkiv för gamla krönikor. Vi har haft en liten gästström av lägenhets- och babytittare här och det är kul. Först kom Niklas och Vicente, den senare fick efter lång tvekan från Vendlans sida hålla henne i en halv minut. Niklas dissade hon emellertid, kanske var det skägget som inte gick hem. Han tog det som en man. Sen kom Anders syster med familj. Vi hade laddat med semlor, men dessvärre hade mormor/farmor matat dem fulla så som bara mor/farmödrar av den gamla stammen kan, så vi fick möla i oss de flesta själva. I eftermiddag kommer Kjerstin från Västerås. För övrigt har jag googlat larmknappar, polisvolontärer med mera på nätet och förberett mig på mitt nya liv som trygghetsutvecklare.

nytt år

2010-01-05T00:49:00.000-08:00

Millennniet var viktigt för mig. Jag skulle då ha uppnått en ålder av 32 år, och vid det laget, ansåg jag, ung som jag var, hade det antingen ”ordnat sig för en” på alla tänkbara sätt. Eller inte, en tanke så hemsk att den knappt tålde tänkas. Vad gör du år 2000 blev en fråga i stil med ”vad är meningen med ditt liv” eller ”har du alls ett existensberättigande”.
Vid det laget måste jag väl ändå fått barn, tänkte jag. Jag hade en vag idé om att hålla en baby i en lagom pittoresk miljö samtidigt som fyrverkerierna smällde och varför inte en adekvat man vid min sida och ett kreativt jobb. Men babyn var det väsentliga.

Mot slutet av 1999 var jag lätt panikslagen och började genast pressa min stora kärlek sen två veckor på ett ordentligt besked. Jag insåg att produktionstiden på en baby var för lång för att hinnas med till nyåret, men på smällen kunde jag kanske få bli, åtminstone? Jag var också väldigt rädd för millenniebuggen, ni minns, den som skulle få alla datorer att flippa ur och orsaka kaos i samhället. Millenniet blev såhär: Jag stod i Kungsträdgården med en sur, svartsjuk och förorättad pojkvän som vägrade ta av handsken när jag ville hålla hand, och det enda jag hade i magen var en isklump.

Nyårsafton 2009 hade katastrofer som elfte september, tsunamier, influensor spridda av djur av alla de slag samt finanskrascher passerat. Jag är fortfarande lika stirrig vad gäller sånt, och väntar fortfarande på att världens undergång ska komma. Jag har däremot slutat sätta upp datum för när saker ska ha ”ordnat sig” för en och på vilket sätt de bör ordna sig. Mitt årsskifte skedde i lagom pittoresk miljö med utsikt över Eskilstunaån, med en varm hand i min och en baby som vaknade av smällarna. När jag kröp ned och nattade om henne tänkte jag att det här var nog ganska mycket det jag hoppats på vad gällde nyårsafton för tio år sen. Man kanske skulle köra igång en egen tideräkning, med millenniet tio år senare.

God Jul och Gott Nytt År!

2009-12-20T10:08:00.000-08:00

Önskedröm inför köpenhamnsmötet

2009-12-20T10:07:00.001-08:00

Det hela gick snabbare än vad någon anat. Det första som hände var att vi fick släppa bilarna, först den ena, sen den andra, de var ju trots allt inget vi absolut behövde. Man fick ansöka om dispens, men vi enades om att det var för mycket meck med det hela, och gick istället med i en miljöbilspool. Då fick vi även viss ersättning från staten, den ena bilen var ju inte färdigbetald när vi ställde av den. Lite tjafs var det väl med bilpoolen ibland, ungefär som det kan bli i tvättstugor, men på det stora hela funkade det. Och jag var glad att jag valt ett sommarhus som man kunde nå per buss, bussar som numera gick väldigt ofta. Glad, eftersom man ju ibland fick ta sig ut och se till saker och ting. Garaget hade blivit drivhus, och vindturbinen som servade med el, kärvade emellanåt.

Kött var en hårt beskattad vara, och dyr redan före skatt tack vare de nya reglerna för djurhållning, så det blev något vi körde med mest till helgen. Då hade vi nostalgikväll och avslutade med kaffe och någon exotisk frukt, en annan sak man inte gödslade med som förr i världen. Vår dotter tyckte det lät jättekonstigt när jag berättade om hur jag suttit i snabbköpskassa i min ungdom och upptäckt att den näst mest sålda varan var- bananer! Samt att jag hade varit tvungen att dricka kaffe fem gånger om dagen för att bete mig vettigt. Och att jag hade rökt cigaretter, i tio års tid. Hon bara skrattade. För henne var det självklart att saker var som de var. Och lustigt nog blev det väldigt fort självklart även för oss. Vi köpte förändringarna som vi tidigare köpt annat, mobiler, ostronsås och internet.

Vi hade kunnat behålla vår stora rymliga lägenhet fast den kostade en del att värma, delvis genom att vi flera år i rad sålt våra flygrättigheter på nätauktion till folk som ville utomlands och hälsa på släkt och vänner lite oftare. Men detta år hade vi valt att behålla vår flygresa, hyra ut lägenheten och ta dottern med på en långresa i Indien. Jag hade varit där som ung och längtat tillbaka länge, även om jag visste att mycket skulle vara förändrat även där. Allt var inte så där väldigt mycket billigare än hemma längre, och inte lika exotiskt, men å andra sidan skulle hon troligen slippa se skorviga barn i sin egen ålder tigga i gathörnen. Vi tog tre månader. Åker man så åker man.

Volvo-Saab hade snabbt styrt om sin produktion till järnväg och var nu en stor exportör av miljövänliga infrastrukturlösningar och i min gamla hemstad Göteborg hade varvsindustrin återupplivats. Och ibland tänkte jag- varför tog det så lång tid för världen att bestämma sig? Varför kändes det så oändligt svårt att ändra sitt sätt att leva, varför behövde vi hålla på så länge var och en för sig själv innan samhällena tog greppet och började styra utvecklingen åt rätt håll?

Vad var det här nu då? Bara en fantasi om hur jag skulle önska att jag levde om tio år. Om någonting ordentligt kan åstadkommas på klimatkonferensen i Köpenhamn den här gången, något mer än ännu ett urvattnat mjäk.

En förstklassig baby

2009-11-28T15:21:00.000-08:00

Man har sina extravaganser. Det kan handla om mat, kläder, pryttlar. Folk är anspråkslösa och sparsamma vad gäller allt utom en sak. Min är att åka tåg i första klass. Det började några år sen tack vara SJ:s kryptiska prissättning. Plötsligt var en förstklassbiljett lika dyr eller kanske till och med billigare än andra klass. Jag slog till och blev fast, trots att det sedan kostade mer. Eftersom jag åkte en hel del var tågresorna en del av mitt liv jag ville göra så uthärdlig som möjligt. Lite mer benutrymme, betydligt mer syre, gratis kaffe, frukt och tidningar och framförallt mindre oväsen. Inga skolresor, inga hormonstinna tonårsgäng, inga griniga barn. Frid, ro, affärsmän och Svenska Dagbladet. Ahhhhh…

I våras satt jag, höggravid, och hörde hur en kvinna skällde ut en man för att han hade tagit med sin lille son i första klass. Pojken var kanske fyra år och jättesöt. Jag har betalat för att slippa barn, hävdade den stressade kvinnan. Det hade ju jag med, strängt taget, fast SJ inte alls utlovar någon barnfri zon på första klass. Det är något man bara förutsätter. Men han är faktiskt väldigt tyst, försvarade sig pappan artigt. Vi ska försöka att inte störa! Mycket riktigt. De småpratade så tyst och stilla som man kan tänka sig. Även för barn är det lättare att slappna av i en soft och luftig lounge än i en stimmande sardinburk. Jag beslöt att fortsätta åka 1:a klass även sen babyn kommit.

Det gick bra. Visst fick jag en skräckslagen blick från en kostymkille första gången vi klev på, men han hade inget att frukta. De tre första X2000-resorna sov Vendela som en ängel i min famn. Fjärde resan var hon inte sömnig, däremot vagt missnöjd och hade börjat ge ifrån sig ett helt nytt gnisslande läte som inte var så kul. Jag försökte tysta henne med mat men två söndertuggade bröst och tre kräkningar senare fick jag inse att hon inte alls var hungrig. Ingen skällde, men damen som log så hult åt oss när vi klev på tog sitt pick och pack och flyttade en halv vagn bort. Jag förberedde argument av typen ”Och vem tror du ska betala skatt när du är pensionär? Jo, hon!” Men ingen klagade högt, så jag fick inte använda dem.

Även min dotter fick erfara att det är en lyx att resa i vagnarna ett och två. Hon fick min odelade uppmärksamhet, hon fick ta och smaka på vartenda föremål i min handväska, hon fick allt hon sträckte sig efter. Ingen tågvärdinna kunde ha ansträngt sig mer för att göra en passagerare glad, inte ens i första klass. Till slut tog jag henne i bärsjalen och gick fram och tillbaka i vagnen –något vingligt- och nynnade i en timme, tills hon somnade in. Och funderade på hur länge jag kan hålla mig med min lyxvana. När hon börjar tulta runt och glatt lägga sin kladdiga lilla hand på folks datorer och byxknän, och säkerligen gastar i högan sky om jag försöker hindra henne? När får jag sluta spela förnäm och snällt sätta mig i andra klass eller rentav välja tåg med familjevagn, den som är försedd med en hel liten lekplats? Snart nog, skulle jag tro.

Hur jag kom till Eskilstuna

2009-11-05T03:58:00.000-08:00

Tidningen Folket bad mig skriva om hur jag kom till Esksiltuna.Så här blev det.
Nu återstår bara att lura ut hur jag tar mig härifrån. Äsch, jag bara skojade...

Året var 1996. Jag hade spanat in en jobbannons som fullständigt var jag. De behövde någon som skapade upplevelserum på ett Barnkulturcentrum, som låg i det för mig halvt okända Eskilstuna. Jag ringde och frågade. Man hade ett rum och en liten budget. Och personal? frågade jag. Jaa, svarade mannen i andra änden lite tvekande, det är väl jag, det? Jag vacklade. Min psykolog hade sagt att jag verkade fly från saker och att plötsligt dra till Eskilstuna i det läge som var verkade misstänkt likt flykt. Jag jobbade med insikten att man måste välja och framförallt välja bort här i livet och inte försöka göra allt samtidigt, utan lita på att det går fler tåg. Jag sökte inte jobbet. Det verkade ändå lite för bra för att vara sant.

Åtta år senare dök plötsligt annonsen upp igen. Samma jobb, fast nu på halvtid. Och själv var jag i ett helt annat läge. Jag hade avslutat terapin, haft jobb i Halmstad under tre intensiva år, därpå flyttat tillbaka till Stockholm, frilansat och varit arbetslös, utbildat mig lite till och småjobbat med en massa olika saker. Eskilstuna hade samtidigt flyttat lite närmare Stockholm. Det var pendlingsbart.

Nu sökte jag utan minsta tvekan. Och fick jobbet, fast det tog sin lilla tid, närmare bestämt nio månader. Nio! Under vilka jag hann med två intervjuer, en psykologisk test och ett antal halvförtvivlade samtal med en vänlig assistent som beklagade att det tog sån tid. När jag skrivit på kontraktet gick jag till en butik som hette Tippy och köpte ett par byxor för att fira. Första halvåret pendlade jag från Stockholm. Jag lyckades på något sätt vid sidan om det nya jobbet också klara de två halvtidsutbildningar och tre läraruppdrag jag dragit på mig för att slippa känna mig så arbetslös. Det var lite svettigt att ro i land, men det gick. Min första natt i Eskils-tuna drömde jag om sparris, massor av sparris som växte så det knakade. Jag tog det som ett gott omen.

Andra halvåret köpte jag en liten stuga i skogen och flyttade in.

Tredje halvåret började jag odla med hjälp av en barnbok som hette ”Linnea odlar” och sökte därför efter pallkragar. En kille hade ett par på lager och körde hem dem åt mig. Fjärde halvåret blev vi ihop.

Halvåren blev år, jag flyttade hit min mamma som genast fann sig tillrätta. Jag blev mirakelgravid. Fem och ett halvt år efter min flytt föddes min dotter – till Eskilstunabo. Samtidigt försvann den ursprungliga anledningen till att jag flyttade hit. Mitt jobb försvann, hastigt och lustigt. Fast inte lustigt. Och faktiskt inte heller hastigt. Faktum är att det inte är riktigt klart än. Min arbetsgivare har hållit på i fem månader nu med att sparka mig efter alla konstens regler och sanningen att säga är jag inte så förvånad eftersom det tog hela nio månader att anställa mig. I Eskilstuna tar man det lite lugnare än vad jag var van vid när jag kom hit. Nu vet jag att det är bara att andas djupt. Saker går inte fortare för att man hoppar upp och ned och sliter sitt hår. I alla fall inte här. Jag har prövat, tro mig

föräldraledig åt två håll?

2009-10-17T22:22:00.002-07:00

En miljard kronor för mycket i statskassan är uppenbarligen ett problem, i alla fall när det handlar om icke uttagna föräldradagar. Oppositionen och KD vill nu förlänga tiden under vilken man kan ta ut sin föräldrapenning. Man ska kunna vara föräldraledig med tonåringar. En debattör hävdade i måndagens DN att tonåringar behöver sina föräldrar minst lika mycket som ettåringar! Vilket absurt påstående. Det har sagts mycket dumt om vad barn behöver, vanligtvis behöver de mammor när det är lågkonjunktur och dagis när produktionen behöver folk. Men det här tar väl ändå priset. Det finns ingen anledning att infantilisera eller idiotförklara tonåringar. Men det hör väl också ihop med konjunkturen. Det finns inga jobb till dem, så man bestämmer sig helt sonika för att de är småbarn.

Hursomhelst. Jag har som vanligt en mycket bättre idé. Eller rättare sagt två.
Men först lite info om föräldraförsäkringen för er som inte är i branschen: man har 290 dagar med 80% av sin inkomst samt 90 dagar med bara 180 kr per dag, men- med bibehållen sjukpenninggrundande inkomst. Med detta menas att man får lov att suga på ramarna eller sätta sprätt på sina besparingar frivilligt i tre månader utan att för den skull få lägre sjukpenning eller a-kassa. Och detta gäller ju företrädesvis de som inte redan suger på ramarna i utgångsläget, samt har besparingar och är villig att satsa dem.

Sen är det en hel vetenskap hur man gör med dessa dagar. Man kan ta ut hela, halva och fjärdedelsdagar. En del tar 180-kronorsdagarna på helgerna, och de feta dagarna på veckodagarna. En del tunnar ut sina föräldradagar för att de ska räcka länge. En del nöjer sig med det knappa året mot att de kan leva ungefär som de är vana utan att skjuta till något. De vill definitivt inte ha de där 180 dagarna. Kort sagt, man får göra i stort sett vadsomhelst utom ta ledigt samtidigt för samma barn.

Mitt första motförslag är att släppa lite på förbudet mot att båda nån gång är hemma med samma barn samtidigt. De där småpotatisdagarna kanske man kunde låta föräldrarna ha för att, om de så önskar, gå parallellt. Då skulle de nog bli av med de där svårsålda dagarna ganska så kvickt. Jag tror också att trevnaden skulle öka i familjerna. Man slipper avlösa varandra ungefär som om man redan var separerade. Risken med detta är förstås att föräldrarna drar iväg med sina barn och gör nåt kul ihop tillsammans, tar en liten extra semester eller så. Och då är frågan: Får man ha så kul när man är småbarnsförälder? Går det an?

Det andra motförslaget är en gammal goding från i fjol som jag nu recyklar. Låt oss få lite betald ledighet för att se till gamla föräldrar! En del gamla mammor och pappor har mer gemensamt med bäbisar än de där tonåringarna som anses behöva ha sina föräldrar i hasorna ”minst lika mycket som ettåringar”. De nyttjar kanske blöjor, äter mosad mat och säger saker som bara deras närmaste kan begripa. Satsa den där ratade miljarden på dem istället. Fortsätt kalla det föräldrapenning. Det är ju det det är.

fördelar med pandemin

2009-10-17T22:22:00.001-07:00

En fördel med den annalkande influensapandemin är att den skapar en enande stämning i landet, lite som jag tror det kan ha känts under Andra Världskriget. Vi står redo. Vi är förberedda. En svensk tiger, nyser i armvecket och tar inte i hand (inte ens Carl Hamilton?) Pensionerade sjuksköterskor inkallas för att vaccinera. Kulturförvaltningens personal står redo att rycka in i vården. Min mamma kanske får sin hemtjänstmat levererad av en bibliotekarie. Det skulle hon verkligen gilla. Visst är det lite beredskapstid över alltihop?

När man tvättar händerna kan man göra som dagisbarnen, sjunga Blinka lilla stjärna, så vet man att man hållit på länge nog. När jag var på mälarsjukhusets apotek var det fullt med lappar som talade om att handspriten var slut. En lapp vid varje personal, ungefär. Folk måste ha tjatat. Om man inte får tag i handsprit kanske det kan duga med vanlig dricksprit, till exempel renat? En gång hade jag några svårläkta sår efter en titthålsoperation, som skulle tvättas med apoteksprit. Spriten tog slut, och jag hade det lite knackigt och ville inte köpa nytt. Däremot hade jag kvar en liten flaska brännvin från ett extrastarkt glöggkok julen innan. (Jag kallade det ”ond saft”, det var populärt.) Jag baddade drickspriten på såren och hej vad de läkte. En annan sak som desinficerar om det kniper lär vara urin- man kan kanske kissa på händerna? (Det är lite lättare om man är man, men kvinnor kan också även detta om de bara anstränger sig lite.) Om man sjunger Blinka lilla stjärna samtidigt så vet man att man hållit på länge nog, men då gäller det att ha resurser i blåsan och då får man eventuellt dricka nånting urindrivande, starköl tillexempel. En positiv bieffekt av detta blir att ingen försöker skaka hand och att folk överhuvudtaget håller avståndet lite. Och de människor som normalt dricker mycket starköl och kissar på sig får plötsligt en massa kompisar. Gemenskapen ökar.

Förutom tillfället att uppleva en fläkt av beredskapsåren och handla starkvaror av hälsoskäl tänkte jag ta tillfället i akt att vänja mig av med ovanan att peta mig i näsan. Man ska ju inte ta sig i ansiktet så mycket (ett finare sätt att uttrycka fenomenet näspetning, antar jag, för varför skulle man annars ta sig i ansiktet? Bita naglarna kanske? En annan osed man kan passa på att göra sig av med.) Frågan är hur man vänjer sig av med ett så djupt ingrott beteende som att ”ta sig i ansiktet”(Om man nu inte kissat på sina händer på en stund). Ett tips är att ha enorma mängder smink i ansiktet, eller kanske en fin ansiktsslöja? Det är verkligen revanschens tid för i kvinnor i burka som inte tar i hand, plötsligt är de helt rätt ute. (Inte för att jag nånsin sett nån men eftersom vissa vill förbjuda dem antar jag att de finns?) Eller om det inte känns bra, kan man ha lösnäsa, clownnäsa eller vadsomhelst som påminner en när fingrarna liksom letar sig upp mot ansiktet av gammal vana. Jag tror vi kommer att gå ur det här stärkta och mer väluppfostrade. Vår beredskap är god.

Handbok för gäster

2009-10-17T22:20:00.000-07:00

Sommaren har varit besökstät. Med varmt väder, trädgård, gäststuga, lågkonjuktur och en bebis som dragplåster har gästerna haglat. Sen har jag spätt på det hela med att sylta in mig i två av sommarens festivaler och då emottagit hitresta artister. Jag gillar det. Jag är inflyttad från Stockholm, lite trängsel piggar upp. Jag älskar den svenska pragmatiska ”vi tar med lakan-stilen” som gör det så lätt att ta emot gäster. Jag blir själv bara nervös av överdrivet gästfria människor som förvandlar sina hem till femstjärniga hotell när man kommer. Jag blir generad när jag är där och fasar för vad de ska förvänta sig av mig om de sen kommer hit. Allför exklusiva medhavda gåvor gör mig också nervös, antagligen för att de känns som om folk ber om ursäkt för att de kommer. Skuldkänslan smittar. Ska man ”våldgästa” som en del kallar det, då ska man göra det med glatt humör och inte be om ursäkt samtidigt.

Själv är jag sorgligt usel på att komma ihåg lakan när jag själv sover borta och lika illa är det med med disken, men jag uppskattar verkligen att alla inte är som jag. Jag uppskattar verkligen gäster som diskar. Det är också kul när folk släpar in enstaka främmande föremål i min kyl också men det får inte bli för mycket. En del tar med sig egen mat, och då snackar jag inte en rätt, utan tre, minst. Av vilka de bjuder och trugar så jag undrar vem som är hemma hos vem. Varför besöker man folk om man ändå tar med sig halva sitt eget kylskåp? Är mitt hem en picnicplats? Ska jag kanske bara lämna nyckeln och åka hem till nån annan istället, med maten som jag lagat åt gäster som visade sig ha eget? Och därmed själv bli en sån gäst, hos någon annan?

Det är också jobbigt när folk tar ur täcken och kuddar och noggrannt viker ihop lånade påslakan och örngott efter sig som jag tänkt smyganvända själv innan de tvättas. Det känns rätt överdrivet att tvätta lakan efter en enda natts användande, samtidigt vågar jag inte erbjuda dem till några andra gäster. Återstår att själv stå för den nedsmutsning som krävs för att kunna tvätta sängkläderna med hyfsat gott miljösamvete. Det finns ytterst få personer i vars en gång sovna lakan jag inte skulle vilja ligga, men dem bjuder jag sällan hem också.

Och när jag ändå leker etikettshandbok: Det räcker med diskning och eventuellt torkning samt undanplockning av egna pinaler. Det blir pinsamt när folk börjar storstäda hela mitt hem, särskilt när jag trott att det redan var städat och där är ännu ett skäl till att jag gillar gäster, de får en att plocka undan alla grejer man släppt där man använde dem sist. Det blir jättefint hemma, ser nästan ut som en lägenhetsannons. Sen gäller det bara att komma ihåg var man stuvat undan allting nånstans.

Med gäster får man en liten stund leka att man är en stor stimmig familj istället för en liten stillsam. Man får känna lite sorl i väggarna, och efteråt känns hemmet lite så där öde och överdimensionerat. Vi har ju verkligen mer plats än vi gör åt. Men det är ju med tanke på gäster. Välkommen åter.

Byssan Lull

2009-08-31T13:55:00.002-07:00

Det finns en gammal tecknad film från tiden då tecknad film verkligen var tecknad och spann i oändlighet runt enkla teman, som katt jagar mus.
Filmen handlar om en isbjörn och en bulldog. Isbjörnen smyger sig in på en polarstation och blir upptäckt av en bulldog. Om jag är korrekt informerad så låser bulldogar käkarna när de bitit, och så har man dem hängande. Det är i alla fall vad som händer i filmen. Isbjörnen snor runt med bulldogen hängande och försöker på alla sätt att komma loss. Till slut börjar han vagga den i famnen och sjunga en vaggvisa: Rockabye baby. Och se! Bulldogen somnar tvärt och snusar sött.
Sen följer en mängd varianter på hur isbjörnen försöker få bulldogen att fortsätta sova så att han ska hinna ut. Isbjörnen tillverkar diverse konstruktioner som ska vagga bulldoggen tillräckligt länge för att hinna fly – men icke. Filmen slutar med att isbjörnen får sitta, tufsig och utsjasad, på ett isberg som flyter runt, vagga bulldogen och sjunga ”rockabye baby”. Igen och igen, i alla sina dar.
Sjömän kan ibland höra den kusliga sången då de åker förbi i sina fartyg, säger berättarrösten med darr på stämman.
Filmen hade inte alls varit lika bra om den verkligen visade en förälders försök att få sitt spädbarn att sova. Eftersom det handlar om en isbjörn och en bulldog är det OK för isbjörnen att vilja smita iväg. Det är det inte riktigt för en förälder. Även om man gör det för att hinna med i sitt eget tycke relevanta saker.
Som nybliven förälder får man samma råd av alla människor och alla broschyrer. Ta vara på tiden. Det går så fort. Slarva inte bort den på att göra nånting annat än att njuta av babyn. Jobba inte, städa inte, umgås inte, håll helt enkelt inte på! Om jag fick en krona för varje gång folk sagt det där till mig skulle jag kunna ta pengarna och köpa ett maxiblöjpaket. Eller två. Jag fick till och med ett brev från en äldre släkting jag mig veterligen aldrig träffat. Gissa vad hon skrev? Just det. Det verkar som att alla tycker sig på något sätt ha missat sina barns småbarnstid, och vill varna mig för att göra samma misstag. Det är nog ingen större risk. Jag trodde aldrig jag skulle få barn, det var det isberget jag väntade mig att få sitta på för evigt. Det är kärt besvär att ha en liten bulldog hemma, men faktum är att vi båda/alla tre blir lite uttråkade av att bara sitta och titta på varandra dagarna i ända. Och lite skönt är det att kunna städa lite, man ser ju all skit så förfärande tydligt nu när man plötsligt är hemma på dagtid.
Lösningen heter Minimundus bärsjal, en prima uppfinning bestående av sex meter ekologisk bommull som man lindar runt sig och stoppar ned sin baby/bulldog i. Det känns nog lite som moderlivet, hon somnar blixtsnabbt. Jag märker direkt när hon tänker vakna och behöver inte springa och kolla ideligen. Och framför allt – jag har händerna fria och kan göra nästan allt jag gjorde förut till och med skriva krönikor om detta för den breda allmänheten så tveklöst angelägna ämne.

fuska inte med uttåget

2009-08-31T13:55:00.001-07:00

Influensan skrämmer ihjäl mig. Men jag biter ihop och köper inte kvällstidningen som lovar svar på alla mina frågor. Att få barn har förstås gjort mig ängsligare än någonsin. Jag är inte ensam, hundratals rädda föräldrar har ringt och frågat om barn, influensan och vaccinet.
Man kan förstöra sitt lilla liv med att vara rädd för det mesta, och det verkar som att vi bara blir räddare ju tryggare vi är. Vi är försäkrade och garderade så det står härliga till, samtidigt höjs vår förväntan på vilken trygghet man kan göra anspråk på. Och extra oroliga blir vi förstås när hela detta extra trygga samhälle verkar hotas.
Jag går på det varje gång.
Minns någon millenniebuggen? Dataproblemet som skulle slå ut vitala delar av samhället, världen över. Jag var bra nära att bunkra upp med dricksvatten hemma den sista december 1999. Men jag bet ihop då med, och nöjde mig med en flaska halvdan champagne. Dagen efter rann vattnet ur kranen som vanligt. Inga missiler hade avfyrats av misstag. Och nu är jag skiträdd för influensan fast risken fortfarande är bra mycket större för en massa andra, mindre mediala katastrofer. Vanliga gamla sjukdomar och banala olyckor.
När jag var tonåring hade vi ett utbrott av difteri hemma i Göteborg. Tidningarna beskrev symptomen: ont i svalget, beläggning på tungan. Smittkedjor redovisades med svarta silhuetter av de inblandade, som om det rört sig om kriminella nätverk.
Själv gick jag på fest och träffade en kille. Han var av någon anledning våldsamt intresserad av att stå och filmkyssas offentligt. Ganska snart fick jag skitont i halsen och smaklökarna på tungan lade av. Det enda jag kände smaken på var mesost, allt annat smakade oblat.
Jag nämnde detta för den filmkyssbenägne. Han hade också haft ont i halsen, sa han obekymrat. På väg ut genom dörren meddelade han att han skulle på begravning. Det var en av de som dött i difteri, en gammal skolkamrat, som hade bott hos honom. Mitt hjärta stannade. Detta var ju en solklar smittkedja. Jag insåg att jag utgjorde en fara för samhället och mina närmaste, och sökte omedelbart upp ett sjukhus för att lämna svalgprov, som det stått i kvällstidningarna att man skulle.
Där blev jag nesligen utskrattad av ett ungt manligt biträde som vägrade befatta sig med mig. Inte för att han trodde att jag hade difteri utan tvärtom. Skolsköterskan konstaterade på måndagen en kraftig förkylning, på sin höjd en släng av herpes. Det visade sig senare att den avlidne skolkamraten inte heller bott hos filmkyssaren då, vid sitt insjuknande, utan tio år tidigare när de var barn. Samt att epidemin stannat vid ett litet antal socialt utsatta personer. Man skulle kunna tro att denna erfarenhet skulle få mig att tagga ned. Men man vet ju aldrig!
På samma sida i min dagstidning som influensan avhandlas hittar jag en notis - i dag lördag hålls en hångelmanifestation i Malmö. Ensamma hågade kan finna varandra på plats strax innan. Sen är det bara att filmkyssas på. Värre var det visst inte med pandemirisken än så länge.

svininfluensan

2009-08-31T13:53:00.000-07:00

barnkläder

2009-08-31T13:52:00.000-07:00

Det är mycket diskussion om könsuppdelade leksaker och barnkläder. Bara rosa fjoll och militärkläder, sägs det. En del föräldrar vägrar, döper barnet till saker i stil med "Trudelutt" och vägrar avslöja kön, vilket måtte kräva en hel del uthållighet med tanke på hur många som frågar.
Två veckor gammal har min dotter redan förärats en omfattande garderob som spänner från könsneutral brunvit retro till rosa drömmar, så faktum är att bådadera finns i handeln. Och att det blir ett sjå att hinna ha allt innan det är urvuxet...
När jag växte upp på sjuttiotalet var det unisex och pottfrisyr à la Mireille Mathieu för båda sorterna. Äldre människor tog mig ofta för pojke, och så liten jag var uppfattade jag nån sorts besvikelse i deras ansikten när mina föräldrar rättade dem. Kanske var de bara besvikna för att de gissat fel, men jag fick en känsla av att det var något vagt sämre med att vara flicka. Idag tror många att man gör barn – särskilt flickorna - en tjänst med könsneutrala kläder. Då har man inte räknat med gissande tanter. Det trista med den tidens unisex var väl annars att alla såg ut som nån slags lite mjukare pojkar. Inga av oss fick frossa i de prinsesserier jag tror alla barn gillar, tjejer som killar.
Hursomhelst gav det där upphov till en av de mardrömmar jag minns tydligast. Eller gjorde det det? Jag drömde i alla fall att jag fått en ny lekkamrat, en kille, och att jag var ute med den killen och hans pappa. Kompisen visste ju att jag var tjej, men hans pappa trodde att jag var kille. När det gick upp för honom att han haft fel, visade han mig genast till en apbur och kommenderade mig att gå in i den. Buren var inredd med lite halm på golvet. Den var för låg för att man skulle kunna stå rak ens som femåring och där skulle jag tillbringa resten av mitt liv. För att jag var flicka! Jag minns fortfarande ångesten.
Drömmen slutade där. Varför hade jag såna talibandrömmar som femåring?
Nyligen fick jag tag i en av böckerna om barna Hedenhös, bläddrade lite slött och fick syn på en bild som fick det att liksom hugga till.
Hedenhösbarnen Sten och Flisa satt instängda i en trång bur med hö på golvet. Flisa grät. Egyptier på besök i Norden hade fångat de svenska stenåldersbarnen i sina pälskläder i tron att de var nån sorts apor.
Missförståndet rätades ut och Hedenhösarna fick sig en imponerande turistresa till faraonernas Egypten. Och jag fick en del av ursprunget till min hemska dröm.
Mammor klagar ofta på hur jobbigt det är att barn inte får vara barn, att det ska vara så sexualiserat. Samtidigt är de ofta själva feminint klädda. De skulle inte vilja byta klädstil med sina män eller sambor, och besöker med förtjusning fester och maskerader där man kan få slampa till sig ordentligt. Ändå tycker de att barnen ska vara könsneutrala, som om kön och sexualitet är något som plötsligt uppstår när man börjar högstadiet. Det är lite intressant. Jag tror att barnen blir lika och jämlika i kläder och annat när vi är det själva, inte en dag innan dess.

EU-valet

2009-07-06T01:32:00.001-07:00

Valplakaten är borta eller sönderregnade, men jag grunnar fortfarande på eu-valet. Säga vad man vill om personröstning, men ju mer man känner igen sig från valsituationen i Idol desto lättare att fatta poängen i ett demokratiskt val och få lust att delta i utgången. Kan de sjunga?
Har de det? Står de sig internationellt? Partier är luddiga saker jämfört med ett ansikte. (Även om Mona Sahlins uppsyn på plakaten var något av det luddigare jag sett i mina dar.) En slogan kan man lite segla förbi. Däremot går det nästan inte att låta bli att ta ställning när man möter ansikten som ser en rakt in i ögonen, man bara måste tänka – skulle jag köpa en begagnad bil av den där personen? Han han eller hon nånting gemensamt med mig? Man börjar leka Idoljury. Man börjar diskutera sinsemellan, relevanta saker som Gudrun Schymans rynkiga hals. Den kunde de väl dimmat till lite, tyckte min vän. Snacka Jurassic Park. Vaddå, det är ju just sånt man får förtroende för, tyckte jag. Henne skulle jag köpa bil av direkt. Precis som min snustorra favoritdatahandlare i mitt gamla hemkvarter i Stockholm. Den mannen drar inte på munnen i onödan, sanna mina ord. Han har skyhög öststatsfaktor (för dem som minns hur det var att resa där före 1989) och jag litar obetingat på att hans uselt exponerade produkter håller måttet. Vilket de också gjort, hittills.
Men vad vet man egentligen om folk man inte känner? Förra EU-valet gjorde jag ett riktigt bottennapp. Jag röstade för enda gången i mitt liv borgerligt, eftersom den person jag ville rösta på stod på en sådan valsedel. Hon hette på den tiden Maria Carlshamre, var filosof och skribent. Jag hade läst en hel del hon skrivit under åren. Hon verkade ha slagit sig in i en ganska mansdominerad bransch och lyckats rätt bra fast hon var ung. Dessutom var hennes vallöfte att jobba mot trafficking. Henne ville jag ha i Bryssel. Och se hur bra det gick.
Dömd för bokföringsfiffel, lägsta möjliga aktivitet på jobbet, stack två år i förtid men behöll lönen. Och hade säkert vissa skäl till det.
På något sätt fortsatte hon med det hon var bra på, att skriva och bilda opinion. Men att vara politiker är ett annat jobb. Och fem år en lång tid att hålla ut om man inte har ambitionen att fortsätta i svängen. Det är lätt att tro att folk som är bra på en grej är bra på allt.
Här i Eskilstuna har jag däremot varit nöjd med mina kryssningar, men här har man ju också lite bättre koll på vad det är för person man personröstar på. Man röstar i alla fall troligen på nån man träffat live, och inte på det lyckade samarbetet mellan en stylist och en reklamfotograf. I årets eu-val bestämde jag mig för att lita på det aktuella partiets egen förmåga att sätta de mest lämpade överst på sina listor. De är ju framröstade av folk som känner dem och vet hur de beter sig på till exempel partikongresser, kanske sett dem förhålla sig till bag-in-boxar och illegitima inviter.
Det är bara nåt år till nästa riksdagsval, hoppas nu ännu fler fått smak för att rösta.

Harunte skite ut den där ungen än?

2009-07-06T01:30:00.001-07:00

När man flaggat för att det ska komma ett barn i månadsskiftet maj-juni och det börjar dra ihop sig till midsommar, då har välviljan börjat härskna lite bland alla utom de närmast sörjande. Till slut hade jag blivit avfirad och lyckönskad som en astronaut på väg till månen lite för många gånger. De högtidliga lycka till-ropen ersattes allt oftare av beska kommentarer i stil med "harunte skite ut den där ungen än?" eller "vad ere me den, har den torgskräck eller?". Det var tydligt att folk tyckte att jag haft min beskärda del av uppmärksamhet för den här gången och nu minsann fick gå och klämma fram nån sorts resultat. Jag strök lite efter väggarna sista veckan, så att folk som redan firat av mig och lovat hålla tummarna för mig en tre-fyra gånger skulle slippa se mig igen, eller snarare, så att jag skulle slippa se dem.
Att förlossningsdatum var felkalkylerat hade jag anat länge, även om mödravården bestämt hävdade att ultraljudet i vecka 18-20 var en källa till absolut sanning. Nu började barnet dock bli rätt så försenat även i förhållande till min egen beräkning, och efter en serie förhalningar från min sida dömd till exorcism före midsommarhelgen. Exorcism. Det var ungefär så jag fått kemiskt igångsatta förlossningar beskrivna för mig, en tsunami av meningslös smärta. Jag försökte förtvivlat förhandla med magen, säga saker som "åkej, du får gå på Macdonalds och spela dataspel tills du stupar framför skärmen, bara du kommer ut av dig själv - nu". Inget barn kan väl nobba ett sånt erbjudande, så förmodligen var det där med att komma ut inget som det själv rådde över. Och inte jag heller. Jag fick tips om allsköns huskurer, från samlag och rosa champagne, till att åka mc och plocka liljekonvaljer.
Jag försökte trösta mig med att tänka på absurda och irrelevanta fakta som att igångsatta förlossningar var det normala sättet att få barn på i det gamla sovjetryssland. Det där hade jag skrivit ett arbete om nån gång på gymnasiet. Mammorna fick helt enkelt en tid bokad, sen drev man ut Igor eller Natasja på dagen D. Och därmed basta. Inget väntande och klemande, inga falsklarm. Minimal störning av produktionen och säkert bättre arbetstider på sjukhuset. De enda som kom "när de själva ville" var de för tidigt födda.
Hursomhelst. När det var dags för det fruktade droppet hade jag två scenarier i huvudet. Ett: det gör ont som helvete, men förlossningen sätter igång. Två: det gör ont som helvete och förlossningen sätter ÄNDÅ inte igång, och man blir snittad. Som vanligt när man förbereder sig hände det jag inte räknat med alls: det gjorde inte ens ont.
Droppet bet överhuvudtaget inte på mig, inte ens i detta avseende. Jag erbjöds kejsarsnitt. Jag lade pannan i djupa veck och låtsades klädsamt fundera ett tag innan jag girigt slukade betet. Andningsövningarna fick jag nytta av när de satte in katetern... Så kom min dotter till världen mitt på midsommardagen i en operationssal, knubbig och syrenlila till färgen. Det hela tog fem minuter. Så kan det gå.

Mitt ofödda barn har dålig musiksmak

2009-05-25T14:22:00.000-07:00

OK, nu var det några krönikor sen jag skrev om magen sist. Det var inte jag som bildsatte den senaste krönikan, och det var inte, som en del antog, min mage på bilden. Jag har föresatt mig att inte plåga läsarna med för mycket navelskådning. Max var fjärde...Och förresten, kan jag klaga på att alla gullenuttar med mig och bara ser min graviditet om jag själv knappt kan prata om något annat?

Jag är i alla fall inte ensam. Var och varannan kvinnlig halvkändis verkar ha klämt ur sig en bok om hur det är att vara på tjocken, vecka för vecka. De flesta ungefär lika vederhäftiga som veckotidningshoroskop. Det värsta är att man inte kan låta bli att sluka skiten, fast jag försöker sno förlagen på profiten genom att sluka skiten på bibblan. Jag lånar inte hem dem, jag vill inte ge intryck av att det är en form av litteratur som efterfrågas. Det enda jag lånar hem är DVD-er och CD-skivor, de är svåra att smygläsa. De flesta innehåller new-agemusik och rösten av någon barnmorska som aldrig skulle fått chansen att läsa ens sjörapporten i radio. ”Du är helt lugn och väl förberedd inför din förlossning -svälj- personalen finns där för dig – flås, prassel - du är lugn och avspänd....” Fel, jag är spyfärdig.

Ändå har jag inte riktigt vant mig. En kvinna frågade mig utanför vattengympan om det var första gången. Jag trodde hon menade gympan och sa, nej, det är nog femte, tror jag. Hon såg impad ut och samtidigt lite konfunderad. Jag har klippkort, fortsatte jag men insåg precis i samma stund att hon inte menade första gympan utan första barnet. Jag har inte klippkort på BB. Och jag bytte vattenpass, det blev för mycket avslappning och new age-musik. Ständigt detta öronklet.

En sak kan jag konstatera- som synligt gravid blir man firad som om varenda dag var ens födelsedag. Alla skriker grattis. En viss förlust av integritet uppvägs av den drösvisa omsorg och uppmärksamhet man får, av närstående och vilt främmande. Jag har lite blandade känslor inför det där, och i alldeles för färskt minne hur det var att stå utanför kalaset. Jag vill inte riktigt ha gullandet fast det på sätt och vis är trevligt. Jag kan också lätt förstå om tjejer med dåligt självförtoende väljer att få barn efter barn utan närvarande pappor eller jätteordnade omständigheter. Man blir verkligen nånting som blivande mamma: en fridlyst blomma, en vandrande symbol för framtidstro och gud vet allt. Det känns lite sjukt att bli sådär hyllad för ingenting - jag har ju faktiskt inte gjort ett jävla dugg? Inget svårt i alla fall. Är det kommande prövningar man hyllas för? Det är lite som att bli liten igen, folk man inte känner frågar en massa saker, när den kommer, om det är första. Och alla, absolut alla frågar om man vet vilket kön det är på bulan. Man kan bli queerfeminist för mindre.
Nu spelar de klämmig svensk fiolmusik på P1, hela magen studsar plötsligt som om den hade ett eget liv, vilket den har. Kanske med en egen musiksmak också, till och med. Är det en folkmusiktönt jag när vid min barm? Huga.

Ett amatörfetto funderar

2009-05-25T14:17:00.000-07:00

Jag är på besök i de överviktigas värld. De som inte bara en gång i livet, utan varje dag släpar på sina kilon, de som vaggande tar sig från punkt a till punkt b på dubbla tiden mot andra, utan att nån skriker ”grattis!” Jag talar nu inte om de småplufsiga som min fd överviktiga kompis föraktfullt kallar amatörfetton, utan om proffsfettona. De som kvalar in till magoperation. Jag inser nu mer än någonsin vilket bökigt liv de har, hur lite de orkar, hur mycket de syns. Jag kollar kläder på Åhléns fettoavdelning och minns kompisen som alltid ville hugga en taxi mellan två krogar i samma kvarter och ängsligt frågade hur långt borta saker låg. Jag plaskar med mina nya vänner i den vanliga vattengympagruppen, och det är en trevlig omväxling när de vänligt frågar om det är en babymage jag har. De är ju vana vid folk som är till synes höggravida helt av sig själva.
När jag växte upp fanns den fete som en stående figur i persongalleriet i berättelser för barn, från Pelle Svanslös vän Trisse till Hubbe i serieböckerna om Fenomenala Fyran. Hubbe var en slö, indolent person, oftast ackompanjerad av ljud som slörrp, smask, tugg, gäsp och zzzz. Hjältinnor som Kulla-Gulla och Kitty hade en fet väninna att glänsa brevid, eller en fet och en alltför mager väninna. Alla de feta side-kickarna var ganska tröga och liknöjda, långt ifrån de flesta överviktiga jag mött i livet. De överviktiga jag mött präglas av hög intelligens, starka känslor, sårbarhet och ett nästan maniskt behov av att saker ska hända hela tiden. Hade de varit seriefigurer hade de varit trådsmala och hålögda. Nånting stämmer inte riktigt. Den feta seriefigur som är mest trovärdig i mina ögon är nog Obelix, Asterix kompis. Han har starka känslor, ilska, sorg och ibland förälskelse som gör honom illröd. Men till skillnad från verklighetens Obelixar orkar han hur mycket som helst. Det är inte alla som fallit i en kittel med trolldryck som barn.
De överviktiga lär mest befinna sig i lägre samhällsklasser. Eller om det är där de hamnar just för att de är överviktiga. De diskrimineras på arbetsmarknaden på samma sätt som invandrare. Bra utbildning betyder inte alltid jobb. Deras yttre vittnar om nån sorts suspekt brist på självkontroll och arbetsgivaren anställer hellre nån annan. Runt dem hägrar bilder på normalviktiga, eller oftare, onormalt smala människor som glatt vräker i sig söta förbjudna läckerheter utan synbara efterräkningar.
Hursomhelst. En dag fick min feta väninna nog, köpte ett par hutlöst dyra träningsskor till sina värkande fötter, ställde klockan och gav sig ut på landsvägen där hon gick rakt framåt tills klockan ringde och hon vände. Varje dag ökade hon tiden en aning. Så småningom slapp hon vila mitt på dan. Sist jag var där drog hon, nu 40 kilo lättare, ut mig på en monsterpromenad som slutade med att jag, ovan vid såna strapatser, spydde i ett dike. Det var payback-time, men det får man bjuda på. Hon hade trots allt rultat efter oss andra i åratal utan att vi saktat på takten...

Exens comebacker

2009-05-25T14:16:00.000-07:00

2002 var revanchernas år – en höjdare vad gällde gamla pojkvänner som försökte göra comeback – hela fyra stycken kom krälande per brev och telefon under loppet av en sommar. Nu låter det som om jag avverkat många. Men det var faktiskt lika ofta de som avverkade mig. Som rödhårig magdansare och konststudent blev jag snabbt insorterad som ”äventyr”. Mina försök att hitta den rätte var dömda på förhand. Jag sände ut helt fel signaler. Efter avklarat äventyr försvann de vanligtvis med någon blond hälsosam lågstadielärare i sobert naturfärgat.
Föga anade jag då att de killar som satte näsan i vädret och drog åstad för att finna sig själva, skriva en roman eller befrukta en lågstadielärare, eller allt detta, skulle återkomma upp till ett decennium senare, skilda och miserabla. Eller i något fall bara uttråkade av sin inrutade tillvaro och sugna på lite spänning och dekadens.
Först ut var Sven, som tidigare bryskt avvisat alla försök att hålla en vänskaplig kontakt och förbjudit gemensamma vänner att bjuda mig på fest för att detta skulle kunna störa hans nya flickvän (några såna hänsyn har ingen hittills tagit till mig. Och de har inte behövt det heller.) Nu, hela tretton år senare, dök det upp ett brev där han berättade hur det gått sen sist. Han var skild efter flera års äktenskap och en millimeterkort författarkarriär och hade en liten son som han träffade en gång i månaden. Där gick han fett bort ens för en fika. Som den ofrivilligt barnlösa trettioplussare jag då blivit hade jag inget alls till övers för folk som fick barn och sen inte orkade träffa dem mer än så. Senare insåg jag att Sven ändå var ovanligt frank som sa direkt att han var skild. De flesta låtsas att de bara råkar höra av sig apropå inget, sen kommer det fram. Dumpade, allihop. Inte ens lågstadielärare har oändligt tålamod, tydligen.
Knappt hade Sven drypt iväg så ringde Roger, som fimpat mig efter en kort romans i slutet av förra milleniet. Han hade då ett uppsving i karriären och var inte redo för blablabla. Nu var han emellertid arbetslös, nyss uppklamrad efter en depression och ville gärna skaffa radhus och upptäcka det fina i det lilla livet ihop med någon anspråkslös kvinna. Av någon anledning fick han då för sig att ringa mig! Hutlöst. Naturligtvis nobbade jag. Lika patetiska var de andra, vingliga och hjälplösa som utsparkade fjolårskalvar plöjde de genom adressböcker vars bäst-före datum gått ut sen länge. Kanske hade de bättre tur nån annanstans.
Det var 2002. Sen dess har comeback-männen dykt upp över internet med allt glesare intervaller. Den senaste i raden var mer rörande än något annat. Han hade inte vågat besvara mina inviter år 1991 (!), eftersom han då var ung och blyg. Men nu beskrev han hur jag svept in som en ”femme fatale”. Jag svarade att jag numera bättre kunde beskrivas som en stadgad och höggravid smågnällig kommunalanställd Eskilstunabo. Därmed rann kontakten snabbt ut i sanden. Småsnålt, tycker jag. Han kunde väl i alla fall sagt ”grattis”?

Revolution har alltid gjorts av de priviligierade?

2009-05-25T14:13:00.000-07:00

Jag träffade en grupp ungdomar som kämpar för en bättre ungdomskultur i Eskilstuna. Det finns ingenstans att ta vägen för unga, sa de. Det köper jag direkt. Det ser man på Hemköp kvällstid. Gruppens mål var att få öppna ett café för ungdomar. Jag funderade ett tag.- Men, har inte kommunen nyligen öppnat ett ungdomscafé som blivit väldigt populärt? Har ni varit där?Njae, sa de tveksamt. Det är ju lite nischat.- Hurså?Killen förklarade då för mig att det i Eskilstuna fanns tre sorters ungdom. Invandrare var en. Den andra sorten kallade han utan att blinka för "white trash". Den tredje sorten, som han själv tillhörde, kallade han "vi som är lite intresserade av kultur och så". Felet med kommunens ungdomscafé visade sig vara att det var "nischat" mot De Andra två grupperna. Han använde alltså uttrycket nischat för något som riktar sig mot vad som rimligtvis borde utgöra en majoritet. Problemet var alltså inte att stället var överfullt, vilket jag i och för sig kan tänka mig att det är, utan att fel ungdomar hängde där. Så vad de kämpade för var kanske snarast ett café för sin egen sort, ett lite finare och kulturellare.Jag fick en flashback. För över tjugo år sen ockuperades ett antal hus i Haga i Göteborg av ett gäng som kallade sig "husnallarna". De blev snart stans älsklingar på grund av hyllandet av arbetarstadsdelen Haga som Göteborgs identitet, sin egen marknadsföring samt polisens mjuka taktik (ja, ja, de tröttnar väl...) Nallarna fick behålla el och gas. Tanter kom med filtar och kakor. Nallarna tog strid för de bostadslösa! Eftersom en av dem var en skolkamrat från en av stans statusskolor, kom jag dit på besök. Det visade sig att de flesta hade kvar pojk/flickrummet i götets bättre delar - reträtten ordnad. En tjej hade en lägenhet på Östermalm i Stockholm, men tyckte det var kul att hänga i Haga ett tag. Det var de bostadslösa, det.Nu var heller inte bostadsbristen total på den tiden. Det fanns lägenheter. I förorten. Men det är klart, vem vill bo där och betala om man kan bo gratis i gammal paradvåning med stuckatur mitt i city och tillpåköpet bli utnämnd till hjälte. Uttrycket White Trash hade inte riktigt slagit igenom i Sverige på den tiden. Vi sa "betongbarn" men andemeningen var samma. Aktivisterna var vana vid bättre. Det blev som polisen hoppats. Den ultimata trashen, knarkarna, ville in och då var det inte roligt längre.Min punkiga ockupantkompis är numera sobert blond VD, bebor en numer egenhändigt betald paradvåning på Avenyn och bär en tjock bunt VIP-kort till stans inneställen. Hon har i alla fall bekänt färg. Eller som Feven sa på sin tid: Spela inte ghetto när du har det gott ställt...Det slår mig att de där ungdomarna säkert trivts på hennes forna stamhak cafe Tea-Rex i Haga- billigt och kulturellt. Vad hände? Alla skinheads tyckte också att det var trevligt och gick dit. Ursprungsklientelet flydde, ägarna försökte starta privat klubb för att hålla de oönskade borta, men fick till sist lägga ned. Så kan det gå.

Jag är på smällen

2009-01-07T09:33:00.000-08:00

Jag var i en missa-tåget-situation. Fyrtioettårig hade jag segat mig fram till mitten av en oändlig kö förhoppningsfulla människor som ville adoptera barn. Nu hade jag visserligen gedigen erfarenhet av mastodontköer som Stockholms Bostadskö (Vad är väl tio år om man får en etta på Söder?) och kön till provrörsbefruktning (en riktigt erbarmlig historia jag kan dra nån annan gång). Men denna kö var en rysare. Man åkte fram och tillbaka som en vante mellan hopp och förtvivlan medan målet flyttades allt längre bort. Som många andra ställde jag mig i kö under den ljuva tid då Kinas myndigheter fullständigt slängde barn omkring sig. Sen kom kineserna på att de varit väl generösa och ändrade reglerna. Kina är ett stort jädra land. Plötsligt var oddsen för hugade föräldrar riktigt usla, och samtidigt valde svenska myndigheter att skärpa reglerna för vem som dög - ingen över fyrtiotvå. Alla kastade sig över landet Vietnam, som numera stängts för adoptioner det också. Men innan det hände blev jag utredd.Det var viktigt att ha ett gediget nätverk av släktingar och mångåriga vänner, helst barndomsvänner, och detta inom några kilometers avstånd. Lite svårt att ordna som ganska nyinflyttad och med Sveriges minsta släkt. Jag svalde stoltheten och frågade alla som jag hade velat haft som mångåriga vänner om de ville bli det. De gick mangrant - eller kvinngrant, snarare - med till socialen och gick i god för mig allihopa.Jag hämtade hit min gamla mamma från västkusten som även hon haltade med till socialen och försäkrade att hon var kryare än hon sig ut för. En liten höftprotes bara, så skulle hon bli en kanonbarnvakt! Väntandet var som bostadskön på flera sätt. När man väl efter tio år erbjuds den där ettan på krypavstånd från krogen, har den hunnit tappa sin karaktär av livets mening. Man vill ha ett hus på landet istället.Och efter en tio års väntan på barn hade den mest desperata längtan kommit av sig. Vännerna var ute ur sina babykokonger, de barn som tidigare avhandlades jämt och samt var större och pratades inte om, såvida de inte ställt till med nånting riktigt hårresande. Allt färre strödde salt i såren med dumma frågor och jag var etablerad som exentrisk äldre fröken.Mitt i detta läge händer det. Min fyrtioettåriga kropp får en plötslig attack av fertitlitet och där sitter jag med ett positivt graviditetstest i näven. Vi som var för gamla för att få adoptera ett barn ihop lyckades tota ihop ett eget. När det otroliga hände kom en strid ström av kreativa förklaringar, från att jag träffat "rätt man" (den romantiska förklaringen) till att "det var meningen" (den fatalistiska förklaringen) till att "det hände just för att du gett upp" (den buddhistiska förklaringen). Folk älskar förklaringar. Själv är jag ganska trött på dem, förklaringar är liksom bara roliga när saker går bra. Att höra "du har fel man", "det var inte meningen" eller "du försöker för mycket" gör ingen barnlös gladare, det kan jag intyga.Så jag bara accepterar. Håll gärna tummarna lite.

Ta herrtoan, för tusan bövlar

2009-01-07T09:32:00.000-08:00

Paus i föreställningen Showboat på Lokomotivet. Foajén är fylld av festklädda teaterbesökare. Jag kalkylerar obehaget att stå i kö mot att genomleva nästa akt småkissnödig. Efter moget övervägande bestämmer jag mig för att försöka mig på ett toalettbesök innan det ringer in igen. På vägen uppfattar jag brottstycken av ett samtal mellan några damer."De borde ju ha tre damtoaletter och en herrtoalett!" Jag tänkte något liknande senast jag var på konsert. Arkitekterna missar nånting där. Eller om man hade pissoar i ett separat rum och låter alla dessa små tillslutna toalettbås vara gemensamma. Fast då klagar väl damerna på att herrarna skvätter, kanske. Men vad är besväret att torka bort en droppe mot att stå tio minuter i kö och förgås? När jag når toaletterna finner jag mycket riktigt en ringlande kö av säkert trettio paranta damer. Samt noll kö till herrtoaletten.När dörren till densamma svängs upp anar jag precis vad jag misstänkte - flera bås står tomma. Trettio hederliga kvinnliga skattebetalare står snällt i kö för att få urinera på en toalett med en bild av en kjolklädd figur på dörren, alltmedan flera toaletter gapar tomma bara nån meter ifrån dem. Men icke att en enda av dem skulle bryta tabut och gå in.Om det vore en sen kväll på puben, om de var helgsnofsiga tjugoåringar och herrtoaletten full av berusade unga män, då skulle jag förstå att herrarnas lite kändes som minerad mark. Men inte skulle dessa helnyktra medelålders blazerklädda herrar utgöra något hot? Kvinnor i femtioåldern borde rimligtvis ha sett en och annan snopp i sina dar? Som den födda pionjär jag är bestämde jag mig för att visa dem hur en slipsten skulle dras. Beslutsamt slet jag upp dörren till herrtoaletten, seglade snabbt förbi de två herrarna vid pissoaren och tog det lediga båset i besittning. Jag utförde mitt angelägna uppdrag och klev sen ut i foajén igen, utan att väcka något större uppseende. Jag stannade utanför dörren, mitt framför den fortfarande lika ringlande långa kön till damernas och ropade: Aaaaaah! De tittade på mig med uttryckslösa miner. Mitt försök att starta en revolt föll platt.-Man kan använda herrtoan! fortsatte jag tappert.- Det finns bås därinne! Bara blunda och gå in! Samma uttryckslösa miner. De skrattade inte ens, de började än mindre diskutera möjligheten sinsemellan. De valde att ignorera mig som man gör med uppenbart sinnessjuka individer som yrande raglar runt och gör tokigheter på allmän plats. Och fortsatte snällt vänta på sin tur till damtoaletten.Och jag undrade i mitt stilla sinne - vad begär den där generationen kvinnor egentligen? Undra på att de får lägre löner, sämre vård och allmänt sämre villkor när de inte ens bejakar sin rätt till något så grundläggande som att få kissa. Att en bild på en figur i byxor är nog för att hålla dem borta, och då bär ändå de flesta av dem byxor. Jag utmanar er alla att i liknande situationer sluta mesa och invadera herrtoaletterna. När det kommer till kritan har vi alla sett snoppar förr, eller hur?

Vaffa med förhinder

2008-11-17T10:02:00.000-08:00

Jag skrev för länge sedan en krönika om att vaffa - alltså få ledigt för vård av förälder, något jag efterfrågade. Så en dag stod min pappa i Göteborg inför en större canceroperation. Jag ville vara där innan och efter. Det var livsviktigt att komma upp efteråt, sa de, annars kan man få lunginflammation. Jag bestämde mig för att testa vaffandet, påhejad av mina närmaste chefer som hört att det numera fanns och som också ville se om det skulle funka.Det var inte helt lätt. Närståendepenning hette det och fanns inte att tanka ned som andra blanketter. Efter några försök nådde jag någon på Försäkringskassan som skickade ansökningspapper och information. Det som krävdes var sjukdomstillstånd som innebär ett påtagligt hot mot den sjukes liv och man behövde ett läkarintyg och den sjukes medgivande till att bli vårdad. Jag fixade snabbt bådadera, ansökan måste nämligen vara inne innan vården påbörjas, så det var ju tur att det var en sjukdomsperiod med lite förvarning.Nästa aber var att fylla i ledighetsansökan på mitt jobb. Vaffning fanns inte med som kategori, och det visade sig vara andra gången i hela förvaltningens historia som någon försökt sig på något sånt. Jag fick anstånd med att förklara vad jag sysslat med under dessa dagar, och for. Jag var där när pappa las in och när de rullade tillbaks honom till avdelningen och såg hur glad han blev. Han var snabbt uppe ur sängen. So far so good.När jag kom hem ringde en dam från Försäkringskassan och meddelade att läkarintyget inte styrkte att pappa varit tillräckligt döende för att berättiga mig till någon närståendepenning, samt uppmanade mig att försöka få ett nytt, och, antar jag, mer dramatiskt formulerat intyg. Det här med närståendepenning är ju mest avsett för terminalvård, tillade hon lite torrt. Som om jag borde skämmas lite. Komma hit och komma när han inte ens dog. Det stod dock inte i informationen.Faktum är att jag skämdes att fråga om. Jag tycker egentligen att duktiga kirurger ska operera snarare än att skriva om en massa intyg. Jag frågade i alla fall, men tillade i slutet av mailet att jag förstod om han hade viktigare saker för sig.Han tog mig på orden, tror jag, för något nytt intyg dök aldrig upp.Ryktet att det numera går att vaffa är alltså betydligt överdrivet. Jag gjorde som alla andra, i synnerhet medelålders kvinnor - jag tog några semesterdagar. En del tar många, en del tar alla de har. Jag hade också rätt trevligt i Göteborg på förmiddagarna. Eftersom inga besök släpptes in före klockan två hängde jag på fik och kollade i affärer som en tonåring. Det är inte synd om mig alls. Men jag tycker det finns en del kvar att göra vad gäller Vård av Förälder. Det borde vara lika lätt som att vabba, så mycket äldre som det finns, och så gamla som folk blir idag.Men det där hinner inte jag vänta på, tyvärr. Nästa blankett blev en ansökan om att flytta pappa från sitt äldreboende till ett äldreboende i Eskilstuna, som han mycket nöjt skrev under med sin numer lite skakiga hand.Jag skrev för länge sedan en krönika om att vaffa - alltså få ledigt för vård av förälder, något jag efterfrågade. Så en dag stod min pappa i Göteborg inför en större canceroperation. Jag ville vara där innan och efter. Det var livsviktigt att komma upp efteråt, sa de, annars kan man få lunginflammation. Jag bestämde mig för att testa vaffandet, påhejad av mina närmaste chefer som hört att det numera fanns och som också ville se om det skulle funka.Det var inte helt lätt. Närståendepenning hette det och fanns inte att tanka ned som andra blanketter. Efter några försök nådde jag någon på Försäkringskassan som skickade ansökningspapper och information. Det som krävdes var sjukdomstillstånd som innebär ett påtagligt hot mot den sjukes liv och man behövde ett läkarintyg och den sjukes medgivande till att bli vårdad. Jag fixade snabbt bådadera, ansökan måste nämligen vara inne innan vården påbörjas, så det var ju tur att det var en sjukdomsperiod med lite förvarning.Nästa aber var att fylla i ledighetsansökan på mitt jobb. Vaffning fanns inte med som kategori, och det visade sig vara andra gången i hela förvaltningens historia som någon försökt sig på något sånt. Jag fick anstånd med att förklara vad jag sysslat med under dessa dagar, och for. Jag var där när pappa las in och när de rullade tillbaks honom till avdelningen och såg hur glad han blev. Han var snabbt uppe ur sängen. So far so good.När jag kom hem ringde en dam från Försäkringskassan och meddelade att läkarintyget inte styrkte att pappa varit tillräckligt döende för att berättiga mig till någon närståendepenning, samt uppmanade mig att försöka få ett nytt, och, antar jag, mer dramatiskt formulerat intyg. Det här med närståendepenning är ju mest avsett för terminalvård, tillade hon lite torrt. Som om jag borde skämmas lite. Komma hit och komma när han inte ens dog. Det stod dock inte i informationen.Faktum är att jag skämdes att fråga om. Jag tycker egentligen att duktiga kirurger ska operera snarare än att skriva om en massa intyg. Jag frågade i alla fall, men tillade i slutet av mailet att jag förstod om han hade viktigare saker för sig.Han tog mig på orden, tror jag, för något nytt intyg dök aldrig upp.Ryktet att det numera går att vaffa är alltså betydligt överdrivet. Jag gjorde som alla andra, i synnerhet medelålders kvinnor - jag tog några semesterdagar. En del tar många, en del tar alla de har. Jag hade också rätt trevligt i Göteborg på förmiddagarna. Eftersom inga besök släpptes in före klockan två hängde jag på fik och kollade i affärer som en tonåring. Det är inte synd om mig alls. Men jag tycker det finns en del kvar att göra vad gäller Vård av Förälder. Det borde vara lika lätt som att vabba, så mycket äldre som det finns, och så gamla som folk blir idag.Men det där hinner inte jag vänta på, tyvärr. Nästa blankett blev en ansökan om att flytta pappa från sitt äldreboende till ett äldreboende i Eskilstuna, som han mycket nöjt skrev under med sin numer lite skakiga hand.

Bruno K Öijer ska inte klippa sig och skaffa ett jobb

2008-10-21T09:05:00.000-07:00

Jag måste sluta se tv-debatter, de får mig att åldras i förtid. För ett tag sen såg jag Debatt. Människor som gör Sveriges bästa teater ska förklara vad folk har för nytta av kultur, på max 15 sekunder, och åker ur bild mitt i en mening för att nån linslus skränar högre. Personen som blev avklippt, överkörd och kallad "kulturelit" var Stina Oscarsson, chef för Orionteatern.Till saken hör att just de producerar ett av de roligaste och mest lättillgängliga kulturevenemang man kan se, nämligen Salong Giraff. Folk köar för att se en halsbrytande kavalkad av cirkusartister, imitatörer, operadivor och giraffer, och bli förolämpade av transvestiten till konferencier och jag tror inte de behöver skarva med publiksiffrorna.Resten av den parasiterande kultureliten fick lika absurt representeras av Bob Hansson, en i allra högsta grad begriplig, folklig och publiktillvänd poet. Hans böcker är vad jag ger i present till folk, särskilt unga män, som tror att poesi är svårt och trist. Bob Hansson har deltagit i Allsång på Skansen. Han reser runt i skolor och har inspirerat oräkneliga skolelever att våga skriva själva. Allt detta medan poeter med betydligt mindre publik och klart konstigare dikter lever på arbetsstipendier.Att just de två skulle få höra saker i stil med "klipp dig och skaffarej ett jobb" var lite magstarkt för mig. Men de tog väl de kulturabetare de fick tag i, så fick de korfästas för alla. Nu är det inte så att jag "vill åt" de verkligt svåra. Jag vill definitivt inte veta hur Bruno K Öijer skulle se ut om han klippte sig. Han är förresten inte heller särskilt svår. Dåligt exempel.Budskapet var i alla fall att kultur ska klara sig självt och finns det inte betalande publik så det räcker så är det inget att ha. Fimpa skiten. Det är bara dom som håller på som vill ha't. Jag tror inte det funkar så när det kommer till kritan. Jag minns när Katarina Kyrka i Stockholm brann. Folk samlade in en himmelsk massa pengar till ett nytt torn, rakt av. Jag tror inte att alla som bidrog var trogna gudstjänstbeökare. Det är något med ställen som Kyrkor, Museer, Operahus, Fin Poesi, Teatrar med stort T. Även om folk inte springer där i onödan blir de väldigt upprörda om de hotas. Det där är ställen man vill ska finnas, ifall att. Som nån sorts måttstock. Man kanske bara går i kyrkan när det ska giftas, och på museum när man har besök från utlandet, eller teater på nyårsafton. Men ve om nån vill riva ett sånt ställe och bygga MacDonalds på platsen. Detta trots att man säkert går dit betydligt oftare! Jag tror, mot alla förenklade ekonomiska teorier, att folk är beredda att betala en del för vissa saker fast de sällan använder dem. De ska finnas där, ifall att. Som finrummen förr. Alla hade ett rum med fina möbler där de nästan aldrig var. Och finporslin. Familjer trängdes i köken medan finrummen stod som monument. Ett slags altare, för att visa att man faktiskt har råd med lite andlig lyx. Men förklara en sån sak på femton sekunder i ett hönshus.Jag måste sluta se tv-debatter, de får mig att åldras i förtid. För ett tag sen såg jag Debatt. Människor som gör Sveriges bästa teater ska förklara vad folk har för nytta av kultur, på max 15 sekunder, och åker ur bild mitt i en mening för att nån linslus skränar högre. Personen som blev avklippt, överkörd och kallad "kulturelit" var Stina Oscarsson, chef för Orionteatern.Till saken hör att just de producerar ett av de roligaste och mest lättillgängliga kulturevenemang man kan se, nämligen Salong Giraff. Folk köar för att se en halsbrytande kavalkad av cirkusartister, imitatörer, operadivor och giraffer, och bli förolämpade av transvestiten till konferencier och jag tror inte de behöver skarva med publiksiffrorna.Resten av den parasiterande kultureliten fick lika absurt representeras av Bob Hansson, en i allra högsta grad begriplig, folklig och publiktillvänd poet. Hans böcker är vad jag ger i present till folk, särskilt unga män, som tror att poesi är svårt och trist. Bob Hansson har deltagit i Allsång på Skansen. Han reser runt i skolor och har inspirerat oräkneliga skolelever att våga skriva själva. Allt detta medan poeter med betydligt mindre publik och klart konstigare dikter lever på arbetsstipendier.Att just de två skulle få höra saker i stil med "klipp dig och skaffarej ett jobb" var lite magstarkt för mig. Men de tog väl de kulturabetare de fick tag i, så fick de korfästas för alla. Nu är det inte så att jag "vill åt" de verkligt svåra. Jag vill definitivt inte veta hur Bruno K Öijer skulle se ut om han klippte sig. Han är förresten inte heller särskilt svår. Dåligt exempel.Budskapet var i alla fall att kultur ska klara sig självt och finns det inte betalande publik så det räcker så är det inget att ha. Fimpa skiten. Det är bara dom som håller på som vill ha't. Jag tror inte det funkar så när det kommer till kritan. Jag minns när Katarina Kyrka i Stockholm brann. Folk samlade in en himmelsk massa pengar till ett nytt torn, rakt av. Jag tror inte att alla som bidrog var trogna gudstjänstbeökare. Det är något med ställen som Kyrkor, Museer, Operahus, Fin Poesi, Teatrar med stort T. Även om folk inte springer där i onödan blir de väldigt upprörda om de hotas. Det där är ställen man vill ska finnas, ifall att. Som nån sorts måttstock. Man kanske bara går i kyrkan när det ska giftas, och på museum när man har besök från utlandet, eller teater på nyårsafton. Men ve om nån vill riva ett sånt ställe och bygga MacDonalds på platsen. Detta trots att man säkert går dit betydligt oftare! Jag tror, mot alla förenklade ekonomiska teorier, att folk är beredda att betala en del för vissa saker fast de sällan använder dem. De ska finnas där, ifall att. Som finrummen förr. Alla hade ett rum med fina möbler där de nästan aldrig var. Och finporslin. Familjer trängdes i köken medan finrummen stod som monument. Ett slags altare, för att visa att man faktiskt har råd med lite andlig lyx. Men förklara en sån sak på femton sekunder i ett hönshus.

En som ville mitt bästa

2008-10-05T05:50:00.001-07:00

I Göteborg finns ett intrikat system när man åker taxi från Centralen, man tar en nummerlapp och blir på något sätt matchad med en lämplig bil ur kön av väntande taxibilar. Taxichauffören visade sig vara en pratsam och frågvis typ. Efter tio sekunder hade han tagit reda på att jag kom från Göteborg men bodde i Eskilstuna och var hemma för att träffa min pappa som bodde kvar.Och mamma! tillade chauffören Hon bor också här! - Nej, hon bor hos mig, faktiskt, sa jag. Jag menade Eskilstuna, men jag misstänker att han trodde att jag menade i mitt hem.- Bra! utropade chauffören entusiastiskt. Men pappa då? Han är ensam!!! - Njae, de är ju skilda sen tjugofem år, sa jag.- Nej! Skrek chauffören Kan de inte gifta sig igen? - Nej, de vill nog inte det, försökte jag, men förgäves. Han bubblade av argument.- Det behöver inte vara dyrt! Du kan hämta en präst, och skaffa ringar av plast. Plast! Det räcker! Du måste prata med dem! De behöver varandra.- Men jag vill ju inte heller? Vad ska jag säga, en kille som heter Awad vill ert bästa? - Du Måste prata med din mamma! Hämta bara en präst. De ska bli glada! - Nja, sa jag. Präst hade de inte sist. Strängt taget var de kanske aldrig ordentligt gifta. Jag kanske faktiskt borde kräva att de slår till och gör mig legitim innan de dör.- Och du har syskon? frågade chauffören, nöjd med denna framgång.- Nej, sa jag, det är bara jag.Han såg otroligt olycklig ut men insåg att nog inte ens han skulle kunna pressa ur mina åldrande föräldrar några syskon.- Men du har barn? frågade han förhoppningsfullt.- Faktiskt inte, sa jag.Nu tyckte Awad riktigt synd om mig. Skilda föräldrar, inga syskon och inga barn motsvarade på ett ungefär hans bild av helvete på jorden. Det fick bara inte vara sant, var det så illa? Men vad säger doktorn? insisterade han. Nu började det kännas lite väl privat, jag hade ingen jättelust att diskutera mina äggstockar i en taxi. Det tog en bra stund att övertyga honom om att jag faktiskt inte kunde. Han såg så olycklig ut att jag glömde min annars så omhuldade personliga integritet och tröstade honom med att jag skulle kunna tänka mig en adoption, men att även det var ganska svårt numera, långa köer och så.- Nej, det är inte samma sak! konstaterade han modlöst.- Jo, men det kan det nog vara, protesterade jag å alla adopterade och adoptivföräldrars vägnar, varpå han på stående fot erbjöd mig en sextonårig släkting, för tillfället bosatt i Tyskland.- Njae, sexton är kanske lite väl gammalt, invände jag. Han hinner ju knappt flytta in förrän han ska flytta hemifrån? försökte jag skoja.- Nej! Han flyttar Aldrig! Han ska ta hand om dig, diska, städa, kalla dig mamma! Mina föräldrar omgifta med varandra och en diskande tonårsson som Aldrig flyttar hemifrån motsvarade ganska väl min bild av helvetet på jorden. Efter tjugo minuters kvalificerad kulturkrock anlände jag till min destination, skakad men inte rörd. Jag gjorde mina ärenden och tog en taxi tillbaka.Chauffören hette Andersson och yttrade inte ett ord under hela resan.

renovering till döds

2008-09-28T06:56:00.000-07:00

Varje morgon passerar jag ett spökhus. Det blir mer Stephen King hela tiden.Ett par stockholmare köpte det för några år sen, och påbörjade genast en rad byggprojekt. En fullt fungerande uteplats revs bort och efterlämnade ett sår i gräset. Istället byggdes en trendriktig altan som dock inte blev riktigt klar. Föräldrarna byggde och byggde. Barnen verkade uttråkade. Andra sommaren hade de fått ta med kompisar och var lite gladare. Tredje sommaren var alla där nån vecka i augusti, sen blev det inget mer. De kom inte heller på helgerna. Utemöbler blåste runt, krukor frös och sprack, gräset växte kämpahögt. Färgen började flagna lite. I år var de inte där alls. Inte en dag. De hade väl byggt ihjäl sig. Det var en fin tomt, annars. Kanske var de i någon sorts kris? Gamen inom mig kraxade till. Kanske man kunde få köpa till ett bra pris, nu när de kört ned det i botten? Jag letade upp numret och ringde. Mycket riktigt, de hade tänkt sälja. Men dyrt, förstås. De tyckte, inte helt oväntat, att de i själva verket ökat värdet på huset med sitt elända meckande! Jag svor en ed över alla TV-fixare och helgbilagor som lurat i svenska folket följande:1)lyckan bor i renoveringar 2)alla förändringar är till det bättre 3)vemsomhelst kan utföra dem snabbt och enkelt.Ändå hör familjen till de smartare. De hejdade sig i tid, de är uppenbarligen fortfarande ihop, de är rörande eniga och de har hörsammat sina barns önskan om roligt sommarlov. De kunde lika gärna sällat sig till mängden av dumskallar som renoverar bort sig och skiljer sig lagom till att hus och trädgård står där i all sin glans. De är visserligen ägare till ett spökhus, men de hade kunnat vara en spökfamilj. Det finns många exempel. Vad är det för fel med att bara bo? Eller ta saker lite i taget? Jag tycker att det där revir-pinkande omgörar-beteendet är direkt farligt. Det tar över folks liv. Att bo i ett hus eller lägenhet där nån annan valt tapet en gång i världen känns tydligen som att gå i nån annans skitiga underkläder.Varför? Jag minns när jag som barn äntligen argumenterat till mig ett eget rum, en smal jungfrukammare med högt i tak. Jag var mycket nöjd ända tills jag rapporterade saken i skolan och genast fick frågan ”Vilken färg?” ”Tja, lite gråaktigt?” sa jag omisstänksamt.”Va? Ska ni inte måla om?” Jag insåg att hela saken var pinsamt dåligt skött från min sida, återvände hem och tjatade mig till en ommålning. Ett eget rum var inte ett eget rum om inte tioåringen fick välja färg, den saken var klar. Jag fastnade för en signalröd servalack, täckte hela den grå femtiotalstapeten i jungfrukammaren med densamma. Husfriden var därmed återställd och min heder och ära räddad i skolan. Jag kvartar fortfarande i ett rött schakt när jag är hemma på besök.Under mina år i Tjockhult hann jag se en del så usla ”lyxrenoveringar”, att man lika gärna kunnat släppa in ett gäng klottrare. Säga vad man vill om snorungar med sprayburkar, de skickar inte faktura och anses inte motivera någon hyreshöjning.

En bitch ur historien

2008-09-10T07:27:00.001-07:00

Jag är djupt nedgrävd i Eskilstunas ärorika historia och har fastnat för en av dess verkliga doldisar, den polska grevinnan Anna Woynarowska. Hon föddes - gissar jag - i Polen någon gång i slutet av 1600-talet, och gjorde ett megakap för en dåtida kvinna - en riktigt, riktigt rik man. Vi snackar riktigt rik. Tänk multimiljonär. De fick en pojke, och sedan en flicka. Men säg den lycka som varar. Mannen drar till Turkiet där han lånar ut hela sin förmögenhet till den svenska kungen Karl XII. Karl var i penningknipa (krig är dyrt) och klämde på något sätt greven på denna gigantiska summa, en av hans mindre kända bragder. Hur gick det till? Var greven för snäll, söp kungen honom under bordet, vädjade han till hans fåfänga, lovade han guld och värmländska skogar? Siktade svenskarna på honom med en flintlåspistol, eller hade de i själva verket strax innan räddat hans liv? Vad sa han när han kom hem med sitt skuldbrev och skulle berätta för Anna vad han gjort? Och vad sa hon? "Du har VAD DÅ, sa du?" Eller så sa han inget alls, såg bara lite skum ut, och så fick hon dra det ur honom. Jag kan slå mig i backen på att hon fick dra det ur honom. Sen gick han och blev fångatagen av den ryske tsaren. Där satt Anna. Väldigt adlig, väldigt pank och väldigt arg. Gifta om sig gick inte heller, mannen var ju inte död. Bara väck. Väck i huvet och väck.Sagt och gjort. Hon packade ned skuldbrevet och drog till Stockholm. Spåket var inget jätteproblem för denna 1700-talsinvandrare, fint folk pratade franska både i Polen och Sverige. Hon skrev brev efter brev till den nye kungen. Hon tjatade troligtvis på alla hon träffade, hon hade det knackigt och pantsatte sina kläder. Men hon gav sig inte. Till slut fick hon i alla fall en liten del av skulden, en liten del var ändå rätt stor. Men lite tvivelaktig. Svenska staten, eller kronan som det hette då, passade på tillfället att dumpa ett par statliga industrier som gick dåligt, nämligen Tunafors Bruk och Carl Gustafs Stads manufakturverk i Eskils-tuna samt Tynnelsö Slott. Hon tog emot industrierna och flyttade in i slottet, men slutade inte bråka för det. Mellan varven försökte hon också få Sverige att lobba för att tsaren skulle släppa hennes man, men det var de förstås inte så intresserade av.Man kan inte säga att hon direkt charmade folk. De blåsningar hon råkat ut för i livet hade inte format henne till någon förnöjsam person. Hon var säkert tuffare än kvinnor skulle vara. Å andra sidan, det hon fått hade hon fått genom att vara envis, inte genom att vara snäll. Kort sagt, hon var en riktig bitch och grundligen förbigången i stans historieskrivning, trots sina 18 år här. Å andra sidan verkar ingen av stadens tidigaste personligheter varit särskilt trevliga. Rademacher var bitter, Rothoff en knöl. Inte förrän 1771 träffar man på någon som verkar trevlig. Sven Rinman verkar trevlig, om än lite sträv, en försynt figur som riktigt får knuffas fram i rampljuset. Sanna mina ord, den gubben hade aldrig gått att göra en hel krönika på.

Släktforskning

2008-09-10T07:24:00.000-07:00

För andra gången på kort tid blir jag uppringd av släktforskare med samma efternamn som jag. Själv har jag aldrig hållit på med sånt där. Min pappa gjorde ett ryck på sjuttiotalet, släpade med mig till ett arkiv och lät hämta fram lunta på lunta. Vi tog oss tillbaka till en mjölnare Bengtsson på 1700-talet. Sen gick vi på kondis. Jag minns att jag verkligen ansträngde mig för att känna historiens vingslag och min genetiska samhörighet med denne mjölnare, men det gick inget vidare. Pappa forskade dock på farssidan, och eftersom efternamnet kommer från farfars mamma och inte från hans pappa har jag inte haft mycket att erbjuda de potentiella brysslingarna. Men den senaste erbjöd istället mig en länk till en sida på nätet.Och faktiskt, där återfanns en tänkbar farfarsmor, rätt förnamn och troligt födelseår. Under henne stod ”Utom äktenskap med. Okänd ”och sen ingenting mer. Och lite längre ned namnet på en dotter. Var den kryptiska anteckningen min farfar? Hade han haft en yngre halvsyster han själv inte kände till? Vad jag visste var att han haft ytterst lite kontakt med sin mamma. Han blev omhändertagen av pappans familj och alla låtsades på något sätt att han var lillebror till sin far. Vilket var en biologisk omöjlighet, hans farmor/mor skulle i så fall fått barn vid sextio, typ. Det var väl så man gjorde på den tiden, låtsades. Höll masken, liksom. Någon gång såg jag en avskrift av hans fars testamente där han inte fanns omnämnd, varken som son eller lillebror.Var folk födda utom äktenskapet såna som liksom inte riktigt fanns? Lite som papperslösa flyktingar? Jag blev nyfiken och ringde upp mamma, som hade en del att berätta. Min morfars mamma, också ogift, hade drivit igenom att han blev registrerad som ”trolovningsbarn”. Hon fick då en engångssumma och morfar ett sorts status som hyfsat OK, han fick ärva sin pappa. Riktigt oäkta barn ärvde bara mammorna. Kanske berodde farfars osynlighet på att han växte upp i pappans familj, vilket måste varit ovanligt. Kanske gav de honom en hacka vid sidan om papperen när det skulle ärvas. Eller också var helt enkelt kvinnan med rätt namn och troligt födelseår en helt annan person och inte alls min farfars mamma.När man funderar närmare på sånt där blir man glad att man lever i en upplyst tid när alla barn gäller för lika äkta. Utom de papperslösa då, de kanske är vår tids oäktingar. Hursomhelst. Egentligen tycker jag släktforskning är rätt ointressant utom kanske just som en ingång till historien, som är desto mer intressant. (Jag måste säga det där sista, jag jobbar på museum, om folk börjar skita i historien kan jag bli arbetslös.) Som min morbror sa, släkten är bra, men den ska hänga på väggen. Får jag några barn ska jag bespara dem kyrkböcker och mjölnare Bengtsson. Man kan gå på kondis ändå. Och det är ju huvudsaken.

Antastningens ABC

2008-08-18T11:20:00.001-07:00

I min ungdom blev jag ofta antastad av folk från olika sekter. Jag blev också antastad av män, särskilt utomlands. En gång träffade jag en äldre tjej som reste ensam, helt utan problem. Jag ser så jävla sur ut så de vågar inte, förklarade hon. Jag provade, och det funkade! Citrontekniken, bättre kvinnofrid än burka. Sekterna strök med på kuppen, eller så tillhörde jag inte längre deras målgrupp - ung, sökande och blåögd.En till politiskt parti förklädd sekt lyckades i alla fall värva mig en hel vecka. Jag sändes genast ut för att sälja klisterlappar på gatan och fick i samband med detta själv en crash-kurs i antastning. I instruktionerna ingick bland annat att om någon frågade efter avsändare spela förorättad och fråga vad de trodde för ont om mig, egentligen? Va? Om de frågade vart pengarna gick, skulle man svara "en kampanj". Texten på lapparna löd "stoppa apartheid". Intäkterna lär i slutändan ha hamnat hos nån dåre bosatt i Sydamerika. Flera gånger sålde jag också UFF:s kalendrar, inga insmickrande produkter direkt, med sina platta gruppfoton på svarta och vita i husbyggartagen. Köpte man dem var det verkligen för ändamålet. Hursomhelst. Jag har ett förflutet som antastare.För tillfället befolkas gatorna av Greenpeace, Amnesty, Folkets Mujahedin och sist men inte minst unga abonnemangskrängare, ofta med nån sorts mässmonter som bas. Amnesty och Greenpeace verkar ha utbildat sina värvare i att ta ett nej. Iranierna kör ett gammalt trick, först be om namnunderskrifter, sen fråga om pengar. Om man då skrivit på sitter man lite i klistret, eftersom det är pinsamt att medge att ens solidaritet med tortyroffer inte sträcker sig längre än till namnteckningen. En snygg fullträff rakt in i den svenska självbilden. De kan också (som jag lärde mig anno dazumal) spela förorättade om man frågar vad de egentligen representerar. Nämligen Mujahedin.Mobil och elabonnemangskrängarna är betydligt mindre sofistikerade. De hoppar upp i ens ansikte och besvarar undvikande mummel med aggressivt tjat. Ibland står flera tillsammans och härmar och förlöjligar de stackars flyende förbipasserande "näe...näe..." De hitresta proffstiggare som håller fram blommor eller små kort där de beskriver sina problem framstår i jämförelse som oerhört försynta.De riskerar väl att buras in om de går på för hårt. Medan många av sommarjobbande unga försäljarna beter sig som 25-öresprostituerade direkt ur en dålig film, gapar och bär sig åt utan att riskera nånting alls. Lite orättvist, kan man tycka.Tro nu inte att jag vill förbjuda. Att antastas då och då av folk som vill ha nånting eller sälja nånting, de hör till det urbana samhället. Man måste lära sig tackla alla sorts erbjudanden. Men lite stil för helvete! Lite finess! Nånting! Till slut tröttnade jag på den defensiva vägen och gick till motattack, vilket den lilla stackaren verkade helt oförberedd på. Ingen kurs där inte. Hon bara tittade förskräckt på mig som om jag kom från Mars och pep "ha en bra dag!" Och det hade jag också.

genustänkande

2008-06-18T09:53:00.000-07:00

På mitt jobb genomsyras allt av ett genustänkande. Dagen inleds med ett möte, som inleds med följande: Har ni tänkt på att mobilen bara verkar ha manliga namn i sitt stavningsprogram? Misstänkt. Och varför bokstaveras det bara med manliga namn? Nästa gång jag ringer SJ och beställer biljetter ska jag allt ta itu med det där. Du ska få ett bokningsnummer av mig, säger telefonisten. Adam Bertil Sigvard, åtta trea Yngve. Du menar kanske Anna Berit Sigrid åtta trea Yvonne? Ska jag svara uppfodrande. Nu ska det bli ändring!
Efter mötet går jag ned i den svala bottenvåningen. Jag bygger en klassisk brun arbetshäst med lurviga hovar halv naturlig storlek. Eftersom allt på mitt jobb genomsyras av ett genustänkande frågar alla som passerar om hästen är en han eller en hon. En hon, bestämde jag, men kommer på mig själv med att ideligen referera till kraken som "han" eller "pålle". Av nån anledning är det lika med han och den är också lika med han. Jag glömmer hela tiden fast man bara behöver lyfta på svansen för att se att det är en hon. Sen är det fikarast.
Sen sätter jag mig och ritar. Jag ritar en massa bilder på hur en utställning skulle kunna se ut och hela tiden ritar jag in små gubbar för att man ska kunna se hur stora och små saker är tänkta att vara. Sen ändrar jag så att hälften blir gummor, men först är de gubbar. Jag gör som Michelangelo när han målade Sixtinska kapellet, först ritar jag en massa muskulösa killar, sen kommer jag på att, hoppla, det där ska vara en kvinna- och klämmer dit ett par bröst. Inte för att både jag och Michelangelo gillade grabbar, utan för att vi båda brister i vårt genustänkande. Utställningen på bilderna ser ut att vara befolkad av resliga transor. Alla gubbar i mina scenografimodeller är för övrigt 1,80 cm. Ett tag gjorde jag vissa lite kortare men vips så hade jag gjort en hel hög på 1,80 igen. Och detta trots att mitt jobb genomsyras av ett genustänkande.
Jag går sedan en datakurs i kommunens regi och bevittnar hur kursledaren hunsas av en dryg och högljudd deltagare. Hon har ambitiöst skrivit upp dagsschemat på tavlan men när eleven/alfahannen efter att själv ha sinkat lektionen med en massa blaj myndigt säger, Äh, nu tar vi kafferast, då gör alla det fast två moment helt uppenbart är kvar. Lärarinnan säger inte ett pip. Sen sitter han på fikat och brer ut sig. Jaha, kommer ni från den skolan, där har jag gått! Jag hade en fröken som hette XX som alla grabbar gillade för hon hade så stora lökar! Säger han och kollar runt för att se om nån surfitta vågar invända. Det gör ingen, inte ens jag. Däremot fimpar jag kursen i halvtid och flyr tillbaka till mitt jobb som genomsyras av ett genustänkande. Och tänker att varje gång man tycker det blir lite tjatigt med allt genustänkande kan man ju alltid gå nån datakurs och sen är det skönt att komma hem till genustänkandet. Det finns inget som går upp mot ett jobb som genomsyras av ett genustänkande tänker jag och ger Pålle, nej, Pållan, en klapp på manken.

Förbifartsrasist

2008-06-18T09:50:00.000-07:00

Har ni en förbifartsrasist i närmiljön? Som i förbigående kallar folk för svartskallar, i förbigående gör sig lustig över att nån bryter, i förbigående påpekar att tidningarna skriver ju inte vilka det är som begår brott men det vet man ju... Någon som samtidigt kastar ut en snabb sökande blick över rummet för att kolla om folk är med på noterna (och att den utländska lokalvårdspersonalen verkligen är utom hörhåll och inte bara verkar vara det). Och som, i brist på tillräckligt medhåll slänger in den klassiska slutklämmen "men det får man ju inte säga för då är man ju rasist..." (här brukar de himla lite med ögonen) Om du som läser det här inte träffat förbifartsrasister kan det bero på att du är svartskalle. De brukar bli ganska så tysta när ni är inom hörhåll.Förbifartsrasisterna är alltid lite martyriska, förföljda som de är av- tja, vem? Om man frågar vem som förbjudit dem att yttra sig brukar de svara något i stil med: Dom! -Vilka dom? -Ja, dom däruppe. Dom? Vi har en folkvald regering, är det dom som är dom? Den judisk-negroida bolsjevistiska homolobbyn kanske? Inte vet jag. Kanske är det att betrakta som åsiktsförföljelse om inte riktigt alla i hela fikarummet håller med.Ibland säger de istället "det vågar ju ingen säga". Det vill säga, jag är en hjälte som tar bladet från munnen. Visst. Snygga hjältar som först kollar av att alla är med på noterna (och städarna utom hörhåll) Men det värsta- absolut värsta- är när man hamnar i händerna på en förbifartsrasist som är damfrisörska. Och som börjar förfäkta sina åsikter samtidigt som hon öser ned kemikalier i ens hårbotten. Jo, jag sade emot henne men jag var väldigt rädd att bli skallig på kuppen.För att sammanfatta förbifartsrasisternas intrikata synpunkter: Dels tar de våra jobb, dels jobbar de inte. Och det är inte bra. Dels tar de våra tjejer/killar, dels gifter de sig bara med varandra. Det är inte heller bra. Sen är de jobbiga att ha som grannar, samtidigt som de bosätter sig på samma ställen allihop och det är inte bra alls, det heller. När de pratar svenska låter det fjantigt och när de pratar sina egna språk så är vi faktiskt i Sverige. Man undrar lite vad de skulle vilja att invandrarna gjorde egentligen. Troligen bara försvinna i en tunn blå rök så att vi får tillbaka det fina Sverige vi hade på femtiotalet när alla mammor stod i köken, alla barn visste hut (vad det nu är) och alla slynglar visste när man tar av sig mössan.Ett lite otäckt scenario. För om de gjorde det, om alla invandrare faktiskt hörsammade deras böner och försvann i en tunn blå rök, då anar jag vad som skulle ske. (Förutom det självklara faktum att Sverige stannar.) De skulle ge sig på mig. I förbifarten eller rakt av. För att jag är glasögonorm, för att jag har konstiga kläder, för att jag städar dåligt i tvättstugan. Vad som helst. Vi skulle inte alls uppleva fin svensk gemenskap och ha det bra. Någon annan skulle bli ett Problem och alltid göra fel. För av nån anledning måste Någon alltid vara Svarte Petter.

Kränktast vinner (inte)

2008-05-05T07:57:00.001-07:00

Kränkthetsdebatten är något jag längtat efter. Faktum är att den gör mig riktigt upprymd. Kanske är förklaringen min före detta pojkvän. Hans absoluta favoritsysselsättning var just att vara kränkt, något som då, för några år sen, låg helt rätt i tiden. Med en exceptionell talang för kränkthet, fick han dessutom stöd av tidsandan. Han var kränkt mest hela tiden. Men han kunde också vara djupt kränkt, eller ibland, som omväxling, stött. Eller bara förorättad. Jag är själv en känslig själ, och blir oerhört ledsen om jag verkar ha trampat någon på tårna. Anklagelser är inget jag skakar av mig med en axelryckning. Det där var ingen lyckad kombination, kan jag tala om. Livet blev liksom en enda lång Nürnbergrättegång.Allt jag gjorde var brott mot mänskligheten. Jag åt fort. Jag sköljde salladen dåligt. Jag glömde stänga av spisen. Jag hade inga servetter hemma. Jag höll med någon annan i en diskussion. Jag hade PC och inte Mac (!) För att bara nämna några få av de saker som fick honom att känna sig kränkt, försummad och nonchalant behandlad. Varje sådan åtalspunkt levererades med mycket övertygande avgrundssorg i ögonen, darr på rösten, i olycksbådande låg ton med en mindre konstpaus mellan varje ord och en extra lång isande konstpaus i slutet av meningen, som om det gällde något i stil med barnamord, blodskam eller landsförräderi.Efter några månader som skyldig till allt och intet var jag milt talat stirrig, jag glömde stänga av spisen oftare än någonsin och brände vid varenda maträtt, fast lustigt nog bara när det var han som skulle bjudas. Det där med kränkthet visade sig också vara en smittsam åkomma, jag blev också kränktare och kränktare. Problemet var att jag saknade naturlig fallenhet för att domptera min omgivning med att vara kränkt. Alla är inte bra på allt. När jag försökte göra fick det inte alls samma effekt. Och kränkthetsmästaren själv bara ryckte på axlarna och meddelade att det var fullständigt ointressant om jag kände mig kränkt eftersom det bara var min upplevelse. Lite snopet att få höra sånt när man som nybörjare tar sina första stapplande steg som kränkt.Jag kan bli arg, upprörd, fräsa, gråta, skrika, tjata, älta, gnälla och slänga saker. Men den där iskalla, till hälften spelade utpressingskränktheten är ett vapen jag varken kan försvara mig mot eller hantera. Därför skulle det glädja mig om den togs ur arsenalen. I det privata såväl som ute i samhället.Att vara kränkt är snart lika ute som hemsolarier, kubbspel, svampade väggar och bakmaskiner. Och ni som fortfarande har dessa otrendiga och förlegade saker framme, bli nu inte kränkta, för då är ni riktigt ute! Att vara kränkt är medelmåttornas taffliga försök att regera världen. Jag är mycket tacksam mot den journalist som tog det första steget att dra oss ur kränkthetsträsket. Tack, Zaremba.Vad som hände med exet? Han fimpade mig så småningom med den inte helt originella frasen det är inte fel på dig, det är fel på mig. Och för en gångs skull hade han alldeles rätt.

Är nu Dalai Lama alldelse säkert snäll?

2008-04-25T05:17:00.001-07:00

Nu ska alla bojkotta OS, eller åtminstone invigningen. George W Bush lär enligt DN ha sagt följande: Om de (kineserna) sträcker ut en hand till Dalai Lama skulle de upptäcka att han var en fin och fredlig man som inte vill ha självständighet men behålla tibetanernas kulturella identitet. Inte så smart, men ungefär samma sak som säkert yttras i fikarum lite här och var. Dalai Lama är en av vår tids garanterat snälla killar. Munkar är överhuvudtaget snälla, i alla fall asiatiska munkar. Katolska munkar är däremot mest ett stoff till fräckisvitsar, särskilt i kombination med nunnor. Den sunda skepsis de flesta av oss har till vår egen religions företrädare verkar helt bortblåst så fort det handlar om andra religioner.Nelson Mandela var en av gårdagens goda män, som faktiskt hållit glorian kvar på plats, kanske till priset av att apartheid mest är raserat på papperet. Men det finns även andra mysprickar vi stött och trott på i våra hjärtan och fikarum. Robert Mugabe till exempel. Vem hade i min ljuva barndom trott något annat än att han var en hyvens kille. Vad bra det skulle bli bara såna som han fick bestämma i Afrika. Och en sak till - är det bara jag som minns den försiktigt positiva inställningen till Khomeini runt tiden då shahen störtades i Iran? Även han beskrevs som en fin och helig gammal man som med sin gedigna kulturella kompetens och folkliga stöd säkert skulle passa för jobbet. Hoppsan.Det finns någon slags naiv tro hos oss att religiösa ledare alltid är snälla och blida, och det är de kanske, så länge de inte får för mycket att säga till om. Ok, jag medger att Dalai Lama verkar väldigt charmig, hoppade med Stina och så. Men här har vi ändå att göra med en andlig ledare, av sig själv och sina anhängare ansedd som ett övernaturligt väsen, samma person som återföds liv efter liv i ny skepnad. När en lama dör, ger sig prästerna ut på jakt efter den nya inkarnationen, och en mamma som haft oturen att få en son vid ungefär rätt tid får snällt lämna ifrån sig avkomman till prästerna för vidare fostran in i sin gudomliga roll. Vad skulle man säga i Sverige om ett sånt anställningsförfarande? Alla från facket till Barns Rätt I Samhället skulle skrika högt. I Sverige får man inte ens kalla sig för Kristi Brud ifred, eller som Carola ha en ganska ordinär konservativ kristen tro där det ingår en viss skepsis mot homosexuella och aborter, en skepsis hon delar med hela världens konservativa religiösa. Jag håller inte med henne för fem öre, men undrar ändå varför just hon ska brännas på bål stup i kvarten medan alla andra kulturers religiösa tokar istället ska vördas.Dalai Lamas senaste inkarnations medfödda helighet verkar vara en kvalifikation så god som någon för att styra Tibet, tror folk som aldrig skulle acceptera politisk makt åt en religiös ledare i sitt eget land.Men det är klart, vi är ju vi, liksom. Och inte dom. Men jag kan tänka mig att Dalai Lama tilltalar Bush, han är ju själv en inkarnation. Fast klart mindre charmig.

Sport vs kultur

2008-04-08T01:23:00.000-07:00

Jag knäpper på TV-n. En massa killar springer runt och ser glada ut. Det kommer upp siffror på en tavla. Jag vet att det är nån slags bollsport, men inte mycket mer. Dagen efter avhandlas saken i tidningen, jag känner igen en spelare, men vet fortfarande inte riktigt varför det är en nyhet. Kort sagt, jag begriper oftast noll av sporten. Men det skulle för den sakens skull inte en sekund falla mig in att tro att de som är idrottsintresserade på något sätt bara låtsas. Däremot har jag ganska ofta fått höra folk påstå att de som går på konstmuseer bara låtsas ha utbyte av det i akt och mening att få alla andra att känna sig dumma. Även opera är ett rent båg som folk bara låtsas njuta av för att verka fina. Detsamma gäller all orimmad vers samt all konst producerad efter 1910. Tydligen finns det ett krav på all finkultur att den ska vara begriplig och njutbar vid första anblicken. Den ska göra alla glada genast. Gör det inte det är det ett förbannat båg, och de som verkar gilla det, de bara fejkar.

Skadeglädje i alla ära, men riktigt så kul är det inte att dumgöra folk att jag vill tillbringa halva helgen med det, än mindre betala för det. En vän som följt mig in på konstmuseet pekar på en skulptur och vänder sig lite anklagande mot mig, kulturmuppen. ”Jag förstår faktiskt inte det här!” Nähä, och? Jag gillar inte heller allt, men, ja, jag råkar gilla just den här skulpturen. Varför? Den är gjord av en konstnär jag känner igen. Den gör mig glad. Det är lite som att träffa en gammal vän. Det är inget jag kan förklara. I såna lägen önskar jag verkligen att jag hade med mig min vän Alfred, den store konstförklararen.

Alfred var konceptkonstnär och en riktig hejare på att förklara konst. Han kunde till och med förklara sånt han inte själv förstod, sa han. Själv brukade han göra installationer, till exempel flera sammankopplade videokameror som filmade varandra, eller ett rum fullt med äggskal och en kamera som filmade besökarna när de upptäckte att de gick på ägg. Jag tror att det gick hyfsat bra för honom. Fast han grämde sig lite över att han slumpat bort ett bra koncept till en kvinnlig kollega som använde det, fick ett genombrott och seglade förbi honom i karriären. Konceptet bestod i att skriva ord – vilka som helst- på tvättsvamp. Vad som var bra med det var en av de få saker han aldrig lyckades förklara för mig.

En gång låtsades Alfred vara fyra olika konstnärer som ställde ut tillsammans fast alla verken var gjorda av honom. Jag minns att jag skällde ut honom för att alla fyra var män, då fick en av dem bli kvinna. Alfreds ateljégranne, en japan, målade hela ateljégolvet rött och hängde upp en isbergssallad i en tråd från taket. Sen tog han tempen på salladen varje timme och anteckande resultatet. Det verkade lite skumt först, men när jag fick veta att hans fru var döende i cancer tyckte jag att det var en mycket rörande installation. Ibland behöver man lite förkunskap, helt enkelt. Oavsett om man tittar på konst eller fotboll.

Påsken behöver profileras

2008-04-08T01:22:00.000-07:00

En dag som denna är det svårt att komma undan med att skriva om något annat än påsk. Samtidigt, som alla barn vet, förhåller sig påsk till jul som fars dag till mors dag - det är inte lika lätt att komma på något. Så får man lite dåligt samvete. Alla konfirmanders kuggfråga är:Vilken är kristendomens främsta högtid? Det är lätt hänt att man gissar på jul, eller hur? Rätt svar är påsk.Vi firar att Kristus uppstått från de döda, det är det vår religion går ut på. Det är därför vi får evigt liv och inte de andra, pilutta dem. När han föddes är egentligen ganska oväsentligt ur religiös synpunkt, vårt energiska julfirande är en eftergift till blotvana nordbor och till vårt allmänna behov att liva upp en mörk årstid.

Jag rotar i en låda påskpynt och får upp en hednisk sörja av söta häxor, söta hönor, söta harar och söta möss(?). Samt påskägg. Och ett lamm. I alla fall en grej med självklar koppling till varför vi firar påsk. Se Guds lamm. Om det nu är därför vi firar påsk. Kanske är vår påsk liksom julen en tunn hinna kristen polityr över nån gammal hednisk vårfest. Häxorna som gav sig av till Blåkulla för att bola med djävulen kanske utövade någon gammal kult i lönndom. Över huvud taget verkar påsken lite idémässigt kaotisk, den har ett drag av galenskap över sig. Julen räknar vi in sakta men säkert, fler och fler ljus tänds, mer och mer glögg dricks, fler pepparkakor knapras, vi går upp i vikt och blir samtidigt allt pankare. Men den tuffar i alla fall framåt på sitt förutsägbara sätt och når sin kulmen för att sedan avklinga. Men påsk?

Eftersom få bryr sig om fastan numera, anfaller påsken lite oväntat - först en dag då man ska vara väldigt ledsen och sen en då man plötsligt ska vara glad, fast man inte fått tillnärmelsevis så mycket grejer som vid jul. I bästa fall ett påskägg. Man kastas mellan tortyrskildringar, vare sig man väljer Mel Gibsons, Martin Scorseses eller Monty Python-gängets version av passionshistorien - och en massa fjädjar, psykedeliska bilder av hönsfamiljer som drar runt varandra i skottkärror och häxor på kvastar. Semlor, piskning, chokladtuppar, blod, slem, elaka romare, skuttande harar, graven är tom, häxor med kaffepannor, var är Jesus? – Där är Jesus! Shit, överlevde han så mycket stryk? Och en massa höns, halleluja, och kycklingar, och ägg. Jämfört med jul och föralldel alla högtider ger påsken ett förvirrat intryck med drag av schizofreni och sadomasochism.

Kristendomens främsta högtid verkar vara lite i behov av profilering. Finns det nån fördel med det hela är det att få människor frågar vad man ska göra i påsk, eller vad man gjort, efteråt. Påsken är betydligt mer prestigelös än både jul, nyår och midsommar, det verkar som man lugnt kan slöa sig genom den utan att behöva känna sig misslyckad. Inga separerade föräldrar verkar slåss om att ha barnen hos sig på påsk, och undra på. Hur kul kan det vara att sysselsätta lediga barn på en långfredag. Hur kul kan det vara att försöka förklara för dem hur påsken hänger ihop?

Varför ska de ha samma man allihopa?

2008-03-11T05:23:00.000-07:00

En av mina näraste och käraste har bjudit in till fest för att fira sin frihet, det vill säga sin skilsmässa, tillsammans med alla sina väninnor. Som en möhippa med andra ord, fast baklänges. Vad man nu kallar en sån. Appihöm? Hagghippa? Vad vi nu än kallar det uppstod genast samma problem hon haft på alla sina tillställningar genom åren, nämligen att flera av hennes väninnor inte kan vara i samma rum, och, i vissa fall, inte vet om varandra. Eller snarare, de vet om varandra, de hatar varandra, men de vet inte att hon är väninna med båda. På något sätt verkar hon allltid befinna sig, vilt dubbelspelande, i de feminina konflikternas epicentrum. Hon hävdar att jag är den enda som hon kan ha ihop med vem som helst. Om nu det beror på att jag är ett färglöst mäha, eller att på jag flyttade från vår hemstad så fort jag fick chansen, medan de andra stannat kvar och råkat i luven på varandra.Hur som helst verkar alla dessa motviljor handla om en och samma sak- de vill åt samma karlar.Av nån anledning vill alla kvinnor åt samma karlar, medan män verkar mer benägna att gilla det de får. Vem känner en man som sitter i åratal och suktar efter nån "snygg" lyckad modelltyp som aldrig varit ett dugg seriöst intresserad av dem? Jag kanske har fel, de kanske finns, bara att de inte anförtror sig åt just mig. Men min bild av det hela är ändå att ett litet antal välskapta och manipulativa män uppehåller intresset - med vilje eller ej - var och en hos en hel hög kvinnor. Detta leder naturligtvis till en snedfördelning i befolkningen, och en massa män blir utan partner utan att det egentligen är något större fel på dem. I alla fall inte från början.Problemet är givetvis att situationen cementeras med åren. De få män som får tag på kvinnor får hur mycket övning som helst och blir därför bara bättre och bättre på sin grej, medan de andra, som sällan får chansen att öva sig, blir fumligare, klantigare och plumpare för varje år som går. Fram på slutet blir de, av ohejdat ensidigt umgänge med porr och andra bittra män, till de provokativa, kvinnohatande drullar man hittar vid bardisken på vissa av stans krogar som jag av allmän hänsyn avstår från att namnge.Den där skillnaden märks tydligt när en kvinna kommer in på en fest med bara män. De konkurrerar skamlöst om hennes intresse tills hon riktar sin uppmärksamhet mot en som då anses ha "vunnit". Då blir de andra sura en stund, kanske fem minuter, max, men drar sen vidare på jakt efter - just det - en annan kvinna.Om däremot en ensam man kommer in på en fest med bara kvinnor, händer något annat. Kvinnorna börjar vakta varandra. Luften stelnar och i den heliga kvinnosolidaritetens namn slutar det hela med att han går hem ensam. Eller att den kvinna som bryter kodex och sätter in en stöt blir utfryst på obestämd tid av alla de andra. Vi har en del att lära av männen där, kanske. För jag tror jag vet vad det handlar om. Om vi trodde att vi själva dög, bara sådär, då skulle det inte vara så viktigt att ha en statusman...

Kalles Kaviar är gjord av torsk

2008-03-10T08:53:00.001-07:00

Två obehagliga insikter drabbade mig nyligen. Den ena: Sturegallerian i Stockholm ägs av det Saudiska Kungahuset. Den andra: Kalles Kaviar är gjord av torsk.
Sturegallerian är inget ställe där jag vanligen shoppar. Med det menar jag aldrig. Men det är ändå en central plats i vår huvudstad. Där låg (ligger?) till exempel Sturecompagniet, stället där folk skjuter skarpt om de inte släpps in. Faktum är att jag var där den kvällen för många år sen. Jag försökte gå in med några andra lantisar och dörrvakten påpekade vänligt men pedagogiskt att det allt var en flera hundra meter lång kö. ”Kö?” sa jag. Han pekade bortåt. Där var mycket riktigt en kö som fick hålla sig på behörigt avstånd från ingången - fyra meter sådär. Kön var helt enkelt så lång att jag inte såg att den var en kö. Jag trodde den var ett folkvimmel. Vi gick max femtio meter bort till en annan lokal. Ingen kö! Jag fattar ingenting än idag. Vi konstaterade att vi tydligen var de enda människorna med tillräcklig karisma för att ha roligt där vi själva befann oss. Att vi slapp skottlossningen någon timma senare var bara bonus.

Nu är ju själva Sturegallerian ett annat slags etablissement. Men visst är det en märklig tanke att ett område som nattetid frekventeras av vackra folket, där man dricker, dansar och roar sig med att gemensamt våldta blondiner som tidigare inte varit obenägna, att hela det området dagtid ägs av en stenrik fanatiskt religiös familj som förbjudit en hel nation att konsumera en droppe alkohol eller visa ens en kvadratdecimeter kvinnohull offentligt. Vilken kontrast. Det känns inte så bra att handla på ett ställe som ägs av folk som piskar otuktiga. Så det är väl bara att fortsätta bojkotta denna plats där jag ändå aldrig handlat.

Det är värre med kaviaren som visat sig vara gjord av torsk. Det är verkligen hög tid att bojkotta torsk. Vi måste visa att det är folkets vilja att torsken ska få leka ifred ett tag och växa till sig. Detta är i sig ingen större uppoffring. Jag har alltid tyckt att torsk smakar vaddå. Men Kalles kaviar! Mitt livselixir. Den är gjord på torskrom och borde därför också vara haram/o-kosher för en miljövän idag. Bojkotta Kalles, det är vad jag kallar uppoffring. Jag hoppas nu innerligt att det inte är något mer jag gillar som innehåller torsk. Glass eller nåt. Man vet aldrig nuförtiden. Sushi är ok om man undviker torsk, tonfisk, jätteräkor och pilgrimsmusslor. Sen är det inte mycket kvar på tallriken där det ändå inte är så mycket. Riset är heller ingen hit ur klimatsynpunkt. Kanske kan man få i sig wasabin på något annat sätt, det är ju ändå den man vill åt. Kanske kan man ha den på korven mellan senap och ketchup? Det kommer att bli svårt, mycket svårt att vänja sig av med kalles kaviar och sushi. Det kanske krävs lite saudiska doningar för att hålla sig borta från sånt. Nästa gång jag längtar efter Kalles ska jag tänka- det blir fyrtio piskrapp mitt på Fristadstorget medan pöbeln skriker efter blod. Eller kan man göra Kalles av nån annan fisk?

Porr och andra devalverade ord

2008-02-04T07:59:00.000-08:00

Något jag har lagt märke till på senare år är att snart sagt allting kallas för porr. Min före detta ätstörda väninna pratar om matporr. Vännen som söker lägenhet refererar på ett självklart sätt till annonsbilagan med homestageade objekt som bostadsporr. Själv tyckte jag under min värsta tid som ofrivilligt barnlös att det skamlösa användandet av gravida kvinnor och näpna bäbisar i var och varannan reklam gav uttrycket barnporr en helt ny och annorlunda betydelse. Alla fördelaktigt framställda bilder av saker vi kan tänkas åtrå kan tydligen kallas för porr. Om det fortsätter så här, vad ska man i fortsättningen kalla de där publikationerna med bilder på nakna människor som håller på med varandra? Sexporr?

Samma med ordet bög. En hängiven konsument av nya elektroniska grunkor kallas numera inte sällan för prylbög och jag har hört en och annan känd manlig proffstyckare refereras till som åsiktsbög. Vad blir det av de gamla vanliga bögarna då? Blir de homofilibögar? Samma sak med ordet knarka. Jag påstår själv att jag knarkar kaffe (liksom större delen av den vuxna befolkningen) men jag vet de som även påstår sig knarka TV-serier och kalla saker som cashewnötter och dajmglass för värsta knarket. Det är det inte, det finns många sorters knark som är värre.

Tydligen har vi ett behov av att dra ned starka och tabubelagda saker till vårt bleka vardagsliv för att hotta upp det lite, även om det innebär att en del ord devalveras en aning. En klädhistoriker jag en gång hörde berättade att de två grupper som drivit modet framåt, som vanligt folk efterhärmat i alla tider, var - prostituerade och militärer. (Och gangstrar, skulle man kunna tillägga, på senare tid) Vad de än tar på sig ska alla andra anamma det. I min ungdom fick jag mig en känga av en österrikisk-judisk pälshandlare i Göteborg. Jag skulle absolut ha just en svart läderjacka (vilka han sålt slut på för tillfället) och vägrade att ens prova en grå eller röd. ”Alla zka ha zvart! Zom den SS!” Då blev jag lite stött, men idag inser jag att han hade en poäng. Trend och ballfaktor har aldrig varit politiskt korrekt. Klart jag skulle ha svart, zom den SS. Och som Hells Angels och en rad andra hårdingar jag egentligen inte alls sympatiserade med. Klart att jag också skulle ha nätstrumpor, fast jag sen sprang hela vägen hem från discot i vild panik för att någon karl nappat och föreslagit en kvällspromenad.

I våra kamouflagebrallor och stringtrosor, cowboyboots och svarta läderjackor flirtar vi laglydiga småhandlare med spänning och fara, död och farlig lusta. Vi knarkar ostbågar och bläddrar i bostadsporr. Vid minsta solstråle åker de kolsvarta solglasögonen på. De var från början en uppfinning av filmskådespelare som höll på att bli halvblinda av studiobelysningen, och defintivt inget man behöver i juni i Eskilstuna. Ja, jag vet att jag har ett par. Jag är inte bättre än nån annan.

Pimp my dump eller vore det inte trevligt med lite gladare soptippar?

2008-02-04T07:57:00.000-08:00

Det är mycket klimathot nu och mycket jul, samtidigt. Budskap som inte är helt kompatibla. Kör mindre bil. Årets julklapp är en GPS-navigatör. Det finns väl nån logik i det, kanske. Tänk vad man släpper ut när man kör runt och irrar för att man saknar GPS?

Vårt system bygger på konsumtion vilket samtidigt är en synd. På det sättet får du dåligt samvete oavsett om du konsumerar mycket eller lite. Både Spara och Slösa är usla. Slutsatsen blir att du ska konsumera hejvilt, men rätt saker. Du ska veta allt om varje sak så att du konsumerar rätt. En del går så långt som till att påstå att vi av rena miljöskäl ska konsumera mer och resa mer för att producenterna ska få råd att utveckla miljövänligare produkter. Visst, ha! Vi kanske ska röka som borstbindare alltihop också, så att tobaksbolagen får råd att utveckla hälsosamma cigaretter. Det är säkert deras högsta prioritet.

Alla någotsånär medvetna människor vet att vi egentligen borde konsumera mindre. Samtidigt blir du aldrig bättre behandlad än när du konsumerar. Försäljare, de lyckas verkligen titta på mig som om jag vore deras första stora kärlek. Jag blir nästan svartsjuk när jag upptäcker att de har andra kunder också. Annat är det när man ska göra sig av med avfallet från konsumtionen, det får man göra utan glada tillrop och tindrande ögon. Om man sorterar sina sopor blir man straffad genom att man tvingas släpa dem själv till en (i många fall) avlägsen, ödslig och stinkande obemannad sopstation. Om man däremot slänger allt i en och samma påse och bär ut densamma till sin soptunna, då blir skiten behändigt hämtad vid dörren.

Vi i Sverige som har en sån toalettkultur jämfört med många andra länder, vi borde väl kunna utveckla en sopkultur också? Vi som sitter fint i pyntade små rum med foton på kungar och små böcker med toavisdom. Vi som frimodigt talar om för alla vart vi ska och vad vi tänker göra där medan folk i andra länder diskret går undan till ett hål i golvet nånstans. En gång i världen sålde jag knappar med olika texter och knappen ”lycka är att bajsa ute” med en bild på ett utedass visade sig vara en riktigt storsäljare, den slog till och med fredsduvorna.

Vi skulle behöva utveckla en sån där nationell kultur kring slängandet, förlåt, sorterandet också. Sopstationen borde vara prydd med julgirlanger och blinkande lampor också den, och man borde tas emot av engagerade sopproffs som ler lyckligt när man kommer med sina kassar, som gått på kurs och lärt sig låtsas att de tycker det är skitkul när folk langar över en pappkasse med nödtorftigt ursköljda mjölkpaket. Nybystationen är bra, den är i alla fall bemannad fast de behöver öva lite på de förälskade leendena. Inte för att de på något sätt är sura, men de är inte som försäljare. Man morsar på bekanta medan man springer mellan containrarna, precis som i gallerian. Det är en bra början. Men bara ett steg på vägen. En tomte vid varje återvinningsstation! Eller ännu hellre, hämting av sorterade sopor. Det vore årets julklapp för mig.

Ska vi gifta oss?

2008-01-30T10:40:00.000-08:00

Jag fortsätter här min slöa taktik att hålla bloggen uppdaterad med gammal skåpmat från folket.se Vilket i och för sig var en del av tanken, att samla rubbet på nätet (Nåja, några låter jag vila i glömska) Den här krönikan gav intressant resultat. Två av mina arbetskamrater friade på stört (visserligen var de redan gifta, men det är tanken som räknas) Min pojkvän däremot berättade bara att alla på hans jobb tyckte att den var rolig(!) Och min väninna -håll i er nu- skilde sig från sin man IGEN och har nu EN ANNAN MAN. Jag får liksom aldrig chansen. det är som förgjort. Lyckligtvis.

Här kommer den:

Om vi nu inför samkönade äktenskap, kan jag äntligen få gifta mig med min väninna? Jag tycker vi hör ihop på alla sätt, utom i sängen. Jag har faktiskt friat och fått ja, i princip.

Det var några år sen. Hon var för tillfället skild och eftersom mitt bäst-före-datum höll på att gå ut redan då, funderade jag mycket på familjen som institution. På varför jag ideligen skulle fylla i kryss för gift och ogift i en massa myndighetspapper till exempel. För att inte tala om alla dumma tillfällen jag fick fylla i Mr/Mrs/Miss-ruta, när jag skulle landa i ett främmande land. En Mr är en Mr men en kvinna är antingen Miss (mödom) eller Mrs (no more mödom). Man fortsätter nämligen vara Mrs även som skild. Man blir inte Miss igen, typ. Det kändes som en väldigt närgången och framförallt irrelevant fråga.

Hursomhelst, äktenskap handlar ju om en hel del mer än sex, något som många människor inte upptäcker förrän det är försent. Det handlar om vem man riktigt, riktigt litar på. Vem som ärver ens saker. Vem man skulle försörja om det knep, vem man skriver i anhörigrutan, vem man väser åt ambulanspersonalen att ringa, genast! I mitt fall, konstaterade jag, var denna någon min bästa väninna.

Efter en stunds övervägande greppade jag luren.

-Hej, vill du gifta dig med mig? (det där med att gå ned på knä tänkte jag att vi kunde skippa, vänner emellan)

-Hursa?(det kom lite plötsligt)

Jag förklarade mina tankegångar.(hon är en av de få som orkar lyssna när jag gör det, vilket var ett av skälen till att jag valde just henne) Om bara kvinnor som tände på varandra sexuellt fick gifta sig, så skulle ju det betyda att det var sexet som var den avgörande beståndsdelen i äktenskapet. Vilket innebar att man nog kunde ifrågasätta om alla de par som slutat med sånt verkligen hade rätt att fortsätta vara gifta med varandra. Jag menar, hur länge kan man leva på gamla meriter? Om de fortsätter leva ihop för att de gillar varandra på andra sätt och tycker det är praktiskt, jättebra, men då vill jag gifta mig med dig av samma anledning, utan att ha sex en enda gång! Sa jag.

-Tack för det, sa hon.(där är jag inte helt säker på vad hon syftade på) Sen sa hon att hennes första tanke innan hon sa ”hursa?” faktiskt hade varit ”Ja, om jag får bo kvar i huset”. Jag hade givetvis inte en tanke på att skilja henne från sitt hus. Eller förmena henne eller mig fortsatt umgänge med väl valda män.

Jag är för samkönade äktenskap, men kan vi inte slå ett slag för de könslösa äktenskapen också? Eller varför inte lägga ned hela civilståndsgrejen och slippa kryssa i rutor?

Min väninna gick i alla fall och gifte om sig med sin gamla man igen, det trolösa stycket. Mitt bäst-före-datum har gått ut för länge sen, men som en del av er vet, det är som a-kassan, man får ibland en ny period precis när man tror att undergången är nära. Seriösa frierier mottages torsdagar jämna veckor 14.30-14.35. Skriftligen, tre exemplar, bevittnat av samtliga ledamöter i kommunfullmäktige och postat i en papperskorg.

Gourmetfjantande

2008-01-18T02:50:00.000-08:00

Jag hade egentligen tänkt skriva om jämställdhet. Men en annan är ju 120% feminist 365 dagar om året, 24 timmar om dygnet. Så därför tänkte jag ta itu med ett annat, nog så angeläget ämne. Varför är det alltid så inihelvete små portioner på dyra restauranger? Jag menar, när de ändå håller på och stärker linneservetter, hittar på önödigt långa namn på maträtterna och behandlar en sån som mig som om jag vore sultanen av Brunei, vad skulle det göra om de mosade /kokade /kroketterade /bombarderade kanske hela två potatisar istället för bara en? Så man blir lite mätt också? När de ändå är igång? Skulle de gå i konkurs?

När man för en gångs skull betalar snuskigt mycket pengar för en middag vill man väl ändå se mat som täcker åtminstonde halva tallriken? Istället kommer där en stor fyrkantig tallrik med så mikroskopiskt små bitar mat att man tror man har hamnat på nån slags museum över ransoneringstiden. De borde duka med kniv, gaffel och förstoringsglas. Sen ska man känna sig som en obildad barbar som kom till krogen hungrig. Hungrig? På restaurang? Nej, vet ni vad, här har vi kommit liiite längre. Som om mättnadskänslor på något sätt skulle förstöra den förfinade matuplevelsen.

Så här var det väl ändå inte förr? Inte för att jag är någon driven gourmet, men en och annan dyr middag har jag ätit i mina dar. Och blivit mätt på kuppen. Inte kan jag ha förvandlats till ett omättligt monstrum på några fjuttiga år. Det här är nåt nytt jädra påfund. Det tar längre tid för kyparen att anddäktigt beskriva vad jag kommer att äta, än vad det sen tar för mig att äta upp det. Och då anstränger jag mig ändå för att äta långsamt. Man vill ju inte göra bort sig.

Varför är det överklassens mest löjliga aktiviteter som blivit poulärast i stugorna? Golf och gourmetfjantande. Det blir verkligen inte mindre fånigt för att alla håller på med det. Jag grämer mig över notan när jag själv betalar och skäms när någon annan gör det. Jag drömmer mig tillbaks till Libanon, under en kort period när det trevliga lilla landet fått vara ifred såpass länge att till och med jag vågade mig dit. Man satt i timtal och åt och konverserade. Då och då anade jag i ögonvrån en vit arm som langade fram någon ny läckerhet - utan att ta bort de gamla. På sin höjd knödde man ihop de halvätna faten för att få rum med ett till. Inga jädra föredrag om vad maten var. Inget trams. Bara mums.

Ett finare restaurangbesök idag liknar mest en nattvardsgång. Under rituella former serveras man nåt mycket litet som knastrar till och försvinner, alltmedan någon hävdar att man mer eller mindre ätit Gud. Och en slurk vin till det. Man kan ju lika gärna gå i kyrkan, där är det i alla fall gratis.

Jag vet inte varför det är så här. Det måste bero på könsmaktsordningen. Just det. Det är det det beror på. Manssamhället, helt enkelt. De försöker svälta mig och tömma min plånbok samtidigt så att jag inte ska orka kämpa mer, 365 dar om året, 24 timmar om dygnet. Så måste det vara.

Ska skärpa mig...

2008-01-17T03:52:00.000-08:00

Jag ska försöka bli flitigare med dagsaktuella saker, men än så länge lägger jag in mina krönikor lite i taget. Än så länge väntar jag bara lystet på nån liten kommentar som kan sätta fart på mig.
Annars går mesta energin till en uppdaterad version av boken "Allt du någonsion velat veta om magdans..." som jag snart ska försöka trycka upp. Återkommer!

Feng shui kan slänga sig i väggen

2008-01-17T03:50:00.000-08:00

Flytta är inget man ska göra själv om man kan undvika det. Man kan klippa sig själv om det kniper, det finns läkare som syr sig själva vid behov. Det finns en hel del man kan göra åt sig själv och i Sverige gör vi ovanligt mycket själva - laglig hjälp är dyr och olaglig fel, tänk om man nån gång får för sig att bli minister! Vi renoverar våra badrum med en klump i magen och varnar varandra för vattenskador. Vi fixar och donar och ställer psykiatriska diagnoser oss själva och våra närmaste med en pockethandbok eller i värsta fall en damtidning som tillhygge. Allt detta är ok! Men vi borde inte flytta själva. Vi borde alla flytta åt varandra.

De egna sakerna är alldeles för nedgeggade med personliga minnen för att man ska kunna hantera dem effektivt. Till råga på allt tror många att de ska rensa samtidigt. Vilken idioti. De bortrensade grejerna ligger och piper som övergivna fågelungar :”du kommer att behöva oss!” De utvalda ägodelar som ska vara kvar, de ligger där och jäser och räcker ut tungan åt ”kastas- lådan” till. ”Vi får följa meeeeheeeed!” De ser fula, dyga och onödiga ut. Några är lånade, men du har glömt av vem. Några planerar att spricka eller bli kantstötta. Allt det där är väldigt traumatiskt. Sakerna drar ur dig den sista gnutta energi du har i kroppen. Det är inte kånkandet som är värsta grejen med att flytta. Det är kanske nån sorts bosättnings-instinkt, som gör att vi har ett inre motstånd mot att flytta. Att flytta åt sig själv är lite som att försöka strypa sig själv, man ser sitt liv passera revy och svimmar innan det är klart. Flyttar kan bero på tråkiga saker som skilsmässor och dålig ekonomi. Ännu mindre skäl att göra det värre än det redan är.

Under min tid i Stockholm där alla idioter av någon anledning ska bo, där flyttade jag ett tiotal gånger och blev en mästare på att få folk att hjälpa mig. De backar med öl jag köpte som uppmuntran var värda sin vikt i guld. Jag lärde mig då ett antal saker. Den som flyttar, eller, snarare blir flyttad, ska lägga sig i så lite som möjligt. Hon eller han ska definitivt inte stå och vela med någon ful gammal leksak i ena handen, berätta den spännande historien kring en konstig gren som just återfunnits bakom en hylla eller på annat sätt obstruera arbetet. Det räcker att tillhandahålla många kartonger och bjuda på saker som gröt och öl. Inte efteråt. Medan. I alla fall gröten. Flyttkartonger är bäst men papperspåsar ett underskattat budgetalternativ, i alla fall under sommarhalvåret. Tesatejp är bäst men bredare frystejp billigt och lätt att hantera. Undvik all annan sorts tejp. Rensa inte. Blunda och tänk att det är väldsliga materiella ting som inte ska tynga ned ditt klara och upplysta sinne. Rensa sen, när allt är över och du inser att det inte behövs. Försök inte fatta beslut medan du är i chocktillstånd. Rensning är en överskattad och miljöfarlig aktivitet. Feng Shui kan slänga sig i väggen.

Intressant att jag kom att tänka på det här just nu, när jag snart ska flytta.

Don't say my name

2008-01-07T09:44:00.000-08:00

Hej Irène, har du tid Irène, en liten stund Irène? Det går mig verkligen på nerverna när folk säger ens namn ideligen. Inte bara telefonförsäljare , utan även alla de som av andra skäl vill skaffa sig makt över mig genom att överanvända mitt förnamn.

En gång var jag på ett (jobbigt) jobbmöte. Vi var kanske sex-sju anställda och två chefer. Jag blev kallad Irène minst tio gånger. Bara av cheferna och bara när jag hade synpunkter på något. Det var som om de försökte lugna ett ostyrigt barn, fast jag varken var ostyrig eller barn. Är jag rubbad? När jag träffade dem annars, när vi var glada och sams, då kallade de mig inte Irène hela tiden. Fast jag var precis lika mycket Irène då.

Jag brukar säga åt folk som kallar mig Per hela tiden, sa min vän Per. Det känns som det är en grej man gör liksom nedåt! Det är en, han kommer in på mitt rum och säger ”Hej, Per.” Och det är bara jag där. Hur fånigt som helst!

Slutsats: Är jag rubbad är jag i alla fall inte ensam om det. Jag har funderat på varför det känns sådär. Är det nåt som hänger kvar sen tiden före du-reformen? En tid som jag visserligen aldrig upplevt, du-reformen är ungefär lika gammal som jag...men ändå, saker hänger kvar. Patron sa Johan till drängen, men Johan sa patron till patron, typ. Är det därför jag känner mig nedtryckt? Är det därför de irenar mig hela tiden? För att påminna om att de är över?

”Äsch. De har gått på kurs!” Det var Tuijas spontana kommentar. De får lära sig på kursen att folk blir glada om man säger deras namn, att de känner sig sedda och får förtroende. Suck.

Hur ska man få ha sitt namn ifred? Det finns folkslag som har ett namn som används till vardags, och ett hemligt, det sanna namnet, som bara de allra närmaste vet om. Jag skulle behöva ett sånt, ett hemligt namn som bara såna som viskar i mitt öra får viska i mitt öra, ett som inga chefer eller telefonförsäljare tafsat och snafsat på.

Frågan är hur jag ska hitta ett privat namn som också känns privat. Det tar ju ett tag att gå in ett nytt namn, kan jag tänka mig. Jag rotar i minnet. Det enda jag kommer på är Stumpatutt-pulsigumsan, som min mamma kallade mig när jag var liten. (Och som jag fasade för att hon skulle råka säga när kompisarna hörde) Stumpatutt-pulsigumsan. Hm. Det kan kanske vara lite kvistigt att lära sig uttala. Till och med för en telefonförsäljare…

Ha! Nu fick jag en bättre idé! Jag byter helt enkelt förnamn till Stumpatutt-pulsigumsan och behåller Irène för privatbruk. Genialt. Jag skulle vilja se den chef som klarar av att lägga huvudet på sned och säga nåt i stil med ”Men Stumpatutt-pulsigumsan ...det här är helt enligt gällande avtal.” Klarar de det utan att garva kan jag nästan unna dem att de gör mig till dagisbarn. Eller telefonförsäljarna: ”Med det här abonnemanget, Stumpatutt-pulsigumsan, ringer du gratis BÅDE helger och kvällar!”

Bara mina föräldrar får i fortsättningen kalla mig Irène. Det är inte mer än rätt. Det var trots allt de som hittade på det.

Fler bovar på familjesidorna

2008-01-07T09:43:00.000-08:00

Vi satt på krogen ett gäng och diskussionen kom in på brottslingars anonymitet. Min ena väninna ville se ansiktet på alla som dömts för brott. Hon var less på alla bilder av hukande figurer under jackor och kappor. Fram med dem! De har förverkat sin rätt att vara anonyma! fastslog hon med eftertryck
Den andra väninnan, en journalist, var mer skeptisk.
-Varför vill du se hur de ser ut?
-Så jag vet hur de ser ut! Det kanske är nån man sett, vad vet jag? De ska inte få gömma sig, bara!
-Jaha? Ska fotografen rycka av dem jackan med våld då? Förresten så är de offentliga, du kan beställa deras passbilder....
-Inte orkar jag med sånt. Jag vill se dem i tidningen, det får man med allt annat!
-Kanske på familjesidan, föreslog en tredje. Under ”dömda denna vecka”? ”Födda, döda, dömda, typ ”
-Bra idé!

Jag har länge tänkt att familjesidorna är lite begränsade. Födda, förlovade, gifta, döda. I stort sett. Men det händer ju så mycket mer i livet. Tänk bara på alla de som trillat i säng lite oplanerat, (eller välplanerat )och sen enas om att hålla det hela hemligt. Förutom att de bara genast måste berätta det för sina sju närmaste vänner (i förtroende) varpå det raskt sprids till deras sju närmaste. Detta till den grad att jag personligen vet otroligt snuskiga saker om folk jag inte ens känner. De här otuktssexhibitionisterna skulle lika gärna kunna annonsera på familjesidorna de också, förslagsvis under ”förförda”. Dom vill ju uppenbarligen bara att alla ska veta! Annonsera! Så slipper man gå där och låtsas som att man inte vet alla dessa saker som man aldrig velat ha reda på.

Med spalter för ”dömda” och ”förförda” är inte steget långt till ”fördömda”, för de som blivit bannlysta av olika religiösa ledare. Och hur är det med alla de som ”kommer ut” som det ena eller det andra. Varför inte förenkla för de som vill? De borde också ha en rubrik, utkomna. Eller flera. Utkomna som homo, utkomna som nyktra alkoholister, utkomna som ..... Folk som slutar röka skulle ju ha en helt annan press på sig, och en större motivation att hålla sig rökfria om hela läsekretsen visste att de lagt av, eller hur? Annonsera rökslut! Bild på dem också, tack.

Sen tycker jag att det annonseras lite väl skralt i samband med skilsmässor, något som verkligen kan vara av allmänintresse. Folk lägger ned pengar på advokater och gud vet allt, då kan de väl kosta på sig en liten annons? Så vi andra får gotta oss åt att det sket sig, och kanske en vink om vem som är ledig och vilket hus som kan bli till salu snart. De kan spara in en mäklare med en sån annons.

När man läser familjesidorna idag verkar livet så väldigt tillrättalagt och idylliskt. Lite fler skitstövlar skulle pigga upp det hela och skapa en mer realistisk bild av livet och familjelivet. Å andra sidan skulle det ju sabba en del för kvällstidningarna om bild och namn på alla bovar, banditer, förförda, fördömda, utkomna och skilda kom ut redan med morgontidningen. Men vad gör det? Vi behöver spara lite på träden.

If you can't dance to it, it's not my Svenska Kyrkan

2008-01-07T09:42:00.002-08:00

I min hemstad Göteborg låg tills nyligen en persisk krog. Den drevs av ett par som vägrat betala ”beskydd” till Bandidos och som dessutom vittnat mot utpressarna i rätten. För det blev de, inte oväntat, trakasserade och hotade. Det skydd de fick från staten var ett erbjudande att ta bort dem och inte Bandidos från kartan, någon ersättning för raserad ekonomi var det inte tal om. Däremot gick vanligt folk i området man ur huse och åt på krogen tills skulderna var betalda. Det lär även tagits upp kollekt till ändamålet i en kyrka i närheten- och det var det jag egentligen ville komma fram till. Det var nämligen just detta som fick mig att slutligen gå med i Svenska Kyrkan.

Jag blev uttagen ur kyrkan som nyfödd för att jag skulle få överväga själv, och det har jag sysslat med sen dess. Övervägt, alltså. Fram och tillbaka. Som vid millenieskiftet, då jag besökte en ekumenisk gudstjänst på tema försoning. Jag var där i god tid, och ett ljud jag väl kände igen ekade mellan valven- en rytm jag många gånger dansat till som magdansös på olika förortssyltor, en vanlig orientalisk rytm. Det var ett par kristna araber som spelade, som de kallade det, ”en sång om Jesus” på en synt. Det var fantastiskt att höra en bit av min mest profana vardag mellan kyrkväggarna. Jag njöt och kände att allt verkligen lät sig förenas och att Svenska Kyrkan var ett hyvens ställe.

Millennier är bra lägen för pampiga beslut. Jag beslöt att gå med. Tyvärr sprack det redan vid nattvarden. En av de grånade kyrkbesökarna på väg från altaret gav araberna en blick från Antarktis. Jag tar inte fel på sånt, jag lovar. Han tyckte verkligen inte att de hade i hans kyrka att göra. Man kunde tycka att Kristi Lekamen kunde fått komma lite längre i matsmältningsprocessen innan man börjar mobba ut folk från ekumeniska försoningsgudstjänster. Jag beslöt gå ur, eller snarare, inte gå med.
Så gick det då. Som ni ser gick jag helt på magkänslan (ha ha). Men man kan också tänka förnuftigt. Kyrkans tillgångar har byggts upp under tusen år som statskyrka, det är våra så kallade fäders skatter. Det har gått snuskigt bra för en del högerextrema partier i just kyrkoval. Inte för att jag tror de är så kyrkliga, men de vill gärna åt de där pengarna. I takt med att allt fler går ur Svenska Kyrkan (59302 stycken förra året) röstar allt färre i kyrkovalet. Vilket ger fritt spelrum. Fler borde vara med och rösta ned dem, egentligen oavsett hur pass troende man känner sig.

Men, har man en ambition att förändra nånting inifrån måste man känna att det positiva i alla fall överväger. Och kollekten till restaurangen i Göteborg var det som fick det hela att tippa över för min del. Jag tycker åter att Svenska Kyrkan är helt ok. Som ett kvitto från högre ort ringde plötsligt en av mina vänner från tonåren, numera nybliven präst, och föreslog ett samarbete: Magdans i kyrkan, kunde det vara nåt? Om det kan! Jag ligger redan i hårdträning.

PS
Hur det gick för krogen i Göteborg? Nedlagd, tyvärr. Ingen vågade jobba där...

Välkommen till min blogg!

2008-01-07T09:42:00.001-08:00

Jag är en avdankad estradpoet och minst lika avdankad magdansös bosatt i Hyndevad utanför Eskilstuna. Hyndevad är den plats som förser hela Eskiltuna med rent dricksvatten och Hyndevads Magdansakademi har som ambition att i framtiden också förse den med kompetenta magdansöser. Jag jobbar på ett museum men skriver också krönikor varannan lördag i lokaltidningen folket(.se för de som vill kolla där) De brukar spara de kanske fem senaste, men jag har tröttnat på att tjata och påminna om att folk ska gå in och titta. Så jag tänker lägga ut ALLA krönikorna här, och på så sätt kanske få lite fler kommentarer (bekräftelsenarkoman) och säkert skriva en del annat mellan varven.
utkast